Starka viljor och olika känslor

Tack ^^ ♥

Tänk om Harry inte funnits Vilket trist liv i så fall. Men vilken tur att jag bekräftar det genom Lily och James

ja fy vad trist, tänk så mycket som inte skulle ha hänt då, vad vi inte hade fått uppleva..det är bra att Harry finns

Haha Bekräftar det? Rowling gjorde det för 13 år sen
Men fy... Livet skulle ju vara hemskt om HP inte fanns

håller med, livet skulle verkligen vara hemskt om HP inte fanns, vad skulle vi då hitta på?

Jag vet inte vad vi skulle göra, självmord kanske

ja, kanske det det är bra att Rowling kom till att skriva om HP

Yes äntligen! Blev typ överlycklig när dem kysstes♥

Så övernaturligt bra ♥w♥

BÄST!! From the girl in ENGLAND ♥

Naaw vad snälla ni är!!! Tack så mycket! ♥

Men här är ett nytt kapitel Read and enjoy!




Kapitel 19


Severus


Severus stegade in i fängelsehålan där festen höll till precis när låten ”All by Myself” började spelas.
Severus flinade för sig själv, passande låt han kom in till, han var ju själv. Daniel och Roger hade gått till festen när den börjat. Severus hade valt att själv äntra festen senare, när det var lite drag liksom. Okej, fester var inte alls hans grej. Han förstod inte syftet, konceptet var ju typ bara dricka, dansa till uttjatade låtar och hångla.
Men Severus hade kommit i alla fall, han hade ju bestämt sig för att prata med Lily. Men vart var hon? Han hade hört att hon skulle gå, så hon borde ju vara här. Tänk om hon gått? Tyckt att det varit trist och dragit? Hoppas det inte var så…
Severus fick syn på sina vänner och skyndade sig fram till dem. Båda hade armarna om varsin tjej.
”TJA SEV!” vrålade Roger och Severus hörde att han var full.
”HEJ!” hälsade han tillbaka och granskade tjejerna. De var definitivt yngre, de var från Slytherin och väldigt… lättklädda.
”VI TRODDE INTE ATT DU SKULLE KOMMA!” sluddrade Daniel och drog in Severus i en gruppkram tillsammans med tjejen Daniel hade armen om. Båda två luktade starkt av alkohol.
Severus klappade Daniel tafatt på ryggen innan han drog sig ur kramen. Han ville inte vara kvar mer. Han skulle hitta Lily, dra med henne till något mer avskilt, snacka. Efter det visste han ju inte vad som skulle hända så det kunde han inte planera.
Severus vinkade till sina vänner och började leta efter Lily. Han gick mot dansgolvet, hon var nog där. Låten var nästan slut när Severus fick syn på dem.
Lily Evans och James Potter, tätt omslingrade mitt på dansgolvet och de kysste varandra ivrigt.
Severus kände hur hjärtat snärptes ihop och han var tvungen att dra efter andan. Han kunde inte stanna här. Han skyndade sig mot utgången utan att titta på någon, han ville inte riskera att någon såg att hans ögon höll på att svämma över av tårar.
På vägen ut plockade han på sig en flaska eldwhiskey, något han verkligen behövde nu.
Utanför fängelsehålan var det svalt, men nästan lika packat med folk som där inne. Han rusade förbi dem, och fortsatte längre ner i korridoren. Bort från uppehållsrummet, bort från festen, bort från Lily…
Severus kunde inte hejda tårarna längre och han lät dem obehindrat rinna. Fan också!
Han svängde in i ett rum han aldrig varit i förut och smällde igen dörren efter sig. Det var ett enkelt rum, spartanskt inrett. Två fåtölj, ett bord och en eldstad.
”Incendio” viskade Severus fram mellan tårarna och pekade på eldstaden, där en eld genast började att spraka.
Han sjönk ner i en utav fåtöljerna och förde den halvfulla flaskan med eldwhiskey mot läpparna. Han drack i djupa klunkar. Det brändes i halsen, men det kändes ändå bättre. För tillfället.
Fan Lily, varför han? Hatade inte hon honom också? De hade alltid hatat honom. Men hon hade tydligen ändrat sig.
Severus kände hur han snart skulle börja hulka och han släppte ut det. Vem bryr sig? Lily var förlorad. Han skulle aldrig få henne. Det lilla hopp han hade haft, var som bortblåst. Hela hans liv var förstört, för trots att de inte pratat på två år, var Lily hans liv! Luften han andades var Lilys luft. När Lily var lugn, var han lugn.
Men inte längre, nu var hon förlorad. Förlorad åt Potter-jäveln!
Han hävde i sig mer eldwhiskey och ännu en gång brände det till i halsen. Han tittade på flaskan och ett raseri steg inom honom och med all sin kraft kastade han flaskan i brasan. En smäll till och brasan flammade till och blev större, innan den igen krympte till normal storlek.
Tårarna fortsatte att forsa ner för Severus kinder och han torkade irriterat bort dem.
Vad hjälpte det att grina, han skulle inte få tillbaka henne för det. Han lovade sig själv att aldrig någonsin gråta över Lily Evans igen.
Men så fort han avlagt löftet visste han att han aldrig skulle kunna hålla det.
”Fan Lily” snyftade Severus och slocknade i fåtöljen i sällskap av den falnande elden.