När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Xenia såg efter Nott som avlägsade sig och de gick upp mot tornet.
- För att visa att ni har en högre ställning än andra.
Det är väll bättre än att bli kallad "Du där" tvivlar på att Nott ens vet mitt namn, flinade Xenia och de gick in genom porträtthålet.

"Ja men ändå, de känns ju snarare som de inte vet våra namn" sa Fai och såg sen på Xenia "du är svår att inte komma ihåg" skrattade han och de satte sig framför brasan och de andra eleverna såg på dem

- Klart att de vet era namn, eller det borde de göra.
Det kanske är mer så här, "tusan, nu kommer han vad han nu hette", flinade Xenia och såg på Fai.
- Men ärligt, tror du att Nott vet vad jag heter?
Jag är väll tjejen som hänger med herren för de flesta eller hur?, sa Xenia lätt.

Fai bara skrattade "ja vem vet, vi kan ju ge dem ett qvis till dem" sa han och skrattade lite roat och såg sen på Xenia
"Ja det tror jag han vet, annar är han korkad. du är min bästa vän och han borde hålla sig borta från dig" sa han leende "och jag tror inte folk ser dig så" sa han

Xenia såg på Fai och log.
- Varför skulle han hålla sig borta från mig?, sa Xenia och skrattade.
- Så, hur skulle de se mig då?
Allt de ser är ju det jag gör med dig, allt jag får göra är tack vare dig, sa Xenia och log lätt.
Egentligen gillade Xenia det inte, hon ville klara sådant själv.
Men hade mamma inte vart kompis med Cara så skulle hon absolut inte var vän med Fai och de skulle inte få göra så mycket som de ville.

"Har du sätt dig själv när du är arg?" skrattade Fai roat och log sen "som en person, som Xenia och inte nån som följer mig" sa han och la sen huvudet på sned "Jag vill inte ha det så, jag vet att du inte gillar det" sucade han och fortsatte sen "men det är inte så mycket vi kan göra åt det" sa han

- Nej, jag har inte sett mig arg, jag brukar vara fullt upptagen med att vara arg, skrattade Xenia.
- Så du menar på fullaste alvar att folk skulle frukta något från mig när jag är arg?, sa Xenia och log.
- Ja, jag hoppas att de gör det, jag vill vara någon, sa Xenia lätt och nickade.
- Nej, jag vet det.
Men jag gillar inte att jag inte kan klara mig själv, även om jag är tacksam, för det du gör, log hon.

"Ja, jag är väll en av de få som är dum nog att inte göra det" skrattade Fai "fast o andra sidan är det väll för att jag brukar vara lika arg" sa han roat ochlog sen "men du är någon. det är allihop, det gäller bara att inte ge sig och veta vad man vill" sa hanoch undrade hur många av dem somv ar här inne som gett upp hoppet. han vände sig sen mot Xenia igen "alltid, jag gör allt jag kan utan att bestämma över dig" sa han leende

- Nej, jag är en ängel vett du, sa Xenia och log ljuvt.
- Ja, jag vet vad jag vill, jag får väll ta ett snack med din morfar och se om vi vill samma sak annars får han väll ändra sig, flinade Xenia och log.
- Ja du kunde ju bara försöka att bestämma över mig för jag skulle inte lyda, skrattade hon lätt.

"Ja en riktig ängel, hur kunde jag ta fel" skrattade Fai roat "ja gör du det, men försök vara snäll mot honom, han är så vek" sa Fai leende och skrattade sedan "jag bestämmer inte över folk" sa Fai och log lite