Vamäxan Sarah

Jag meeed! Jag vill veta hur det blir när hon kommer "hem". 8D

Haha, har haft dåligt samvete över att jag inte skrivit på länge, så tog tag i det och skrev lite. Dock har jag inte tid att läsa igenom det, så det kan finnas lite stavfel. Fast det borde inte finnas sååå mycket.

Kapitel.22
Malfoys Herrgård

Jag hörde dunsen när vi tog i marken och tittade mig nyfiket omkring.
Det var inte riktigt vad jag hade väntat mig, det första jag fick ögonen på var det stora huset. Enorma huset kanske skulle passa bättre.
Jag började packa ihop mina saker och föra dem till kofferten, jag hade nämligen lyckats sprida ut dem överallt. När jag var klar ställde jag mig framför dörren och den öppnades genast.
Jag drog djupa andetag och drog in den kalla och svala luften. Jag såg mig nyfiket omkring och märkte först nu att en dam kom gåendes mot mig. Damen hade en stor och lurvig kappa på sig, gjord av päls, med en mössa av samma päls.
”Du måste vara Sarah?” sa damen och log lite stelt. ”Jag är Miranda Malfoy. Din mamma skickade mig för att hämta dig” tillade hon när hon såg hur skräckslagen jag var över att prata med en kvinna jag inte ens vetat namnet på för några sekunder sedan.
”Hej” sa jag nervöst och tittade ner i marken. ”Så var kommer vi att bo någonstans?” frågade jag i ett försök att få igång ett samtal.
Damen som hette Miranda börjar gå ner för en kulle, på en väg som ledde till den stora herrgården.
”Där framme, det mitt och min mans hus” sa hon och snabbade på med sina steg.
Jag blev inte alls förvånad över att mamma och pappa inte ville bo kvar där i den där grottan, inte ens jag hade tyckt det var så värst fint med gemförelse med Beauxbatons fina rum.
Resten av vägen till den stora herrgården gick vi tysta fram till en stor grind. Miranda stannade och pickade med trollstaven på grinden medan hon mumlade något som jag inte hörde. Sedan öppnades grindarna och vi gick in. Det var en liten bit kvar till en stor trappa som vi också gick upp för. Innan Miranda hann öppna dörren flög den upp och en kvinna klampade ut och kastade en mörk blick mot mig.
Det tog mig några sekunder att första att kvinnan som stod framför mig var min mamma.
”VAD TÄNLTE DU?” skrek hon rakt i ansiktet på mig innan jag hann samla mig för det jag stod för. ”JAG SA JU ÅT DIG ATT DU UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER FICK ÅKA HEM!”
”Elena, du kanske ska låta flickan sova lite först. Prata med henne i morgon istället” sa Miranda beskyddande och lade armarna om mig och ledde mig in i huset. Det hade varit så mycket att göra att jag inte alls märkt att det börjat mörkna. Jag märkte också att jag var så trött att jag inte brydde mig om vart Miranda förde mig. Bara jag kom i säng och fick sova.

Det enda jag kom ihåg från gårdagens natt var att jag hade blivit förd till en säng och att jag hade somnat på direkten. Nu när jag vaknade visste jag inte först var jag var, men efter ungefär 2 minuter förstod jag att jag var hemma hos familjen Malfoy fortfarande. Och min egen familj måste ju också vara här. Eller hade de tänkt lämna mig här så att de fick vara själva med sina hemliga planer? Det enda jag visste säkert var att jag inte kunde lita på dem.
”God morgon” viskade Miranda som smugit in i rummet när hon sett att jag varit vaken. ”Har du sovit gott?” frågade hon och log väldigt vänligt till mig.
”Helt okej” mumlade jag trött och tittade mig runt i rummet. Det här rummet var alldeles blått, mörk blått. Men alla möbler var svarta, väggarna var mörkblåa och sängöverkastet – som var ovan på täcket – var mörkblått det också. Här var inte alls mycket möbler, sängen förstås, min koffert (Vilket inte var en möbel) ett litet smink bord, en stol till smink bordet och ett skrivbord. Och så fanns det också ett fönster och två dörrar, vilket jag gissade att en av dem var till en toalett och den andre ut till korridoren som jag kom ihåg från igår.
”Det är frukost där nere” sa Miranda innan hon stängde dörren igen och gick ut. Det första jag tänkte var att jag måste laga mig fin, för att imponera på mamma, det andra jag tänkte var att jag måste kolla mig runt i huset innan jag gick ner och åt.
Så först gick jag och lagade mig fin för att vara beredd på frukosten, sedan drog jag upp gardinerna spå fönstret så jag kunde se hur det såg ut där ute, det första jag fick syn på var ett stort dött träd som bokstavligttalat gjorde så att jag inte kunde se mer än ett par tusen grenar.
Efter en besviken suck tassade jag försiktigt fram till dörren som jag trodde skulle leda till toaletten. Och när jag öppnade den fick jag syn på det jag hoppades skulle funnits, en annan dörr på andra sidan rummet. Själva toaletten brydde jag mig inte alls om.
Så istället för att bry mig om toaletten gick jag genom rummet och tryckte försiktigt ner handtaget och öppnade dörren så tyst jag bara kunde.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men det var inte det jag fick se. Här lagg en tjej och sov. Hennes hår var roddigt, och hon verkade egentligen inte sova, utan mer vara medvetslös.

SUPERBRA!!!! Det är syrran(Kommer inte ihåg vad hon heter just nu ) som ligger där inne eller hur?

Ni får se.

Det är det säkert Fast vad heter hon nu igen? Har inte så bra minne men jag kommer ihåg att det är något på N

Nessie.

Juste tack så mycket. Längtar till fortsättningen♥

SUPERMEGABRA! Men vad betyder "laga mig fin"?

Haha, jag är då inte så bra på mina ordval, men då menar jag att hon kammade håret, kanske sminkade sig lite och sånt. ^^