Den du minst anade [SV]

Så sjukt jäwla bra, jag tror att jag dör! Du måste skriva mer nu annars så dör jag på riktigt! O_O

♥ så bra! ♥ asså jag älskar bara den här ff:n!!!! ♥
du borde göra denn ti bok på vulkan.se

Jätte bra. du skriver super bra!

Asså, jag tror itne ni fattar hur underbara ni är ! ♥ Ni förgyller mina dagar med era underbara komentarer. Ni är bäst ♥

Dessvärre måste jag säga att det kan ta lite tid ni mellan kapitelerna, jag medverkar just nu både i ''Mugglis Författare 2012'' och ''Framtida författare''. Puss ♥

-

Kapitel 15.
Det var en gång en sjuttonårig flicka vid namn Alice Isabella Hamilton. Hon hade en tvillingbror vid namn Elliot Daniel Hamilton. Alice var en häxa. Och hon gick på Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. Där gick också Harry James Potter. Harrys ögon var de finaste Alice någonsin hade sett in i, hans skratt älskade hon mer än något annat och hon kändes bara riktigt trygg när hon var i hans armar. Alice älskade Harry. Harry älskade Alice. Fast de var inte ihop. Inte offentligt. För offentligt var Harry tillsammans med Ginevra Molly Weasley. Hur det kom sig att Harry inte gjorde slut med Ginevra var till skillnad från allt annat enkelt. Ginervas bror – Ronald Bilius Weasley - var en av Alices och Harrys bästa vänner. Om Harry gjorde slut med Ginevra var chansen lika stor som universum att både Harry och Alice skulle ångra det. Hur allvarligt det än var. Ärligt talat? Vem vill förlora en bästa vän? För Ronald skulle bli jävligt arg om Harry sårande hans syster.
Så Alice och Harry var med varandra i smyg. – Trodde de. Men så var det ju inte. Lärarna på Hogwarts hade upptäckt dem. Och det var mycket troligt att Harry för tillfället var hos Professor Minerva McGonagall för att bestämma sig vem han skulle vara ihop med. Han kunde inte vara ihop med båda. De kunde inte ha det så på skolan… tydligen. Det var fel mot både Alice och Ginevra. Så Harry fick all skit. Även fast Alice visste om det.
Alice däremot log i en säng i sjukhusflyglen. Varför det visste hon inte, men tydligen så hade hon fått någon lungande – för hon hade slutat skrika.
Jag heter Alice Isabella Hamilton.

Jag låg i sjukhussängen och kände mig allmänt dåsig. Jag hade spytt flera gånger redan… eller spytt och spytt, jag hade hostat ur mig galla. Jag hade ett av att det var juldagen, men jag orkade inte tänka klart innan jag fick en nål i armen och jag tuppade av.

”Jaså? Du är vaken nu Miss Hamilton? Det var på tiden, jag var rädd att jag hade gett dig en för stark dos så att du skulle sova ända fram till påsk. Åh, juste, du kanske undrar vad det var med dig? Inget allvarligt. Men din psykiska hälsa hade fått jobba över om vi säger så.” sa Madam Pomfrey.
WHAT?!
Jag fattade ingenting. Jag bara låg där i sjukhusflyglen. Jag vet inte om det var fem minuter eller tre timmar. Men så öppnades dörrarna och Professor McGonagall kom in. Det var som en blixt slog ner. Med ens mindes jag allt. När jag sa mitt favoritord var det knappt en viskning.
”Harry…?”
”Mr. Potter mår bra Hamilton. Det är bara dig han är orolig för. Han är och äter i Stora salen för tillfället. Annars så har han inte lämnat din sida annat när han och jag har pratat. Han kommer bli glad när han hör att du har vaknat.”
”Jag vill träffa honom nu!”
”Jag förstår dig men Potter kommer när han kommer.”
’’Nej, nu.’’ Jag reste mig ur sängen utan att lyssna på McGonagalls invändningar. När jag var halvvägs igenom det avlånga rummet öppnades dörrarna ännu en gång. Jag stannade och tittade.
Ut genom dörren kom en pojke. En pojke vars namn ni alla känner till. En pojke som jag älskar. En pojke som älskar mig.
Jag rusade fram till Harry innan han hunnit fatta att det var jag. Jag kastade mig över honom och han lyfte upp mig och snurrade runt med mig. – Med andra ord sådant som bara händer i kärleksfilmer. Sen lyfte han ner mig, men höll fortfarande om mig. Hans ögon såg in i mina.
Hans läppar kom närmare, det fanns ingenting annat i världen än Harry just då. Harrys läppar nuddade knappt mina innan McGonagall skrek:
”NEJ! POTTER OCH HAMILTON, NI FÖLJER MED MIG NU!”
”Men Hamilton måste vila, professorn…” invände Madam Pomfrey.
”Inga men, inte ens från dig, Poppy, jag ska ta med mig Hamilton och Potter nu… eller… efter att Hamilton har satt på sig andra kläder.
Jag kollade ner på mig själv. Oj. Jag hade på mig ett vitt nattlinne.
”Hur länge har jag sovit?”
”Sex dagar. Det är nyårsafton imorgon.” svarade Harry direkt. Hans hand letade tills sig min. Men han drog snabbt undan den när han såg McGonagalls blick.
Jag vill inte prata om samtalet därefter…

Jätte bra, längtar tills vad som kommer att hända efter detta!

LKSADLKASD KSA DVAD AWESOME!
Du är bäst i hela världen Erica ♥

YOU ARE KILLING ME!!! Håller helt och hållet med HarryPotterr på punkten att du är bäst i hela världen! ♥

ILOVETHISSOFREAKINMUCHTHATTHEREISNOOTHERWORDSTOSAY! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Det första jag gjorde när jag kollade på mina bevakade trådar vad att jag öppnade den här. Och så ser man att du satt ut ett nytt kapitel, första tanken var LÄÄÄÄÄÄÄÄÄS! 8D, andra var OMG! MER!, och sen var det bara Erica, du är bääääääst. Inget man kan beskriva i ord! ♥
Men snäll Erica, jag är grymt beroende av denna ff, så snäll I NEED MORE! 8D
Men eftersom jag vet att du har mycket att skriva på, kommer jag att vänta. Du ska inte stressa i sitt skrivande! ♥

Erica Potter, du är den bästa f-fskrivaren i hela världen!!!!!!! Du är bara så AMAZING!!!! I LOVE Erica Potters F-F!!!!!!!