Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

Hmm .... *konfunderad*

Åhh, din ff är awesome, jag önskar att jag också skulle kunna skriva som du...

^ Åhh tack gumn, ett till kapitel är på väg och kmr idag eller imorgon

YAY snart kommer mer!!

Här kommer det ♥

Bellatrix tryckte igen locket till den slitna resväskan. Hela hon utstrålade ilska och sorg. För första gången kunde jag se en liten skymt av den som hon senare i livet skulle bli på utsidan. Hon var ensam i rummet och snart hade hon slängt igen dörren och stegen i trappan dog långsamt bort.

Där hon stod i vägskälet såg hon förvirrad ut. Väskan svävade bredvid henne i axelhöjd. Den ena vägen var knappt mer än en stig och verkade leda till en vildvuxen skog, den andra vägen var inte mycket bättre, en smal grusväg dit en gammal skylt pekade. ” North Wetherhame, 21 km”. Det var nästan mörkt ute och det såg ut som att det var ett bra tag sedan hon lämnade skolan. Kläderna var lite sjaskigare, håret inte riktigt lika glansigt, ögonen tärda. Framförallt var hon mager, hon hade varit smal redan innan men nu syntes revbenen tydligt under klädnaden och nyckelbenen och kindbenen avtecknade sig tydligt mot hennes lite glåmiga hud. Ändå var hon anslående vacker. Det såg ut att vara November, men i dessa trakter var det svårt att avgöra. Hela landskapet hade något dyster och mystiskt över sig. Bella slog in på den lilla stigen och började promenera i raskt takt. Hon var en duktig häxa och hade säkerligen kunnat transferera sig fast hon inte avlagt provet, men kanske ville hon undgå att bli uppspårad ?

Snöflingor dalade utanför det smutsiga fönstret och från en knastrig gammal radio hördes en gammal julsång. Trots röran så var det mysigt i den lilla stugan. Bredvid den sprakande elden låg en hund och snusade och i två sköna röda fåtöljer satt ett gammalt par och småpratade på gamla käras speciella vis. Damen tittade upp när det hörde en knackning på dörren, hon verkade förvånad när dörren öppnades och personen i dörröppningen drog med sig en kaskad av snö in. Jag kunde inte undgå att märka att hennes hand trevade innan för klädnaden. Personen ifråga drog av sig sin sjal och kvinnan slappnade av. Bellatrixs rosiga kinder och rufsiga hår såg inte det minsta oroande ut.
”Kom in lilla vän”

24 December 1967

Det är Julafton idag. Nästan 4 månader sen jag var i kontakt men någon människa. På in resa genom de ödsliga trakterna i skottland har jag inte stött på en enda levande själ, men idag så gjorde jag det. Mr och Mrs Gail. De är mycket vänliga och har sagt att jag får stanna så länge jag vill. Jag är förvirrad jag vet inte var jag vill komma med min flykt. Kan det verkligen vara mitt öde att vandra omkring längs vägarna hela livet. Träffa någon vänlig själ emellanåt, bli ensam igen. Men jag kan inte komma tillbaka till Hogwarts och absolut inte till Black huset. Kanske skulle jag … nej det kan jag väl inte ? Den där J*vla häxan, hon förstörde mitt liv. Eller alla har nog varit med och förstört mitt liv. Jag har funderat medan jag vandrat. På vem jag är, på vem jag vill vara och varför jag inte fick samma chans som alla andra. Vad jag kommit fram till ? Inget. Det enda jag åstadkommit är några nya besvärjelser . Nu ska jag i alla fall njuta av en god middag.

// Ja, vem är jag ?

Du skriver helt fantastiskt. ^^)

Helt awesome!!!

FANTASTISKT!

Dåligt








Nej, jag skämtade bara.
Det var asm kapitel!

Awesome ♥