Sjunde året på Hogwarts

- Vet inte känner honom inte så bra, sa jag och himlade med ögonen och log mot henne sen.
- Visst jag skulle aldrig trivas med det, sa jag och log mot Dean.

"jag vet faktiskt inte om jag vågar fråga honom om det Bush antar att vissa saker ska man inte få reda på" sa jag med en axelryckning
"precis. Ibland är du förnuftig" sa Yaxley och jag log lätt och tänkte att han är som en storebror och jag log mot Laura
"ja du hade inte varit dig själv. Jag är glad att du är som du är. Det hade inte varit du om du var så tjejig. tänk om du sprang runt o viskade o fnittrade hela tiden" sa jag och skakade förskräckt på huvudet och tänkte vilken mardörm det skulle vara

Jag nickade medhållande till det Yaxely sa och log sedan mot Cara.
- Skönt att du tycker det, sa jag lätta och log mot henne.
- Men jag kan fnittra, viska, bry mej om kläder och smink och vara helblåst i huvet, sa jag med ett fllin.
- Nej, va inte det, Sa Dean förskräkt och jag flinade mot honom.
- Jag skämtade bara, men jag skulle aldrig klara av det.
Jag tycker bara att de är irreterande, sa jag och såg på de andra vad de tyckte om saken.

"ja jag menar tänk om han faktiskt skulle vilja ha en son egentligen och blev besviken när han fick mig. Jag skulle ju inte vilja höra det" sa jag och la huvudet på sned
"börja inte ens tänka i de banorna. Din far älskar dig och du är den enda som kan få honom männsklig" sa Yaxley allvarligt och jag nickade o gav honom ett leende
"det hade verkligen inte varit du och vi är glada att du är du" sa Draco
"ja jag hade aldrig umgåts med dig i fall du var som dem" sa jag allvarligt och log sedan
"hur står de ut med det själva?" frågade Yaxley lite roat

- Ja lyssna på Yaxely, sa Dean bestämt och jag nickade in stämmande och han vände sig sedan mot mej.
- Ja ändra dej inte det står jag inte ut med, sa Dean och jag log glatt mot dem.
- Ja om ni promt vill så är jag väll mig själv då, sa jag och log stort och vände mig sedan fundersamt mot Yaxely.
- Jo jag antar att de är så se är och att de trivs med det, sen så är det väll så att de flesta killar vill ha sånna som de som bara bryr sig om utseende, skvaller och sånt.
Tyckte du inte om sånna tjejer när du gick i skolan?, sa jag och såg på honom.

"ja jag får väll lyssna på Yaxley då" skrattade jag och han nickade
"ja de vore väll bra om du gjorde det för en gångs skull" sa Yaxley och jag nickade sedan åt Laura
"klart vi vill. Vi slutar umgås med dig i fall du blir sån" sa jag bestämt och de andra nickade och vi vände oss mot Yaxley som höjde ögonbrynen
"om du minns det så var jag en nörd under skoltiden så jag hade väll knappast någon tjej alls och definitivt inte någon skvallrande tönt" sa Yaxley bestämt och jag nickade och kunde inte föreställa mig Yaxley med en sådan frustrerande tjej

Jag nickade åt Yaxely och log en aning.
- Det är verkligen svårt att tänka sig dig som en liten pluggis som blev retad, jag hatar verkligen de människor som gjorde så mot dej, sa jag ilsket men lugnade mig sedan och såg på Yaxely.
- Så du erkänner alltså att du tycker bra om mig eller låtsas du bara för att Cara tvingar dej?, sa jag med ett flin och såg på honom.
- Har du nån mani på att alla ska gilla dej?, sa Dean och flinade.
- Ja självklart men för min egen skull och inte för att jag är nåns vän eller för att jag ska vara nån annan för att nån ska gilla mig, sa jag bestämt och väntade på Yaxelys svar.

Jag log åt Yaxley
"ja jag håller med Laura det är svårt att se dig som en pluggis som folk inte gillar" sa jag och log
"varför då?" sa han roat
"ja för att jag aldrig har sätt dig läsa en bok i hela mitt liv" sa jag och log
"jag har ju fullt upp med att passa dig" sa han och rufsade om mitt hår och log lätt innan han vände sig mot Laura
"du hade märkt om jag inte hade gilla dig. Jag är inte personen som är artig mot folk i onödan. Inte ens för Caras skull. Jag hade inte gjort er något eftersom hon hade hindrat mig men jag hade inte varit trevlig mot er för det" sa han med ett leende och jag log stort mot honom
"det här är varför jag tycker om dig. Du är trevlig mot folk utan att låtsas" sa jag och log mot honom

Jag log stort mot honom.
- Härligt, sa jag glatt.
- Ni dödsätare verkar ju inte så dumma när allt kommer omkring, utan vissa undantag vill säga.
Och när ni är i tjänst och så, sa jag glatt och la mig ner i gräset och slog blicken upp mot den klarblåa skyn.
- Jag förstår precis hur du hade det Yaxely, bara plugg och inga vänner och du var en tönt.
Precis så har det vart för mig och ni ska veta hur otroligt glad jag är att nån eller flera rentav gillar mig, sa jag och log upp mot skyn.

Jag log åt dem
"jag säger ju att det inte är något fel på dem om man lär känna dem" sa jag och log lätt mot dem och slöt ögonen
"ja de ska du vara. Enda fördelen med att plugga är att man kan sina förhäxningar. När jag kom upp i sjunde året vågade de inte bråka med mig" sa Yaxley och log elakt
"vi är glada att du började umgås med oss också. Hade du börjat umgås med oss om det inte var för att du fick reda på vem jag var?" sa jag lite nyfiket

(jag har en kompis som är ledsen som Jag måste prata med skriver så for jag kan)