Förändrad värld Lupple & Medi

Hon hade hört Aurora skrika några gånger men gick ner vid hans sida.
"Men en mössa kommer göra så håret blir fel." Hon tog vantarna och satte de på sig.
"Kappa, halsduk och vantar."

Han började girigt slicka hennes sköte och log. Han kunde få henne att be om mer.
"Så... Vad gjorde ni när vi var borta?" Frågade han när hon nästan var i klimax.

Han lindade halsduken om hennes hals mjukt och kysste henne lätt. "Då åker vi " log han och slängde på sig en jacka själv innan han drog med henne ut i bilen.

Aurora nästan grät. Hon ville bara att det skulle bli sådär extra skönt. "Jag såg ditt rum. " Skrek hon fram med tårade ögon.

Hon fixade så öronen täcktes och hon tog hans hand. Började gå och hörde skriket innan dörren slogs igen bakom dem.

Han log av svaret och började smeka henne igen.
"Seså inga tårar. Jag gör det här för dig. Så " Han funderade en stund.
"Hur kom du dit då?"

Han kramade hennes hand mjukt och höll upp dörren åt henne på bilen. "Seså in med dig." Log han glatt.

Hon försökte blinka bort tårarna och bet sig hårt i läppen. Vad hade hon berättat för honom? Hon kunde inte minnas? Skulle Rhiannon vara i fara? "Vinden." Viskade hon tvekande och flämtande.

Hon såg på bilen som inte hade stått där i går. Hon blinkade innan hon klev in.

Han log ömt, torkade bort tårarna medan han försiktigt tog loss henne.
"Och varför var du där?" Frågade han ömt.
"Hon hade hittat inte hans utan Rafaels rum.
"Har du alla tår kvar? Du vet att det är råttor på vinden? " Han smekte henne och vaggade henne.
Det här var inte bra alls.
"Du är nu förbjuden att gå ensam. Inga äventyr."

Han bältade mjukt fast henne och stängde sedan dörren. Han hade hört Auroras bekännelse. Hon var helt klart farlig för dem. Han gick runt bilen och satte sig i förarsätet, bältade fast sig också och backade ut bilen och började sedan att åka.

Aurora kände hur han lossade henne och sedan kände hon hans famn. Hon kunde tänka lite mer klart och kunde faktiskt hitta på en lögn. Men hon skakade, av rädsla och ansträgning. "Jag var nyfiken." Viskade hon snyftande. "Förlåt mästare."Pep hon skamset fram. Försökte göra sig så liten som möjligt. Hon nickade sakta åt hans ord. Inte ensam, det krånglade helt klart till det. "Vem ska gå med mig?" Frågade hon tyst, försökte att låta säker på rösten men även den var skakig.

Rafael behövde prata med sin broder, det var helt klart inte ett tillräckligt straff. "Lovar du mig att du inte har varit på tokiga ställen medan vi var borta?" Undrade han allvarligt och såg mot Rhiannon.

Han smekte henne och vaggade. Hon var helt klart ledsen och han lade värmefilten om henne. Så hon inte skulle frysa av honom.
"Någon piga. Vi har en kammarjungfru som ska ta hand om dig." Sa han och smekte henne.
"Får jag räkna dina tår?" Frågade han mjukt.

"Jag var i vardagsrummet och mitt rum. " Sa hon och pekade på knäna.
"Orkade inte göra mycket."

Hon nickade sakta. "Okej."Sa hon viskande och såg ned på täcket. "De är alla tio."Viskade hon och visade försiktigt fram dem och räknade dem åt honom, ett litet leende växte fram.


Han nickade sakta. "Okej." Svarade han enkelt och trummade lite på ratten. "Du och Aurora får ha lite avstånd från varandra den närmsta tiden." Sa han lugnt.

Han räknade dem och nickade.
"Tur att råttorna var snälla mot dig ." Han smekte henne och drog henne till sig.
"Så vill du tvätta av dig? Du kan få spela spel sen om du vill..." Han log.


Rhiannon såg på honom och nickade.
"Hålla avstånd. det är okej. Men får jag vara med dig då?" Hon kände sig sorgsen.
"Ska vi kolla på klänningar?"

Aurora skakade på huvudet. "Jag tror jag bara ska bara här inne." Viskade hon och lutade huvudet mot hans axel.

Han såg på henne. "Skulle du vilja vara det?" Log han och nickade. "Absolut. Om det är vad du vill göra." Log han glatt.