PRS Lupple & Medi

Hon skrattade och nickade.
"Ja jag gillar verkligen den där röda som vi kollade på och den där månen." Hon log och bet sig lite i läppen.
"Jag har lite ont i munnen jag ska bara hämta lite glass så jag kan äta något." Hon log och reste sig igen för att hämta glass.

"Så hur håller man häxor borta?" Han såg på sin bror och svalde.
"Är hon verkligen säker? Det kan gå fort för häxor med."

Allie nickade glatt och lyssnade nyfiket. "Den röda, den här?" Frågade hon och tog upp den hon trodde att hon menade. Fanns ju flera olika nyanser av röda.
Månen, allt detta la hon på minnet.
"Gör så." Sa hon och log mot henne och följde henne med blicken när hon gick ut.
"Det är den röda och månen." Sa hon lågt på italienska och log brett mot Maria och Alexander.

Dorian höll hårt i sin bror, mest för att tvinga sig själv att inte släppa taget om honom och började gå ut från klubben och tillbaka mot bilen.
"Häxorna? Eld antar jag. De har aldrig gillat eld det är som typ otur mot dem. Men det kan också irritera dem eftersom det påminner om alla häxjakter som varit." Sa han lågt och på latin. Han flinade till.
"Så länge hennes kraft hålls väldigt tyst har de inget intresse av henne. Men De dödas ögon? Det skulle vara intressant för dem." Sa han men detta sa han så lågt samtidigt som han lutade sig mot Tristans öra för att inte bli överhörd.

Hon kom snart med en stor skål med glass och slog sig ner och började att äta och log mot henne.
"Så ska vi se film nu? Skräck sa du?" Hon lade huvudet på sned och hörde ylanden från skogen och såg oroad på mMaria.

"De kommer inte in hit hjärtat mitt. Det går inte vi lovar." Hon log och såg på Alexander.
"Eller hur?"

Han nickade.
"Hon besitter även de dödas tunga för hon kan ju prata med dem. Hon besitter säkert mer." Han skakade på huvudet.
"Hon är verkligen mirakelbarnet."

Allie nickade glatt. "Japp film." Log hon brett och stängde ned sidorna för ringarna.
"Du får välja film. Men skräck ska man ju ha när man har sleepover." Flinade hon.
Allie vände blicken mot fönstret när hon hörde vargarna ännu högre än vad Willow gjorde och försökte se lugn ut men hon visste inget om vargarna- bara berättelser.

Alexander såg mot fönstret och studerade det han såg utanför länge innan han vände sig om och log försäkrande mot Willow.
" De kommer inte hit. De kan inte. De vill inte bryta avtalet ännu en gång och huset är skyddat. Det finns en blomma, den du har i ditt halsband- stormhatt även kallat wolfsbane. Det är som gift för dem, som kors är för oss och hela huset är omringat av det och silver. Även i människoform är det skadligt för dem. De ylar för att antagligen påminna oss om att de finns." Sa Alexander och log lugnande innan han gick ut från rummet och ned.

Dorian såg på honom med en skarp blick. "Schyy," Sa han snabbt och såg sig om.
"Jag tror hon är oroligt stark i jämförelse med andra mirakelbarn. Jag har bara smakat hennes blod men om de andra som druckit från andra skulle smaka skulle de hålla med- hennes blod är otroligt starkt." Sa han lågt- knappt hörbart. De kom fram till bilen som en man stod och iakttog på ett väldigt konstigt sett. Dorian knuffade undan Tristan så han stod bakom honom och stannade upp.
"Dorian Winther, Tristan Winther. Jag är en gåva från häxorna. " Sa mannen lågt och skar upp ett finger.
Det var så frestande. "Har du ett meddelande?" Sa Dorian och gick några steg närmare.
" De kommer själva leverera det. Jag är en fredsgåva. En vän till er andra gäst. " Sa han.

Hon skrattade och reste sig.
"Ska vi göra iordning därnere eller sitta här? Det finns en större tv därnere." Hon reste sig och såg ut över skogen och svalde och kände på halsbandet som hängde runt hennes hals.
"okej det låter som en bra plan. Jag..." Hon såg på dem innan hon lämnade rummet och började gå ner.

Tristan svalde och såg mot mannen och tippade huvudet på sned.
"En gåva? Varför skulle vi behöva en gåva och vad vill häxorna oss?" Han lade armarna i kors och skakade på huvudet.
"Vi tror vi klarar oss utan dig."

Allie nickade sakta. " Därnere." Sa hon leendes och reste sig även hon och stängde av datorn och gick sedan ned efter henne.

Lathan stod vid fönstret och studerade omgivningen men vände om när han hörde Willow komma nedåt. Han log svagt.
"Hej där." Sa han och gick fram och smekte henne lätt och lugnande över armen. "Dorian är snart hemma." Sa han leendes.

Dorian såg på mannen, lämnade inte hans blick en enda gång.
Men hans blick vandrade från Tristan till Dorian.
" Det dem vill är deras ensak. Jag är en gåva. Häxorna brukar ge gåvor." Sa han lugnt och Dorian morrade lågt.
"Detta är ett test. Du har egen magi, inte sant?" Sa Dorian och mannen skrattade till.
" Oh ta in tänderna, att bita mig kommer göra mer skada än nytta. Jag vill tala med Lathan, jag kommer åka med er till huset. " Sa han kort.
"Du vet vem jag är Dorian, min familj har gett dig en otroligt stor gåva. Min klan har gett er alla stora gåvor. Vi är här för att få priset betalat." Sa han och Dorian morrade irriterat. ¨
"Öppna bilen, låt oss kliva in." Sa han samtidigt som han tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Lathan. // Häxorna kommer.// Stod det innan han tog ut simkortet och krossade det och gick sedan mot bilen.

"Hej pappa." Hon såg på Lathan och kramade om honom och log stort.
"Vi har hittat Allies ring och den är så vacker. Nu ska vi se film och bli rädda och till morgonen ska vi sova. Det kommer bli så roligt." Hon släppte taget och satte sig i soffan och bredde ut en filt över sina ben och lutade sig tillbaka.

"Ska vi verkligen?" Tristan såg på sin bror och gick mot bilen och sjönk ner bakom sätet och suckade.
"Så du är en gåva? Vad ska vi göra med dig då?" Han suckade och stoppade in nycklarna och startade bilen.

Lathan tog upp sin mobil och läste meddelandet och la sedan bort mobilen.
"Vad bra." Log han och kramade henne tillbaka.
"Får jag sitta med en stund?" Log han och satte sig bredvid henne i soffan och såg Alexander komma ned och Maria.
Han log svagt.
" Vargarna varnade oss, häxorna kommer. Tänd lite eldar." Sa han i en lugn och harmonisk ton på latin men hans ögon visade nått helt annat.
Alexander såg på Willow med oro i ögonen innan han snabbt gick ut och började tända eldar runt huset. Men det skulle inte vara tillräckligt. Han var snabbt inne igen och satte sig vid Willows andra sida.
"Skräckfilm- jag älskar dem." Sa han leendes och Allie satte sig vid sidan av och fattade absolut ingenting.

" Vi måste." Sa han och satte sig i baksätet för att kunna ha koll på mannen som satte sig i framsätet.
"En gåva. Jag vet inte din ålder Tristan. Men du borde veta din egna familjs historia. Dorian vet vad jag är för gåva. " Sa han melodiskt och studerade blodet från såret han hade gjort själv.
" Sluta prata då." Sa Dorian skarpt och mannen skrattade till men sa inget mer.

"Ja det kan du få." Hon log stort och åt vidare av glassen och såg på honom och såg sedan på Alexander och lade huvudet på sned.
"Men ni sa att ingen varg kan komma in. Det är inte på riktigt. Det kan inte komma monster genom tven." Hon log och tog en film och visade.
"Den här?"

Han suckade och började köra fort och såg på sin bror i bakspegeln och suckade.
"Så varför just nu?" Tristan såg på mannen och lade huvudet på sned.
"Vi har inte fått gåvor förut."

Alexander skrattade lågt.
"Åh vargarna är inget att oroa sig över och jag har bara pratat med Lathan hela kvällen. Att prata med fler än 1 person är rätt viktigt." Log han.
Allie såg på filmen och nickade. "Absolut- den ser bra ut." Flinade hon innan hon fokuserade på teven.

"Så mycket frågor." Flinade mannen men svarade inte. Dorian suckade lågt.
"Vi har alla gåvor Tristan. Våra ringar. De är bundna med deras magi. " Sa Dorian irriterat och studerade mannen.
"Det är nått med månen och stjärnorna- tiden är inne. Inte sant?" Sa Dorian och mannen flinade.
"När man reser världen runt i olika ärenden så samlas visst kunskap. "Log han.