wolfy & rollspelare prs

Nyfiket följde han henne med blicken då hon reste sig upp, kunde bara gissa vart hon var på väg.
”Tänker du inte be mig hålla dig sällskap?” frågade han med oskuldsfull röst och sträckte ut sin hand mot henne.

"Trodde inte du behövde en inbjudan." log hon bara och ryckte på axlarna innan hon gick in till duschen. Hon satte på vattnet och klädde sedan av sig innan hon gick in.

Han gick in till badrummet, tog sin lilla tid på sig att klä av sig innan han gjorde henne sällskap i duschen.
”Du är så vacker,” suckade han och omfamnade henne bakifrån, lutade sin haka mot hennes axel. Cleo var allt han önskade och lite till.

Cleo slöt ögonen under tiden hon var ensam och njöt mest av det varma vattnet, ett litet leende smög fram på hennes läppar när hon kände hans armar runt sig.
"Tycker du det?" log hon smått, trots att han gång på gång gav henne komplimanger så blev hon lika glad varje gång.

”Naturligtvis.” Han hoppades att hon tog åt sig av komplimanger, han ville att hon skulle vara medveten om hur vacker hon var. Inte bara på utsidan, också hennes insida var av guld. Han älskade henne otroligt mycket och hade fortfarande svårt att förstå hur han hade kunnat få någon som henne.

Cleo tittade på honom lite snabbt och sken upp i ett stort leende, hon älskade verkligen hur han fick henne att känna sig. Det fanns verkligen ingen i världen som skulle göra henne så lycklig och varm som Jonathan.
"Jag älskar dig så mycket." suckade hon innan hon lutade sig mot honom.

Han strök sina händer längs med hennes midja innan han sökte ögonkontakt.
”Cleo? Det du sa igår, jag uppskattar att du var ärlig. Det vill jag att du alltid ska vara.” Trots att hennes ord inte gjort honom glad så var han ändå glad att hon sagt som hon kände.

Cleo öppnade sina ögon och kollade på honom med stora ögon. Hon bet sig löst på läppen och nickade lite, det var inte alls rätt att erkänna allt men hon behövde honom i sitt liv.
"Jag vet." sade hon tyst och vände sig mot honom. Hon lutade pannan mot hans axel och suckade lågt.

”Lovar du?” Han ville att hon, oavsett vad det var fråga om, skulle känna att hon kunde prata med honom och inte gömma sina tankar och känslor. ”Jag vill att du lovar,” tillade han tyst och flätade samman sina fingrar med hennes.

"Jag vill inte lova något jag inte är säker på att jag kommer hålla." erkände hon och tittade upp på honom. Hon ville inte göra honom upprörd men hon ville inte heller ljuga honom rätt upp i ansiktet.