Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade lite och satte sig upp istället, märkte på henne att hon var besvärad.
"Kan du be en sköterska komma hit på vägen ut?" frågade han och log.

Leah nickade och satte sig upp, masserade lätt nacken som kändes väldigt stel. Inte konstigt med tanke på att sängen var väldigt obekväm. Hon gick iväg för att leta reda på en sköterska, pekade sedan ut vilket rum hon behövdes i.

Jason log svagt och följde henne med blicken, han granskade sköterskan som kom in och frågade lite när han fick gå. Han suckade högt då han fick veta att de hade några tester kvar men efter så kunde han gå hem igen.

Efter att ha kommit hem och tagit en dusch kastade hon sig raklång på sängen. Tack vare att hon kände sig så sömnig så råkade hon somna, men vaknade lagom i tid för att hinna göra sig i ordning innan hon skulle ta sig till jobbet.

I slutet av dagen så fick Jason ta sig hem, Nate och Penelope hade valt att köra hem honom då han inte var i tillstånd att köra själv. Han hälsade på tjejen, fick veta då att det var Nates fästmö.
"Hur fick du någon så här snygg? Asso wow." sade Jason och skakade på huvudet åt Nate.

Trots att hon egentligen skulle åka förbi Jason och hälsa på så blev det inte av. Hon hade varit väldigt frånvarande på jobbet vilket slutat med att hennes chef sagt åt henne att gå hem och vila, att hon såg lite sjuk ut. Ingen vidare bra start på jobbet men det kunde inte hjälpas.

Jason gick in i huset och rynkade på pannan, han hade inte haft det så bra så vitt han mindes. Han gick runt i huset, kollade rummen och hittade snabbt sitt egna. Han visste att det var hans rum då han kände igen en av tavlorna på väggen från hans barndom. Han rös till och gick in, han satte sig på sängen och såg sig omkring i rummet.

Leah kollapsade på sängen igen, sov bort större delen av eftermiddagen tills det knackade på dörren. Hennes mamma stack in huvudet och upplyste henne om att maten var serverad. Det var svårare att undvika att äta här än hos Jason.

Jason gick till köket där alla killar satt, han kände inte riktigt igen alla. Han svalde hårt och spände sina käkar, blev något otroligt arg på sig själv och på alla osäkra blickar han fick.
"Vart är Leah?" frågade han, hon var den enda han inte mindes men som han faktiskt ville komma ihåg.

”Är du okej, gumman? Du ser sjuk ut,” sa hennes föräldrar i munnen på varandra. Leah nickade lite, erkände att hon inte mådde så bra och skyllde på att det nog var förkylning. Hennes mamma följde med henne tillbaka till rummet för att bädda ner henne under både täcke och filtar, kom dessutom med en varm kopp te efter en stund.