De utvalda

Ethan skakade på huvudet. "Jag kan klara mig..." sa han och satte sig sakta upp. Han darrade i hela kroppen men var fast besluten om att kunna klara det själv.

"Jag kan stödja dig annars?" sa Eletha med rynkad panna, men slätade sedan ut hennes drag då det smärtade.

Ethan skakade på huvudet. "Nej...jag klarar mig" mumlade han och ställde sig upp på ben. Det såg ut som om han skulle falla ihop när som helst men han ville kunna göra det.

"Okej." sa Eletha men höll sig nära honom. Hon gissade att han ville klara sig själv. Hon förstod det då hon själv var sådan, men hon tänkte ta emot honom om han föll.

Ethan bet ihop igen för att inte ge ifrån sig några ljud då han gick. Det rev så i såren...Långsamt så gick han, det var darrigt och skakigt, men det verkade gå.

Eletha undrade vad han höll på med, varför ansträngde han sig så att inte visa smärtan? Hon gick vid honom i samma takt men lät honom klara sig själv.

Ethan kunde tillslut inte hålla inne allt längre. Han vacklade till och föll ner på knä med svordomar kommande ur sin mun.

Eletha tog tag i honom och lät honom stötta sig på henne då han inte verkade visa att han hade ont och då skulle hon inte bära honom.
"Ethan, vad är det med dig? Det är helt klart att du har ont, varför döljer du det så? Var enda en förstår det, inget att skämmas för." sa hon mjukt och ledde in honom i deras trädgård, han betedde sig som hon brukade göra.

Ethan la armen om Eletha för att kunna luta sig. Han kved tyst till och suckade lätt. "Du tycker inte om att visa smärta Eletha....Jag vill visa mig lika stark". Han sjönk ner utanför deras dörr och han var blekare än förut.

"Bara för att jag är så idiotisk behöver du inte vara det." sa Eletha irriterat, men mest irriterad på sig själv för att hon fått Ethan till detta.
Hon öppnar dörren och får upp honom på fötter igen och leder honom till sovrummet.
"Lägg dig och vila." sa hon med oro i rösten och la honom i sängen. Hon var glad att Simon inte var där, hon hade inte orkat med det. Att ta hand om Ethan och sig om sig själv var jobbigare än hon väntat.