Sjunde året på Hogwarts

Cara och Yaxely kom över skolområdet och satte sig vif oss.
- Mår du bättre nu eller?, sa jag vänligt mot Cara.
- Varför försvann du egentligen?, sa Dean och såg på henne och jag knuffade till honom.
- Det är väll självklart, hon är orolig för Harry, sin far, oss och villa att det här hela kriget ska fara åt helvete och att allt skulle kunna vara normalt, sa jag och sukade åt honom och såg ut över sjön.

Jag log mot dem
"ja jag mår lite bättre. Yaxley fick mig på bättre humör" sa jag och log
"de var inget" sa Yaxley och la sig i gräset och log
"jag är glad att du mår bättre" sa Draco och kramade om mig och jag log och följde Lauras blicke
"vad tittar du på? Eller jag kanske ska fråga vad du tänker på?" sa jag och struntade i Dean

Jag såg ut över sjön och vände sedan blicken mot Cara och log.
- Jo, jag tänker väll på allt det du tänkte på och hur det blir om din far vinner.
Jag mena för mig kommer det säkert att gå bra.
Jag har ju dej och även om han inte vill erkänna det så gillar Voldemort mej, som du sa.
Men för alla andra, jag hoppas de inte dör för ett osäkert öde att de bara försöker anpassa sig, sa jag och såg upp i den klarblå himelen.
Jag ville inte att Cara skulle döda sin far men jag ville heller inte leva i hansvärld, även om just jag skulle klara mig rätt så bra.

Jag mötte Lauras blick och log svagt
"jag förstår vad du menar" suckade jag "jag är orolig för alla andra med särskilt de som jag i så fall inte kan hjälpa. Och vad ska hända med dem då?" sa jag sorgset och Yaxley såg på mig
"du kan inte hjälpa alla. De får helt enkelt anpassa sig" sa han likgiligt
"ja men alla kan inte bara buga sig för min far och börja leva i en värld av död och tortyr" sa jag och tittade ut över sjön och undra hur andra barn hade varit om de hade haft min far. Hur hade de varit då?
"hur tror det ni hade varit i fall min far hade fått en son i stället för en dotter?" sa jag rakt ut utan att tänka mig för

- Som Yaxely säger så kan du inte rädda alla, sa jag vänligt.
- Men bara för att jag ska anpassa mig så betyder det inte att jag ska buga för honom och göra som han säger, då dör jag hellre, sa jag och ryckte på axlarna.
Dean såg oroligt på mej men sa inget och jag funderade på Caras nästa fråga.
- Tja det beror väll på hur sonen hade vart, fast det hade nog blivit me mini Voldemort av honom.
- Så du menar inte att vi killar kan vara lika omtänksamma som tjejer?, sa Dean och jag såg på honom.
- Kan ni säkert, men det är vanligare att ni blir stöddiga och inte tänker på andra.
- Varför undrar du?, sa jag och såg forskande på Cara.

"ja jag vet att jag inte kan hjälpa alla men det kommer inte hindra mig från att försöka" sa jag allavarligt "jag lovar att ni i så fall får jobba för mig och jag vill inte ha folk som bugar för mig" sa jag allvarligt och tittade sedan ut över sjön "precsi som Laura sa så undrar jag i fall han i så fall skulle ha brytt sig om andra eller bara stått på Voldemort sida?" sa jag fundersamt och slöt ögonen "tror ni han i så fall hade dödat Harry?"

(jag kommer inte kunna skriva så mkt ska spela spel med mina kompisar :p)

- Bra det, vår framtid är säkrad, sa jag och log glatt mot Dean som log lite nervöst tillbaka.
- Jag vill inte bli dödsätare, sa han.
- Nej, jobba på ministeriet då på din kära spel och sport avdelning, sa jag och log mot honom och la mig ner i gräset och vände huvet mot Cara.
- Jag tror inte att det beror på om man är kille eller tjej utan hur man är som person och vilken karaktär man har, sa jag och besvarade nästa fråga.
- Vem vet? kanske, kanske inte, sa jag och ryckte på axlarna och Dean såg nyfiket på mej.
- Vad är det?, sa jag och såg upp.
- Varför drog du iväg mej och Draco från de andra?, sa han och killarna stirrade nyfiket på mej och jag suckade.
- För att jag hade glömt varför jag inte gillade att vara med Susan och Hanna.
De är så tjejiga, de fnittrar och vill veta alla hemligheter, de drar mig till vansine, sa jag frustrerat och satte mej upp.

( Okej ha det så kul, du pluggar väll jag lite, kanske...... )

"klart eran framtid är säkrade och jag tvivlar på att du kan jobba på ministeriet men du kan ju ge det förslaget till min far" sa jag roat till Dean som stirrade förvånat på mig men jag svarade inte och jag tittade på Laura
"jag antar att du har rätt. Men det känns faktiskt som om det kriget skulle vara förlorat om han fått en son" sa jag tveksamt "tror ni han är besviken för att han fick en dotter?" sa jag undrande
"jag är glad att du drog iväg oss, de började gå mig på nerverna" sa Draco roat

(vad duktig du ska vara ja det ska jag )

Jag nickade åt Cara men sa inget om det och skakade sedan på huvudet.
- Det tror jag inte alls, men han kanske är besviken på de val du gör, men han älskar dej ändå det vet jag, sa jag leende och flinade åt Draco.
- Sån tur då, då är det väll tur att jag ite gillar att umgås med dem annars hade jag blitt som de, sa jag med ett skratt.

"jag bara undrade. Jag tror inte han vill ha en son men jag undrade vad han tänkte när han fick mig om han var glad eller blev ledsen?" sa jag fundersamt
"du tänker för mycket" sa Yaxley och rufsade om mitt här och jag lo lätt
"lova att du aldrig blir som dem" sa Dean och log mot henne
"ja verkligen då slår jag dig i huvudet tills du blir normal" skrattade jag