Life - Lupple & Medi PRS

"Ska vi fråga då?" Viskade hon och smekte henne över huvudet.
"D vet att jag har två egna pärlor?" Viskade hon mjukt.

Han smekte henne och log.
"Det är det bästa med dig. Du vill försöka med nya ställen." viskade han mjukt.

Rose nickade försiktigt innan hon vände upp blicken och såg sorgset på henne. "Men dina är ljusa. "Klagade hon och började gråta igen.

Mi sprack upp i ett leende och pussade hans hand försiktigt. "Det är helt och hållet din förtjänst. Du vill ju också prova nya ställen. "Viskade hon och kysste honom mjukt.

"Men hjärtat då." Hon tog upp henne i famnen och vaggade henne mjukt.
"Det var inte meningen att få dig att gråta." hon såg sorgset på Gabriel.
"Gabriel kan du komma?"

Han kysste henne och nickade.
"Men det är för att samma ställe gör ont hela tiden. Man måste låta det vila."

Gabriel tog upp sitt skrin från påsen och gick in till vardagsrummet. Han la skrinet på soffan intill dem och satte sig på golvet framför dem. "Dina är inte mörka Rose, den sista är bara annorlunda än de du är van vid. "Viskade han ömt. "Du har inte gjort något oförlåtligt som du alltid ska minnas, det är de mörka pärlorna. "Förklarade han och Rose tittade upp, sorgsen. "Men den är. "Började hon men tystnande. "Den är vuxen. "Viskade han försiktigt.

Mi lyssnade, det var ju väldigt rimligt. Hon hade bara inte tänkt på det tidigare. " Det är sant. "Viskade hon efter en stund och smekte hans kind.

Hon smekte henne över kinden och torkade bort hennes tårar och log.
"Men du var ju så glad i morse?" Hon log mjukt och makade sig närmare Gabriel och såg på hans pärlor och höll Rose i famnen.
"Rose." hon log svagt.
"Vet du en sak? Det är en väldigt fin pärla trots allt. Men du är trots allt min lilla Rose tänk på det." Hon log.
"Och Ethans."

Han log och lade sig ner och såg upp i taket.
"Kyss snälla som bedövning." Bad han och slöt ögonen.

Rose tittade på Gabriel med ilsken blick, hon ville protestera men tystnade när hon fick syn på Gabriels pärlor och log svagt. Hon pillade på dem och lyfte upp några och iakttog dem noggrant men stannade vid några som var ja mörka. Gabriel fiskade upp den som berättade om hur han hade attackerat Olivia och visade den för Rose. "Den är oförlåtlig. "Viskade han och fiskade upp hennes nya pärla och jämförde dem. "Se, din är väldigt ljus. "Viskade han och hon iakttog dem noggrant för att sedan le. "Mina är ljusa. "Viskade hon lättat och vände sig mot Olivia för att visa dem ordentligt.

Mi studerade honom, hungrigt. Försiktigt så smekte hon honom från kinden ned till låret och följde spåret med kyssar. Väl vid låret, där hon tänkte bita. Närmare innerlåret så kysste hon länge och flera gånger innan hon tillät tänderna att titta fram. Hon kramade om hans hand med sin ena och bet sedan ned och började ivrigt att dricka.

Hon satt stilla och lyssnade på vad Gabriel sa och nickade svagt. Gabriel hade haft många tuffa perioder och såg sedan mot Roses pärlor.
"De är så fina vet du det?" Hon log och nickade.
"Jag gillar den där." Hon pekade på Roses första pärla.
"Den betyder Rose." Viskade hon.

Ethan tog hennes hand och höll den och kved till. Det kändes ja men det var inte obehagligt. Han andades tugt och öppnade sakta ögonen.

Gabriel la ned pärlan han höll i och stängde igen skrinet. Det var först då han insåg att han behövde nya pärlor- för kriget. Han slöt sina ögon och drog skrinet till sig. "Jag måste till ett möte, jag kommer strax. "Viskade han och kysste Olivia på kinden och gav Rose en lätt puss på huvudet innan han reste sig och tog skrinet med sig och gick ut och iväg till pärlmästaren. ( döpte jag honom? )

Rose nickade sakta. "Du får fläta mitt hår. "Viskade hon mot Olivia med ett stort leende.

Mi lät två fingrar glida upp till hans handled för att känna pulsen. I det här tillståndet var det så mycket svårare att höra den. Hon ville inte sluta, det var så gott. Människoblod- Ethans blod. Det var några dagar sen sist. Med stod möda tog hon en sista klunk innan hon drog sig bort. Hon lät sin tunga fånga in blodet som fortfarande droppade och blickade upp mot honom. " Ska jag läka det?" Viskade hon.

(Jens. Jag fick leta lite längre bara ^^)

Hon log och kysste honom och log mot Rose och nickade.
"Då flätar jaf ditt hår." Hon hämtade en borste och började borsta ut hennes hår och började fläta det första och sträckte fram den.
"Den första tack." bad hon med en mjuk stämma."

Ethan hade nästan somnat innan han rycktes tillbaka och och nickade.
"Ja tack." Han log mjukt och såg på henne.
"En puss med."

( Jens, just det! Tack! )

Gabriel gick med tunga steg mot Jens stuga, hem- jobb och knackade på. "Gabriel. "Svarade han redan innan dörren var öppnad. Gabriel klev in och stängde dörren bakom sig. "Jens. "Viskade han som hälsning och gick fram och satte sig på ena stolen och ställde skrinet på bordet. Jens satte sig också och studerade Gabriel. " Du är inte ivrig, märker jag. "Viskade Jens och Gabriel svalde hårt. "Min historia är redan lång. "Svarade han tungt.

Rose hade fått av sig sitt halsband och trätt ut pärlorna och gav över den första till henne med ett stort leende.

Mi hade inte märkt att han nästan hade somnat, hon hade antagligen tagit för mycket. Hon svalde hårt och kysste honom lätt över såret innan hon bet hål på sin läpp och kysste honom igen och såg hur han läktes. Det var en lättnad. Med ett leende så kysste hon honom från låret till läpparna och väl framme så gav hon honom en kärleksfull kyss. "Tack älskling. "Viskade hon och smekte hans kind försiktigt.