prs yehet & kkaebsong

"Nejdå, jag får se dem senare. Jag har ju faktiskt inte sett dig på två år, eller hur?" Påpekar Joshua och lutar utmattat huvudet mot Zihaos bröstkorg medan de går, utmattad är han definitivt. "De attackerade mig, med deras dumma kittlande." Muttrar han och masserar sin tinning lite, gud vad han saknat de två tvillingarna. "Har du hittat något du vill ha?"

Zihao kunde inte låta bli att låta läpparna spricka upp i ett leende när Joshua lutade sig mot honom. Känslorna var verkligen precis överallt, en enda stor röra.
”Jovisst, det är ju sant”, mumlade han och skrockade sedan lågt. ”Kanske måste kittla dig lite senare ikväll, så kan vi träna upp dina magmuskler”, fortsatte han och såg sådär lagom ond ut. Sedan ryckte han på axlarna och vände blicken framåt. ”Hottade inte någonting speciellt, nej.”

Förbryllat stirrar Joshua upp mot nittonåringen, nyper honom hårt i armen innan han klappar lite på sin egna mage.
"Jag har faktiskt väldigt bra magmuskler, helt musklös är jag inte!" Påpekar artonåringen och puttar lätt till Zihao innan han lägger huvudet tillbaka mot hans bröstkorg. "Jag är faktiskt starkare än du tror, underskatta mig inte. Och om du kittlar mig, kittlar jag dig." Hotar Joshua med ett nöjt leende innan de kommer ut ur butiken. "Synd."

”Väldigt bra magmuskler? Det är väl ändå att överdriva lite”, protesterade Zihao med ett blekt leende. ”Inte ens jag har vädligt bra magmuskler..de är förvisso bra men inte direkt överdrivna.” Nittonåringen sneglade bak mot den färgglada affären en sista gång, innan de mörka ögonen riktades mot kullerstensgatan framför dem. Atmosfären var verkligen inte lika hemtrevlig som inne i Weasley tvillingarnas butik. Inte ens i närheten. ”Usch. Det är så synd att hela det här stället blivit så dystert och förfallet..”

"Okej, okej, magmuskler är att ta i.. Men jag är starkare än du tror, hur som helst." Påpekar Joshua och kramar lätt om den äldre innan han börjar leta efter en affär med hårfärg med blicken. Med ett magert leende ser han upp mot Zihao, jo verkligen.. Det var så mycket finare innan Voldemort kom tillbaka. "Det kommer tillbaka, livet alltså. Folk är för rädda."

Med ett bistert leende drog Zihao den andre lite närmare till sig. Atmosfären gjorde honom verkligen nervig, anledningen till att han ville gå och krama Joshua i princip hela tiden. Vad som helst kunde ju dyka upp nu när tiderna var så oroliga.
”Jag vet att du är stark”, försäkrade nittonåringen och vilade sin haka mot en av de smala axlarna. ”Det är därför du får skydda mig om någonting händer, för jag är ta mig fan också rädd.” Han rös till och slöt ögonlocken. Nej, nu måste han ha inbillat sig, det kan inte ha varit Xavier som strök förbi i ögonvrån..
”Hej, blodsförrädare och smutsskalle, det var längesen.”

Med rynkade ögonbryn ser Joshua upp mot den äldre.
"Men jag är hundraprocent säker på att du är starkare än mig," säger han och lutar med läpparna, jo Zihao är definitivt starkare än honom. Man tjänar mycket på att vara en varg i två år. Dock försvinner nästintill allt lugn och glädje i Joshua när han för syn på det bekanta ansiktet, i samma sekund som de får ögonkontakt börjar de inristade orden i nyckelbenet att svida. "Xavier.."

”Jag som trodde att ni två inte var tillsammans längre”, sade Xavier släpigt och såg missnöjd ut. ”Men jag antar att ni inte kunde hjälpa det, ni är ju båda så pass patetiska att ni säkert dras till varandra.” Under de nästan sju åren han spenderat på Hogwarts, hade Xavier alltid varit det mest negativa med hela skolgången. Fy fan, Zihao hatade honom verkligen. Men då orden stockade sig i halsen på nittonåringen så fort han försökte öppna munnen, var allt han kunde göra att blänga på idioten som knappt ändrats alls, tillsynes.

Försiktigt masserar Joshua sina nyckelben, i ett försök att skydda sig själv.
"Vi är inte tillsammans, men om vi nu skulle ha varit det kan vi skratta dig i ansiktet, då du verkar vara helt inkapabel till att ha ett förhållande överhuvudtaget." Nej, artonåringen har inte sett Xavier med någon, den ensamma lilla idioten. " Det är roligt hur du kallar oss patetiska när du inte verkar ha något bättre för dig än att trycka ner människor som inte vill ha något med dig att göra." Joshua tar hårt tag om Zihaos hand och försöker dra med honom därifrån.

Till en början verkade det som om Xavier kommit av sig helt, men precis som Joshua började dra med Zihao bort från äcklet, grep denne tag om nittonåringens stackars svans.
”Men för i helvete”, halvt om halvt ylade han och vände på tvären för att kasta sig över den yngre, med vilt uppspärrade ögon. ”Tror du att någon märker om han försvinner?” Frågade han och sneglade bak mot artonåringen. ”Tycker inte att han förtjänar att komma härifrån med livet i behåll faktiskt.”