In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet och såg sedan mot Léon som skakade lika på huvudet.
"Han är... lite gammal. Man blir.... tokig då." sa han och harklade sig.
"Då har vi Tristan Drevini" Han såg upp och hoppades det inte skulle bli en tokstolle till.

Rion sneglade på Léon. Vem hade den där mannen varit? Kanske något en gammal man hittat på? Men han fokuserade istället på Alice, orkade hon ännu? Det verkade så, eller iallafall var hon tvungen till det, när Léon presenterade nästa person.
Tristan Drevini. Tristan Drevini var en lång man, simpelt klädd i skjorta och väst. Mannen hade brunt hår som hängde över öron och panna. Mannen verkade inte särskilt intresserad ut hur han såg ut. Han verkade lugn i sitt sätt att föra sig. Han såg upp mot Alice som fortfarande dolde sitt ansikte bakom masken.
"Ers höghet." Han bugade djupt och rätade på sig sedan för att se upp mot henne. "Du har varit god mot mig och min familj, länge. Jag vet att detta är en ovanlig önskan, men du sköna, ers höghet, jag ber dig om din välsignelse till mig att lämna ditt rike. Jag har blivit kallad till en plats där jag får arbeta med det jag älskar och kunna försörja min familj med de pengar jag aldrig trodde att jag skulle ha. Jag har alltid känt tacksamhet över din regering, men nu har gudarna visat mig en ny väg att gå. Åh, snälla, ers höghet, välsigna mig i min framtida väg." Han sänkte huvudet igen.

Vad var detta? Varför kom alla och sa att hon var en dålig ledare? Léon hade säkert gjort sitt bästa medan hon varit bortrövad och hon såg på mannen med ett bistert uttryck men ingen såg det. Hon kände Léons hand över axeln. Han kände säkert hennes ilska.
"Hennes höghet känner sig svag men jag undrar kan ni berätta varför alla verkar gå emot henne? Hon är en god prästinna och gör allt som behövs. Hon blev bortrövad och får en massa problem efter?" Léon såg mot Rion.
"Mötena är avslutade. Ta henne till hennes sovkammare och se till att hon vilar."

Tristan såg upp och satte sina händer över sitt bröst som om han skyddade sig själv. Han blev stött av orden. Han hade inte kommit dit för att tala illa om sin höghet. "Ers höghet, jag tror inte ni förstår. Jag har kommit för att ta adjö av riket eftersom jag blivit välsignad av nya möjligheter. Inget annat. Det var för mycket begärt för er välsignelse. Nåja, låt mig inte pressa dig mer då. Adjö." Han bugade och backade undan för att sedan lämna salen.

Alice hade höjt handen för att stoppa Rions hjälp och skrattade lågt.
"Jag ber om ursäkt över min rådgivares hårda ord. Jag ska inte dra upp för mycket av mina problem men igår natt förlorade jag mycket blod. Jag kanske hör lite sämre vem vet?" Hon log och andades tungt och tog av sig masken och visade sin ansikte som var svettigt.
"Jag ger er min välsignelse. Men jag vill att ni reser försiktigt och kommer och hälsar på till festivalen nästa år."
Hon reste sig och snubblade men Léon var snabb att fånga upp henne.
"Du är nog för trött." Viskade han.

"Jag tackar ödmjukast för din välsignelse, ers höghet. Jag ska återkomma tillbaka till riket för att medverka på festivalen nästa år." Tristan bugade kort i en nickning och gick sedan därifrån för att lämna Alice kvar med de andra.
Rion for snabbt upp på fötter då Alice föll i Léons famn. "Låt mig, Léon. Jag och Leo tar henne tillbaka till hennes kammare. Hon behöver vilan. Hon har träffat nog många ikväll." Rion tog armen runt Alice rygg och lyfte upp henne i sina armar. Han såg mot Leo som reste sig och gick efter Rion och Alice. "Vi ser efter henne, Léon och Juniv. Oroa er inte. Ni träffar henne till frukost imorgon igen." De ursäktade sig och gick sedan iväg för att gå med henne till hennes kammare.

Hon hade svimmat av och låg mot Rions famn och nickade.
"Vi f¨år boka ett möte med Valentina tills imorgon. Hon kan inte vara här om det är riskabelt för henne." Han såg efter Alice och nickade. Började plocka bort sakerna och tog masken och gick mot rummet.

"Leo, gå till Mira, hon vill säkert träffa dig ifred. Jag tar det härifrån.", sa han och syftade på Alice som vilade mot hans bröst. Leo nickade och kände hur tröttheten sköljde över honom. Det skulle vara skönt att få somna i hennes armar igen, om hon så ville. "Jag letar reda på henne. Vi ses imorgon, Rion." Rion nickade till svar och försvann med Alice till hennes kammare. Han blev insläppt av vakterna som stängde bakom de och Rion placerade Alice försiktigt på sängen i hennes rum. "Sådär. Nu är du trygg. Här kan du sova.", pustade han ut och iakttog henne för att se till att hon låg rätt till. Han kallade på en av tjänarna som kunde hjälpa Alice att byta om till något skönare att sova i.
"Hon har jobbat hårt idag.", sa han tyst för sig själv.

Alice hade vaknat till och såg mot honom och log svagt.
"Du är rätt snäll när det kommer till kritan." Viskade hon och somnade sedan om men när hon lades i sängen kved hon svagt."
Mira satt och stickade i sitt sovrum när Leo hade kommit in.
"Leo jag har bara suttit här." Hon log svagt och log.
"Hur gick det idag?"

"Jag skyddar dig, Alice. Det är min uppgift. Vad annars?" Han drog lite på ena mungipan i ett leende och rörde försiktigt över hennes kind för att backa undan när tjänaren hjälpte Alice att byta om till ett nattlinne. Rion slog sig ner i fåtöljen. "Jag är här när du vaknar imorgon.", sa han och knäppte upp en knapp från skjortan för att lösgöra kring sin krage. Han satte sig tillrätta och lutade sig tillbaka i ryggstödet.
"Mira..!" Han lät glad och skyndade sig fram för att omfamna henne. "Jag...Jag har saknat dig." Han höll henne nära för en sekund för att sedan lösgöra sig från henne. "Det har gått bra. Alice träffade flera för att tala med henne. Det var en dock som kom med ett meddelande, jag är inte säker, men de ska prata mer med henne imorgon tror jag.", sa han och satte sig ner på sängen. "Vad har du gjort idag?"