Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och började att äta och såg ner.
"Det är gott." Sa hon och rodnade. Hon tänkte över det han hade gjort och drog ihop sig.

"Såjasåja inte vara blyg." Han smekte henne över kinden.
"Du skrek ju av lusta så du måste ha gillat det...." Sa han ömt.

Flora började äta och hon vågade inte titta upp. Hon hade inte fått ett godkännande att sitta vid bordet än. Trots hon varit duktig dagen innan.

"Bra." Log han och såg hennes rodnad och smekte den ömt. "Drömde du något inatt?" Undrade han leendes.

Hon kände hur kinderna hettade och hjärtat slog hårdare. Hon visste inte vad hon skulle tänka.

Jimmy kom in i rummet och satte sig vid bordet efter en lätt nick från Allan. Han tog för sig lite frukost och åt den med ett litet leende på läpparna. "På stolen Flora." Log Allan efter en stund.

"Jag minns inte. ljög hon och såg på honom. vred sedan bot huvudet och rodnaden spred sig ner mot halsen.
"Borde jag?"

Theodore skrattade ömt och tog brickan från henne, ställde den på bordet intill och gjorde så hon låg ner.
"Ska vi?" Frågade han ömt.

(var han inte i rummet redan?)

Hon såg på Allan och reste sig. Flyttade undan tallriken och lade händerna i knät.
"Tack mästare." sa hon och log mjukt.

Han skrattade tyst. "Du är vacker." Log han och lekte med hennes hår mjukt. "Var inte skamsen över igår."Viskade han mjukt.

Brickan försvann och hon befann sig på rygg igen. Han var så snabb, så stark. Hon kände sig nästan andfådd. Hon litade inte på sina ord men hon nickade mot honom. Det ville hon.

"Du förtjänar det." Log han och drack upp sitt blod.

Hon drog täcket närmare knäna och åt vidare under tystnad. Hon vågade inte se hans ansikte. Om hon skulle det skulle det inte gå.. Hon skulle spilla alla hemligheter.


Han log och drog bort täcket och började dra av sig kläderna.
"Du kommer trivas..."


Hon hade tagit lite mer av maten och åt nu under tystnad. När hon var klar sträckte hon sig efter glaset och tog tabletten . Svalde den innan hon återigen knäppte händerna i knnät.

Han såg på henne. "Så vad vill du göra idag?" Undrade han lugnt och lutade sig med ryggen mot väggen.

Aurora såg på honom, nej hon stirrade faktiskt. Han var makalöst vacker. Hon skulle göra vad som helst för honom. Han var...förtrollande. Hon rörde försiktigt över hans mage med skakig hand. Han var kall, men hon var så varm att det knappt märktes.

Allan studerade henne en stund innan han gav henne ytterligare en tablett.

"Jag vet inte. Jag vill nog sticka eller göra något annat..." Sa hon tyst och svalde det sista.


Theodore log och började hjälpa henne av med kläderna.
"Inte ska du vara ensam?" Frågade han och såg sedan på henne.
"Får jag hämta lite saker?" Frågade han ömt.


Hon såg på honom och rynkade pannan.
"Mästare?" Hon såg på tabletten.
"Vad är det?"

Rafael såg på henne, försökte läsa av henne. "Som?" Undrade han lugnt och ställde undan brickan åt henne.

Hon försökte att vara hjälpsam med kläderna men det var svårt. De var liksom krångliga, så kändes det nu i alla fall. "Du är ju här."Andades hon. Hans fråga var, underlig. Vad då saker? Hon rynkade lite nyfiket på pannan. "Saker?" Frågade hon förvirrat.

Allan tittade ogillande på henne. Varför behövde hon alltid fråga? "Behöver du veta det?" Undrade han irriterat. Jimmy drack upp sitt vatten och svalde sin tablett i samma veva.

"Jag vet du Inte. Kanske något roligt." Hon rodnade och pillade med täcket.

"Du går se. Du kommer gilla det....." Theodore log ömt och tog på dig en rock.
"Vänta på mig.... " Sa han tyst.


Flora skakade på huvudet och stoppade den i munnen. Hon hade inte ont. Snabbt svalde hon den och såg på honom.
"Förlåt"

Han flinade roat. "Något roligt? Som igår?" Viskade han utmanande och drog upp henne i sitt knä.

Aurora stirrade på honom. Han var snygg. Riktigt snygg. Saker? Hon kunde bara komma på saker som handduk, eller lampor. Hon förstod inte hur sådant hade här och göra nu. Men hon nickade. "Lovar."Andades hon generat och drog täcket om sig för att dölja sin nakna kropp.

Han log mjukt. "Bättre." Log han och smekte hennes kind, Ömt men ändå bestämt. "Nästa gång gör du rätt i att stänga den där nyfikna munnen." Varnade han och lekte lite med hennes läpp. "Annars får jag stänga den åt dig." Avslutade han.