Life - Lupple & Medi PRS

Hon log fortfarande.
"Gå och byt om så kommer du till mig. Du behöver säkert äta." Hon drog handen genom hans päls.
"Och har du en borste för din päls någonstans? En extra som jag kan ta hem så kan du få bli borstad sen."

Gabriel pressade sig lite mot henne, han ville inte direkt lämna henne. De hade ju varit ifrån varandra så länge men han samlade sig och nosade henne på kinden innan han ivrigt sprang hemåt. En borste, han skulle leta reda på en borste.

Hon skrattade mjukt.
"Gabriel..." sa hon innan hon såg honom försvinna och kunde inte låta bli att skratta och reste sig.

Gabriel var inne i sitt hus på några sekunder. Han rusade upp till badrummet, skiftade och duschade sedan. Väl klar så torkade han sig och drog på sig några kläder och letade sedan runt i lådorna och fann en ordentlig borste som antagligen skulle fungera bra och öppnade sedan asken med sina pärlor. Kanske skulle hon uppskatta att försöka sätta i dem. Han la ned asken, eller ja snarare den vackra snidade trälådan, eller var det ett skrin. Han ryckte på axlarna och stoppade ned den i en påse ihop med borsten. Gick sedan ett varv för att se ifall det fanns något mer han behövde ha med sig innan han gick ut och letade upp henne. När han väl hittade henne så gav han henne en ordentlig kyss. "God morgon. "Viskade han lyckligt.

Hon kunde inte låta bli att skratta till och lade armarna om honom och såg in i hans ögon. Ögonen glittrade av lycka och hon smekte hans kind.
"Hej." Hon slö ögonen och kysste honom igen och drog handen igenom hans hår och skrattade till.
"Jag fick en rätt mysig väckning idag. Rose petade mig på kinden." Hon log mjukt.
"Är du hungrig? Serena har mer frukost ifal du är hungrig..."

Han kramade om henne och ställde ned påsen han tagit med sig och besvarade hennes andra kyss. " Fick du? Det var ju väldigt snällt av Rose. "Log han och nickade sedan. "Väldigt hungrig. "Sa han ärligt och satte sig bredvid henne och fick genast en skål med gröt serverad. Han log tacksamt mot Serena. "Du är riktigt bra du. "Sa han roat och tog några skedar, lyckligt.

Hon log och satte sig ner.
"Jag är fotfarande lite hungrig. Åt inte så mycket, väntade på dig faktiskt." Hon nickade och såg på honom.

"Älskling?" Ethan satte sig upp och gned sömnen ur ögonen.
"Hur somnade jag så fort? jag var inte trött .." han såg på henne.
"Du sjöng eller hur?"

Gabriel log mjukt och smekte hennes kind. "Då är det bäst du äter nu." Viskade han och log stort.

Mi tittade åt hans håll från fönsterbrädet där hon suttit och iakttagit natten. Hon log mot honom och nickade. "Jag sjöng. "Sa hon ärligt och drog filten över sina axlar. Inte för att hon behövde den utan för att hon ville ha den. Med lätta steg gick hon fram till sängen och satte sig bredvid honom. " Du var trött. "Viskade hon ärligt.

"Jag gör ju det." Hon höll upp en macka medan hon åt av den.
"Är du nöjd nu?"

Han såg på henne och skakade på huvudet.
"Du sjöng för att jag inte ska vända på dygnet. Du gör alltid det när det händer." Han log mot henne och skrattade till.

Gabriel synade mackan, försökte spela missnöjd men sken snart upp i ett stort leende. "Såklart jag är. "Log han och smekte henne över ryggen innan han åt upp sin tallrik gröt och tog sedan lite till. Han var verkligen hungrig.

Mi flinade lite och studerade honom. "Det fungerar ju varje gång, så varför ge upp den taktiken?" Flinade hon och kysste honom mjukt.