Skriva av sig-tråden

Yvja - hon har betet sig såhär i många situationer. men den här gången pratade vi om provfilmningen vi ska åka till som ligger i stockholm. först sa hon att vi skulle slippa den första lektionen för att kunna ta en tidigare buss och det tycker jag låter bra. men sen ändrade hon sig plötsligt och sa att det var viktigt att inte missa den lektionen eftersom hon skulle missa det ämnet gången innan. när jag frågade varför och vad hon skulle göra istället sa hon bara "nåt". sen undrade jag hur det skulle bli med mat och så, och hon sa att vi antingen äter innan eller efter. och jag sa att vi ska göra båda eftersom vi kommer vara där hela dagen och man kommer bli hungrig. men då sa hon typ "jag brukar äta(middag/lunch) en gång per dag...man kan ju ha med sig nåt blablabla". så vi blev lite osams om mat och tider. men grejen är ju att hon är helt "JAG tänker i alla fall göra så...", på sitt sätt alltså. men vadå ska jag åka själv då bara för att jag inte vill göra som hon vill? asså det låter så dumt men hon har varit så här fler gånger innan, och på värre sätt.

lillamymin - men man undrar ändå vad det kan vara, jag säger nästan allt till henne. så det verkar nästan som att hon inte litar på mig, eller som om jag inte betyder mycket för henne. för hon är såhär när det gäller annat också. berättar inte mycket överhuvudtaget. och vi har liksom känt varandra jävligt länge och känner varandra väl. får se om jag pratar med henne, det känns om att hon inte riktigt kommer fatta eller vilja erkänna att hon har gjort nåt fel dock.

fannyy - det är inte därför hon är självisk, hon har gjort andra grejer som får henne att framstå så enligt mig. men det andra jag skrev tycker jag i alla fall är lite själviskt(att bara tänka på sig själv, och vilja göra saker på sitt sätt). och jag är ganska säker på att hon inte mår dåligt, jag känner henne så pass bra ändå. eller hon skulle ju kunna göra det men det har inget att göra med varför hon inte ska vara med på den där lektionen. och jag fattar att hon inte måste berätta självmant, men om jag nu frågar henne tycker jag det mest är oförskämt att säga "nåt". i så fall kan hon väl säga "jag vill inte säga det pågrund av blablabla...", sen så är jag en lojal kompis så jag ser inte varför hon inte skulle kunna berätta något. man känner sig liksom utanför.

allt det här är så dåligt förklarat på nåt sätt, men när man känner något så känner man det starkt även fast problemet verkar mycket mindre. och jag har anledningar till att reagera som jag gör.

Skriver av mig om min trevlige bror nu.
Sa till mamma att jag hade prov om romarriket, han sa att jag kunde läsa på internet (för jag glömde boken i skolan) och när jag inte hittar någon bra sida att läsa om romarriket så säger jag att jag kan ta med boken hem imorgon, han säger att jag ska sluta vara kaxig.
Och så har han sagt att jag ska gå samhäll och media istället för estet och media för att "esteter är konstiga".
Han säger hela tiden att jag ska lära mig matte, att jag ska vara mer social (vilket inte är lätt för att jag är väldigt blyg).
Och så tycker han att jag är kaxig för att jag bara säger vad jag tycker, han retar mig för mitt hår och han är anledningen till att jag hatar mitt hår.

Uppsatsskrivning - jag sög.
Spanskaredovisning - jag sög.
Inlämning av labbrabort - den sög.
Ensemblesjungning - jag sög. Fick panikattack, kunde inte andas och grät i säkert en halvtimme till råga på allt.
Träning - något har hänt med mina knän. Orkar inte skada mig igen, orkar verkligen inte. Trodde det räckte med den jävla hälskadan sen fem år tillbaka..

Jag har samlat på mig dåliga betyg i svenska, spanska, no, musik och idrott idag.
Kan inte den här dagen bara vara över?

Jag känner igen mig, på några punkter iallafall. Och usch vad det suger... Men om man försöker tänka på det positivt så brukar det inte kännas lika illa. Försök iallafall intala dig att det kommer gå bättre nästa gång, och att det du gjorde idag kanske inte har så stor betydelse för dina betyg.

Så fort jag är ensam så mår jag piss, jag borjr gråta och jag vill dö. Bara små stunder som att gå mellan skolan och bussen. Imorse kunde jag inte gå till skolan. Kom senare, innan började jag gråta hysteriskt på stan och bara önskade så himla förtvivlat att jag var död.
Jag ville ringa min bästa vän, jag ville inte vara ensam, för jag är så himla rädd för vad jag kommer kunna göra mot mig själv! Men jag kunde inte ringa henne. Jag vill inte lägga på allt det här på henne, jag vill att hon ska må bra och så lär det ju inte bli om hon ska oroa sig över mig!
Nej istället tar jag på mig det där stora leendet, jag skrattar, jag pratar, jag verkar glad. Men så fort någon tittar bort så försvinner leendet och jag önskar att jag var död.

Sådär är det för mig också. Och jag berättar inte för mina bästa vänner eftersom jag inte vill att de ska gå omkring och oroa sig för mig när de har massa annat att oroa sig över.

Jag hoppas att det blir bättre, det kanske är press i skolan ? Eller har du något.. typ "problem" eller något som har hänt ? Du kan prata med mig om du vill. ♥

Förlåt, jag ska inte svära. Men det känns som det ända jag kan göra nu. Varför, varför, varför?
Jag är så ful, så äcklig så dum, så sjukt pissapa. Jag vill göra som man ska, som alla säger är rätt, men jag kan inte. Allt blir bara fel. Jag orkar inte bry mig. Varför ska jag vara så egoistisk? Varför ska jag inte kunna göra som man ska? Varför ska jag var så lat? Varför kan jag inte hjälpa andra? Varför kan jag inte bara vara en människa? Varför kan jag inte vara empatisk? Varför ska jag vara ett sånt svin?

Läs inte om det anses olämpligt. Kanske för lite yngre eller triggande.


Förlåt människor för att ni ska behöva stå ut med mig. Men det är ända sättet. Det går inte annars.

Jag är så jävla less på skitsnack.
HATAR DENNA STAD.
Ska flytta härifrån snart lovar.
Skiter i hur, eller vart.
Jag ska bort härifrån, bor seriöst hellre på gatan.

Hatar det här.

Då allting börjar funka, så går allting i tusen bitar pågrund av rykten och skitsnack.

^
skitsnack förföljer dig vart du än går. mänskligheten blir aldrig bättre än vad den är. men man kan få en bättre start, men förvänta dig inte mycket, om du inte bor i en grymt stor stad (N'

Grymt orolig just nu, min bästa kompis kanske ska lämna Sverige.
Hon är från Frankrike, och hon sa igår att deras tillstånd inte gäller längre, att hon skulle på möte... Ska ringa henne lite senare, och fråga hur det gick på det där mötet.

Alltså- bara för att klara upp en sak- är rasism från vilket land man kommer ifrån, hudfärgen, vilket språk man pratar eller religionen? Eller alla fyra?
Eftersom hon, min bästa kompis, togs för muslim bara för att hon är mörk, men det är hon inte.
Såklart är rasism inte okej, och jag förstår inte varför vissa säger saker till andra människor, som inte, till exempel, har föräldrar från Sverige, och därför blir retade/mobbade.