Sjunde året på Hogwarts

Jag vaknade och sträckte på mej, det var otroligt skönt att sova i en säng igen.
Jag såg mig om i rummet och log mot de andra som sov djupt.
Sen klav jag upp och klädde på mig svarta jeans, min Huffle tröja den gråa med gula ränder och en liten grävling på, och jag undrade varför vi skulle ha en grävling när de andra djuren åtminstonde kunde försvara sig själv.
Nej en björn hade mer passat Huffkepuff, tänkte jag fundersamt och snörade på mina svarta comverse och väckte de andra.
- Godmorgon, sa jag glatt till dem och de klev sömndruckna ur sängen och klädde på sig.
- Kom ihåg ansikterna, sa jag vänligt och slätade ut ansiktsutdragen och vi gick ner till dem andra.
- God morgon, sa jag till dem alla tre.

"god morgon" sa jag och stirrade på dem och undrade hur det skulle gå. Jag tvivlade på att de andra skulle klara av det
"ska vi gå ner?" sa jag och ställde mig ner och hade mitt stenansikte och eleverna stirrade nervöst på oss och Yaxley. Vi slog oss ner vid slytherinbordet och de tittade impat på Yaxley och han stirrade kallt på dem och de vek bort blicken och jag log inombords
"så vad ska vi göra idag?" sa jag uttråkat

Vi satte oss vid Slytherin bordet, det var ganska roande att se de andras blickar när de såg på Yaxely.
Man kunde se på dem vilka som ville följa Voldemort och vilka som inte vill det.
Men Yaxely verkade inte ett dugg imponerad av uppmärksamheten, tänkte jag för mig själv och tog ett gäng mackor och drack juice och såg sedan på Cara.
- Lektioner antar jag, sa jag och såg på henne.
- Vad har vi då?, frågade Hanna och Susan och hon höll på att kikna av skratt och jag suckade tungt åt dem.

"jag borde kanske värva dem" sa Yaxley kallt och jag skrattade tort
"jag tror inte de hade pallat det" sa jag kallt och gav Hanna och Susan en vass blick och de slutade fnissa
"vi har svart konst, spådomskonst och trolldryckskonst" sa Draco
"det kan bli intressant lektion med Amygus när Yaxley är med" sa jag och log inombords
"så ska vi bege oss?" sa Neville
"ja alla slytherinare gör mig nervös och era stenaniskten lika så" sa Seamus och jag suckade

Jag såg på Seamus och suckade.
- Det är för ditt eget bästa att vi tränar på det, sen är det bra om man inte säger vad man känner.
Då blir det ju ännu lättare för fienden att vata vad du känner.
Tänk nu vet Yaxely vad du blir nervös av och då kan han använda det sen, sa jag ocj ställde mig upp och vi begav oss till svartkonstklassrummet och vi ställde oss utanför.
Resten av klassen såg nervöst på oss och särskilt på Yaxely, dörren öppnades och Amygus öppnade dörren.

Jag nickade
"men ni sa att han var trevlig" sa Hanna
"nu ja, men tror ni verkligen han kommer vara det under kriget?" sa jag när vi gick genom korridoren och Yaxley nickade. Vi kom fram och Amygus släppte in oss och tittade hatiskt på mig men Yaxley gav honom en varnande blick
"dagens lektion ska vi bara öva på Crucio fast på första årselever" sa Amygus och skrattade och kallade in elvaåringarna som stirrade förskräckt på oss
"det är bara att sätta igån" sa han men ingen rörde sig "jag drar av poäng från er"
"dra av poäng du! Men vi tänker inte slänga några förbannelser på dem, de kan ju inte försvara sig. Du är barbarisk" sa jag kallt och stirrade på dem med mina röda ögon
"försök inte spela ängel Cara du har gjort det innan" snäste han
"ja kanske det men inte utan anledning" sa jag skarpt och Amygus drog staven men innan han hann reagera slängde Yaxley Crucio över honom och jag log när Amygus skrek
"det där var inte särskilt smart Carrow. Jag skulle tänka mig för om jag var du" sa Yaxley
"ska du inte stoppa honom?" sa Hanna
"varför det?" svarade jag kallt

Jag såg på Amygus som skrek och rörde sig krampaktigt på golvet, men jag sa inget utan tog tag i förstaårseleverna och drog ut dem ur klassrummet.
- Gå till era lektioner nu så ordnar vi resten, sa jag vänligt och de sprang iväg.
Jag kom in och de höll fortfarande på och Hanna stirrade förskräckt på Cara.
- Laura säg åt henne, sa Hanna och jag skakade på huvudet.
- Nej han förtjänar det, sa jag och såg ner på honom.
- Jamen han har ju ont, han kan ju skada sig, sa Susan förskräkt.
- Ja han har ont men det överlever man och Yaxely vet när man ska stoppa innan han får bestående skador, sa jag kallt.
- Jamen det är ju synd om honom, sa Seamus.
- Jag skulle ha hållt med dej om inte han har gjort samma sak på mej och de andra och att han tänkte döda mej och Cara, vissa saker förtjänar man, sa jag bestämt och såg på dem och de tystnade.
- Jag håller med, sa Neville och jag förstod att han tänkte på sina föräldrar.
- Är det okej?, sa jag och såg på Neville.

Jag nickade lätt
"han förtjänar det" sa jag vasst
"men Cara snälla" sa Hanna och jag vände mig mot Yaxley och nickade
"är du säker? Han klarar lite till" sa Yaxley kallt
"ja jag är säker annars lär jag väll få höra deras klagan hela dagen" suckade jag och han slutade och jag sparkade Amygus i sidan
"nu vill jag att du låter mig och mina vänner vara annars kastar jag dig från ett av tornen" sa jag vasst och lämnade rummet och de andra kom efter
"är du inte lite väl känslokall?" sa Seamus
"nej det är jag inte. Ni måste lärar er att världen är kall och hård" sa jag utan att se på dem och vände mig sedan mot Yaxley "tack"
"självklart jag finns alltid här för att hjälpa digÄ sa han och kramade min axel och vi gick upp till norrtornet och folk stirrade på oss
"kan ni sluta glo! Har ni inget bättre för er?" fräste jag åt dem

- Lugna ner dej, sa jag till Cara och tog henne på axeln och såg på henne.
- Det är inte deras fel att de stirrar på oss, slapna av och ta det lungt, sa jag vänligt.
Vi kom fram till norrtornet och satte oss på golvet för att vänta på att lektionerna skulle sluta och att resten av klassen skulle komma så att vi kunde börja spådomskonst sen.
Jag såg upp mot luckan i taket och kollade sedan på de andra som såg nervöst på Cara och hade helt glömt bort att inte visa känslor.
Jag ignorerade dem och såg sedan på Yaxely.
- Tillhörde du Slytherin eller?
- Ja hur känns det att vara tillbaks på skolan?, sa Dean.
- Är alla eller de flesta dödsätare Slytherinnare eller finns det från alla elevhem?, sa jag och såg på honom.

Jag nickade åt Laura
"jag blir bara så trött på dem. Har de inget bättre för dig?" sa jag surt
"vad hade du förväntat dig?" sa Yaxley
"jag vet inte men om de nu är så rädda för oss så borde de inte stirra och irritera oss" sa jag och klättrade sedan upp för repstegen och vi slog oss ner och jag vända mig mot Yaxley
"ja jag va Slytherinare och jag trodde faktiskt inte jag skulle komma tillbaka till skolan. Jag är glad att jag sliper läxorna" sa han tort och funderade sen " jo det finns dödsätare från andra elevhem ex Pettigrew men de flesta gick i Slytherin" svarade han efter ett tag
"ja men de är väll inte så konstigt, de är ju så de blir respekterade" sa Draco med en axelryckning
"vadå gillar du det?" sa Susan och Draco skakade på huvudet
"varför är du dödsätare då?" frågade Hanna
"ibland har man inget val" sa han
"klart man har" svarade Seamus men vi skakade på huvudet
"nej det har man inte" var allt Draco svarade och tittade ut genom fönstret
"det är ungen fara jag lovar" sa jag och tog hans hand
"men du är ju ändå i den inresta kretsen" sa Hanna
"ja men det är ju för att han är förlovad med mig" sa jag och de såg lite förvånat på oss och jag kände mig lättad när Trelawney började lektionen