prs yehet & kkaebsong

"Vi kan nog knacka på i hennes rum," säger Joshua och drar huvan över huvudet för att sedan gå till moderns sovrum. "Precis, transferens går snabbast, och vi behöver inte direkt frysa ihjäl." Ms Lewis öppnar dörren och ser på den en efter en.
"Ska ni ut?' Frågar hon.

Zihao stannade till tätt intill Joshua, snett bakom honom.
”Japp, till Diagongränden. Det finns en del grejer som vi måste fixa”, svarade han med ett leende på läpparna och virade armarna omkring artonåringen. Usch, han bar redan kall och kände sig extremt ynklig. Skulle han någpnsin vänja sig vid kylan? Det verkade inte som det. ”Vill du att vi ska handla någonting? Jag kan gärna stå för det isåfall, som tack för att jag och mina bröder får stanna här.”

"Åh! Nejdå, vi har nog det som behövs här hemma," börjar modern medan hon börjar leta efter sin plånbok och ger den till son. "Ät något gott och ha roligt, lite roligt behöver ni ha." Med ett leende på läpparna lämnar Joshua en puss på moderns kind.
"Tack så mycket mamma, vi kanske sover på läckande kitteln. Så oroa dig inte om vi inte kommer eller så." Säger artonåringen och kramar om modern innan han vänder blicken mot Zihao. "Redo för att transferera? Som du kanske vet kan må riktigt illa av det.."

Efter att ha sänt iväg ett varmt leende mot Ms Lewis, vände Zihao blicken mot Joshua och nickade kort. Det var väldigt länge sedan han transfererade sig, men förhoppningsvis skulle det gå bra.
”Kör på, jag kommer hålla i dig riktigt hårt hela tiden”, sade han och slingrade sig runt artonåringens arm, där fingrar krampaktigt slöt sig. Den äldre ville absolut inte erkänna det, men innerst inne var han en gnutta orolig. Som nittonåringen redan konstaterat hade han inte transfererat sig på flera år. ”Der värsta som kan hända är väl att jag spyr..”

"Spy inte på mig bara," påminner Joshua och ser ner på deras armar. Jo, att ha fyllt sjutton hade varit så förbaskat skönt, då han är tillräckligt gammal för att använda magi utanför skolans korridorer. Det underlättar en hel del. Med en liten nick får han diagongränden i huvudet, en bild på Olivanders butik, och med en sugkraft tar de sig dit på mindre än en sekund.

När de slog tillbaka ner mot marken, ramlade Zihao framåt så att både knäna och händerna skrapade i marken. Han var defintivt ovan vid transferensen, minst sagt. Med en grimas satt han sig på knä och borstade bort gruset som fastnat i handflatorna.
”Fan”, muttrade nittonåringen och slöt ögonen, torkade bort blodet på byxorna med en äcklad min. ”Nåja, jag spydde i alla fall inte, så det är något positivt..hjälper du mig upp?” Frågade han och sträckte händerna mot Joshua.

Oväntat stirrar Joshua på nittonåringen som ramlat ner mot marken, rispar upp handflatorna och knäna, ouch.
"Gick det okej?" frågar han och hjälper den andre upp på fötter, stryker försiktigt bort kornen som fastnat i såren. "Det här kan ju bli infekterat, vi borde skölja av det." Som sagt har även artonåringen en liten väska med extension charm, och tar därefter trollstaven. "Accio vatten" en liten vattenflaska dyker upp i handen på honom, och därefter börjar han försiktigt tvätta såren med en servett. "Som sagt, besvärjelsen är riktigt effektiv om man packar ner rätt saker. "

Zihao vände bort blicken när den andre tvättade av såren. Även om han klarade av blod betydligt bättre än vad han gjort innan, var han fortfarande väldigt rädd för sitt eget.
”Tack”, mumlade han och bet ihop käkarna, då det sved som in i helvete. Kom igen, nittonåringen hade klarat av betydligt värre, varför hade han plötsligt lust att börja gråta över något så litet? ”Det är tur att jag har dig, annars hade jag troligen aldrig klarat mig”, fortsatte han och pressade fram ett blekt leende. Han var mer än tacksam över att ha artonåringen vid sin sida, betydligt mer.

Joshua ser på den äldre i tystnad, lindar försiktigt ett litet bandage runt handen så att det inte ska bli infekterat. Visserligen är det bara skråmor, men bäst att vara säker, inte sant?
"Du hade klarat dig galant Zihao, hela två år." säger artonåringen med ett leende och stryker sin tumme försiktigt över den andres handrygg. "Det här är inte direkt ett stort sår, men bäst att hålla det rent och fräscht, eller hur?"

”Jo, men då hade jag ju lite andra förutsättningar”, påpekade han och log snett mot Joshua. Zihao lät huvudet falla på sned när blicken sedan gled ner mot deras händer. Med lätt rynkade ögonbryn kvävde nittonåringen en suck. Fy, han fick inte bli bitter över beröringen. Nej, det var bara drygt. Så länge han inte tittade på den andres läppar skulle allting gå fint, intalade han sig själv. ”Klarade mig betydligt bättre under de två åren än vad jag gjort under de senaste två dagarna, vilket talar för att jag kanske inte hör hemma här på samma sätt som innan”, mumlade Zihao slutligen och undslapp sig ett litet skratt. Jösses.