@ Intresseklubben antecknar

Jag vet inte varför men jag blev plötsligt så himla ledsen att julfirandet med släkten är inställt. Vi bestämde det för flera veckor sedan men först nu känns det bara så himla jobbigt.

Bruh.

Vi lever i en pandemi. Folk dör. En har inte fått kramas sedan i mars. Världen faller samman. Att vi under dessa omständigheter ska förväntas prestera på topp och vara produktiva är helt sinnessjukt.

Ursäkta att jag blir politisk här, men kapitalismens ideal om att konstant arbeta, arbeta och arbeta, att glorifiera stress och att meningen med livet ska vara produktivitet är enormt toxisk. Ja, skolarbete är viktigt - vi behöver lära oss saker och vi vill ha en framtid -, men det är också helt okej att misslyckas ibland. Kanske kan du acceptera att få ett lägre betyg på något, eller tenta om? Kanske finns det någonting annat du kan prioritera bort temporärt så att du får tid att andas? Och försök göra upp en plan så att det du ändå väljer att prioritera faktiskt blir gjort.

Det här kommer från någon som siktar på högsta betyg i alla kurser hon läser, jobbar kanske 2 timmar om dagen med aktivism, skriver en tidning till ett Harry Potter-forum en gång i veckan av någon himla anledning (jk, det är trevligt), arrangerar ett Harry Potter-konvent, tar hand om ett par marsvin och som inte sover i närheten av så mycket som hon borde (och nu inser jag att jag bidrar till det här glorifierandet av att vara upptagen ..). Med andra ord är jag helt fel person att säga åt någon annan att ha balans i livet, men gör som jag säger och inte som jag gör, I guess.

[Min fetstilning]. Detta. THIS SO MUCH.
Tänker precis som du här! Vi lever med ideal som är oerhört svåruppnåerliga och att vi dessutom sitter isolerade i en pandemi och inte får möjlighet till våra vardagsrutiner (som kanske gjort vardagen drägligare tidigare) förvärrar situationen.

På tal om diskussionen ovan ^^

Ironin i att jag försöker skolstrejka och få A samtidigt är ju ... Ja. Kanske ska sätta lite mer rimliga förväntningar på mig själv.

håller verkligen med er!!!! måste bli bättre på att påminna mig själv om att vi lever i en fkn pandemi och att det är HELT okej att må skit och inte prestera på topp. så sjukt ändå att man förväntas leva sitt liv som vanligt när man lever i den värsta krisen sen andra världskriget? det är så otroligt många som mår dåligt just nu och allas liv har förändrats på ett eller annat sätt, då är det faktiskt ok att inte nå upp till de stenhårda krav som samhället sätter på en.

summa kardemumma ner med kapitalism och inför matriarkat. let us be happy (skoja) (eller)

^^Det här fick mig att känna mig så mkt bättre med tanke på att jag just lämnade in en väldigt underskriven del av mitt gymnasiearbete...

ibland vill jag bara gömma mig i min hoodie och försvinna en liten stund

Konversationen ovan med Choixpeau m.fl. talar till mig också. Vill mer än vad jag orkar just nu. Tack för att ni är vettiga och skriver och delar med er, det är viktigt

alltså något med trycken te är magisk, idk why men värmen får mig alltid att må sådär lite bättre ♥

Varför ser man som bäst ut när man är hemma och ändå inte ska träffa en enda själ??