Sjunde året på Hogwarts

- Alltså även om Voldemort vinner och Cara inte skulle skydda oss så tror jag inte att han bara skulle döda oss ändå.
Han kan ju inte hålla på att döda hela trollkarlsbefolkningen bara därför att, sa jag och såg på dem och väntede sedan på deras svar till Cara.
- Nej, det förstås tänkte inte på det, sa Seamus och skämdes och de andraa nickade instämmande.
- Tänk er för innan ni säger nått, ni fattar väll att ni sårar Cara om ni inte tror att hon tänker hjälpa henne, sa jag och såg på dem.

"om mörkrets herre vinner har han nog annat att ta hand om" sa Yaxley o jag nickade
"jag är väll precis som Draco van, det är bara lite jobbigt att vara dotter till den mest hatade mannen i världen och att folk ska förvänta sig att jag ska döda honom, eller att man inte kan lita på mig" sa jag lite sorgset
"vi tänkte oss inte för. Vi är bara oroliga" sa Susan försiktigt
"ja jag vet, förlåt att jag snäste åt er. Jag är lika oroad som ni är" sa jag och Draco la en arm runt mig och jag log lätt
"men vad oroar du dig för? Jag menar du klarar ju dig vem som än vinner" sa Seamus och jag skrattade tort
"tror du på det själv? Vinner pappa har jag fortfarande dödsätarna som hatar mig plus alla på er sida som kommer hata mig för att jag inte stoppade honom. Och vinner er sida kommer de på pappas sida hata mig för att jag stoppade honom och de på er sida kommer inte lita på mig" suckade jag
"du har verkligen ställt till det. Kunde du inte bara välja sida" sa Yaxley
"nej! Jag kan ju inte överge nån av er! Och de är det som oroar mig också, att något ska hända er." sa jag sorgset och de tittade lite på varandra men sa inget och jag slöt trött ögonen och hoppades de skulle förstå

- Jag fattar inte vad det är som är så svårt att förstå?, sa jag och såg på dem men de sänkte blickarna och sa inget.
- Jag mena båda sidorna är bra på nått sätt och alla har en god och en ond sida, därför är det dumt att bara säga att en sida är bra och inte den andra, sa jag bestämt och såg på dem.
- Så du tycker den andra sidan är bra?, sa Neville förvånat.
- Har jag inte sagt men som Yaxely säger så har den sina fördelar om man har makt och kan klara sig själv, sa jag lätt.
- Och det kan du?, sa Seamus.
- Från och till, jag tog mig in på Azkaban, jag har torterat folk, överlistat typ 15 ungdommar som ville bli dödsätare, övermannat 8 snappare, överlistat och skadat Scabbior och räddat Cara, så jag jag kan klara mig själv även om det är en del jag inte klarar av, sa jag lätt och de andra stirrade på mig.
- Herregud, det är som Cara säger tror man på sig själv så klarar man det mesta, och på senaste tiden har jag börjat gjort det och då klarade jag det där, sa jag och Dean nickade instämmande.
- Okej vi förstår dej, att du är orolig och vi vill inte pressa dej att göra nått, sa Neville och de andra nickade instämmande och log mot henne.
- Äntligen, det gick snabbare än för tvillingarna, sa jag roat och såg på dem.

"allt går med vilje styrka" sa jag och log lite
"jag är inte säker på om tvillingarna fortfarande har fattat skrattade Severus lätt och de stirrade på honom
"ja han kan skratta och nej han är inget monster. Varför tror ni att alla på den onda sidan är kallhjärtade monster? De är fortfarande människor" sa jag lätt
"han dödade Dumbledore" sa Hanna argt och jag såg sorgen i Severus ögon
"ja det gjorde han men det var för att jag bad honom" sa Dumbledore och de stirrade på honom
"fint berätta för hela världen" muttrade Severus och jag gick fram till honom och satte mig på armstödet till hans stol
"du guide vad?" sa Seamus
"har du inte berättat?" sa Dumbledore till Severus
"för att vara smart kan du vara riktigt korkad ibland. Vad tror du? Tror du ens de hade lyssnat? Och du lovade att inte berätta" sa han och blängde på tavlan och jag la en arm runt hans axlar
"ta det lugnt, han kommer inte säga något" sa jag och log mot honom
"du vill fortfarande inte att folk ska vete det bästa om dig?" sa Dumbledore men Severus svarade inte och jag log vänligt mot honom
"vad pratar de om?" sa Hanna och tittade på de andra

Jag såg på Hanna och sen på Sev.
- Sorry, än en gång tänker jag inte berätta, det är Severus sak att berätta det om han vill, sa jag allvarligt och såg på dem.
- Och du vet?, sa Hanna.
- Självklart vet ja, det gö Dean med men vill inte Sev att fler ska veta så tänker jag inte avslöja det, sa jag bestämt.
- Vill ni veta hemligheter så får ni fråga personen i fråga, sa Dean och jag nickade instämmande.
- Föresten Dumbledore vet, eller visste du vem jag var när dú var rektor? jag mena vi har ju inte precis träffats, sa jag och såg upp på porträttet.

"Det är elakt" sa Hanna och jag gav dem en vass blick
"Ni vill väll inte att folk ska berätta hemligheter om er eller?" sa jag irriterat och de skruvade lite på sig
"Ja men sluta prata i gåtor då" sa Seamus
"Men vi kan ju inte berätta för er och alla har rätt till hemligheter" sa Draco
"Vet du med?" sa Susan och Draco himlade med ögonen
"Klart jag gör"
"Du också?" frågade Neville Yaxley
"Nej faktiskt inte, men jag och Snape har inte haft så bra kontakt och som vi sa så har vi alla hemligheter och i vår värld gäller det att hålla dem hemliga" sa Yaxley med en axelryckning, vi vände oss mot Dumbledore som log
"Klart jag visste, jag vet vilka ni alla är" skrattade han och log sedan mot Severus "Du är så enveten ibland" sa han till sin vän
"Och det kommer från dig" sa han och blängde på honom

Dumbledore skrockade och såg roat på Cara.
- Du har väll rätt antar jag, sa han och kliade sig på näsan, och Sev himlade med ögonen.
Jag gäspade och sräckte på mej.
- Jag tror jag behöver sova nu, jag har inte sovit ordentligt på flera dar och särskilt inte nere i fängelsett, sa jag och ställde mej upp.
- Ska vi gå?, sa jag och såg på dem.

jag bara himlade med ögonen och log sedan åt Dumbledore men sa inget
"Jag har alltid rätt" sa Severus och log lätt
"Ja sova låter inte fel" sa jag och jag ställde mig upp och kramade Severus och log "Sov nu" sa jag
"Det samma" sa han och rufsade om mitt hår och vi lämnade rummet och Yaxley gick bredvid mig och folk kollade på honom men han sa inget och vi gick in i tornet och folk viskade men jag orkade inte bry mig
"God natt så synd vi i morgon" sa jag till de andra och gick upp till min sovsal
"Du kan ta Hermiones säng" sa jag till Yaxley och han nickade och satte sig på sängen och nickad eoch jag la mig i min säng med Draco
"God natt prinsessan" skrattade Yaxley
"God natt" sa jag till honom och slöt sedan ögonen
"Sov nu Draco, jag ska inte försvinna" sa jag lätt och han nickade och vi somnade

Vi gick upp till tornet och gud vad folk stirrade på oss, eller snarare Yaxely, men ändå, tänkte jag och såg mot de som stirrade och viskade.
Vi sa god natt till de andra och gick och la oss jag la mig vid Dean och slöt ögonen.
De andra förde ett viskande samtal om allt de hade upplevat idag men jag orkade inte bry mej utan somnade.

Jag vaknade av att solen lös in och vände mig om och mötte Dracos gråa ögon och han log vänligt
"godmorgon" sa han och jag han aldrig svara innan Lavander och skrek till och jag vände mig mot henne och hon stirrade på Yaxley
"det är ingen fara han är här för min skull" sa jag och lugnade och Yaxley nickade
"han är dödsätare" sa Parvati
"ja men det är Draco med och jag är hans dotter men oroa de inte för Yaxley" sa jag och log och de såg tvivelaktigt på mig men jag steg upp och bytte om till en svart klänning och vi gick ner till uppehållsrummet oh satte oss framför brasan och de stirrade på Yaxley men vi igronerade dem o inväntade de andra