Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och nickade sedan men log sedan.
"Du var som borta när jag hade som ondast. Jag kunde inte skrika i ditt öra liksom." Hon svängde av och ytligare 10 minuter var de framme och hon stängde av. De hade tänt lampor och hon log.
"Ska vi sova i ditt hus eller ska du sova i din grotta?"

Han flinade lite och nickade. "Du har rätt, det hade ju inte gjort någon skillnad. "Viskade han och följde vägen med blicken tills de stannade. Han funderade en stund över hennes fråga. "Jag kommer nog sova i grottan." Viskade han ärligt. "Men det är klart, det beror ju på flockens stämning. "La han till och klev sedan ur bilen och nog kände han vargarnas oro, över ja han visste inte exakt vad men de var oroliga och rastlösa. Han vände blicken åt det hållet rådet kom för att möta dem. Serena gick fram och tog hans händer. "Vad hände?" Frågade hon lågt och Gabriel svalde. Han orkade inte berätta allt just nu. "Vi kan prata om det imorgon, det ni behöver veta nu är att det är säkert. "Viskade han och lättnaden sköljde över henne och många andra. "Ta hand om Olivia, snälla. "Bad han henne och Serena nickade och släppte taget om Gabriel.

Hon log och låste bilen medan hon gäspade. Hon var tydligen trött och hon såg mot Serena med ett svagt leende.
"Så jag får sova hos dig?" Hon tog kysste Gabriel på kinden.
"Och jag märker om du har ont i morgon." Sa hon mjukt och nickade.

Gabriel log mjukt och kysste henne ordentligt och kramade om henne. "Jag har inga planer på att ha ont imorgon. Jag ska läka. "Viskade han och smekte hennes kind. "Ta hand om dig, vi syns. "Viskade han innan han började gå mot grottan. Serena log mot henne och la en arm omkring henne. "Vi går hemåt, Rose kommer bli glad." Log hon.

Hon log och såg på Serena.
"Men det är sent på kvällen. Är Rose vaken?" Hon log mjukt.
"Det ska bli skönt att få annat att tänka på än att läka folk."

Serena skrattade lågt. "Nej hon sover men hon kommer ju vakna på morgonen. "Log hon och öppnade ytterdörren för henne.

Hon log och klev in och tog av sig skorna samt jackan.
"Du är så snäll mot mog Serena." Hon log vänligt.

Hon log ömt. " Det finns ett gästrum, det är redan bäddat. Det är här, två dörrar bort." Förklarade hon och pekade vänligt.

"Tack så jättemycket. Det är skönt att bli omhändertagen ibland." hon log och gick mot rummet. Väl inne sjönk hon ner och somnade så snart hon lagt sig.

Serena log och såg att hon hittade rätt och låste dörrarna och gick in efter henne i rummet och bäddade varsamt ned henne innan hon gick till sitt sovrum och la sig hon också.