PRS Lupple & Medi

Hon stod stilla och började hulka sig när hon kände fingrarna och hostade till när han drog ut skärvan. Hon tog ett galas med vatten och sköljde ur och såg på honom.
"Tack det var därför du var inbjuden." Hon log.
"Jag borde be Tristan att göra min mat ätlig för en idiot." Hon spottade ut lite blod och sköljde ner det med kranen.

" Willow Willow, det är bara du som kan lyckas med en sådan sak." Sa han och skrattade lågt och tvättade av sina händer och såg på henne.
" Inte en idiot." Sa han allvarligt och såg på henne. "Bara otursam." Log han och gick mot dörren.
"Klarar du dig?" Sa han och låste upp och höll handen på handtaget.

"Ingen mer av den saken för mig. Jag kanske ska be om glass?" Hon log mjukt och lade huvudet på sned och nickade.
"Men ja jag klarar mig. Det smakar bara blod så jag måste svälja ofta."

"Okej." Sa han och klev ut ur rummet och Dorian var snabbt inne i badrummet och såg på henne.
"Åh älskling. " Sa han och smekte hennes kinder.
Pussade hennes panna lätt.
"Inge mera sådana maträtter. " Flinade han och såg på henne. Hans älskling.

Hon svalde och nickade svagt.
"Hade inte tänkt det."
Hennes tänder var röda från blodet. Honn såg snabbt bort och suckade.
"Jag är Willow. Willow gör dumma saker ibland."
Hon suckade tungt.

Han kände hur mycket blod det var och han ville väldigt gärna smaka. Han bet sig hårt i läppen och försökte tvinga sig att inte kyssa henne.
" Skölj med vatten." Föreslog han och släppte taget om hennes kinder.

"Jag har gjort det." Hon vände sig om och gick tillbaka till köket och sköljde munnen med vatten några gånger och kom ut sen och suckade.
"Tristan kan jag få glass istället?"

"Självklart." Han reste sig och försvann och kom tillbaka ut med en skål med glass och log.
"Så det går inte att göra sig illa på det här." Han skrattade och smekte henne över huvudet.

Dorian gick efter henne och studerade henne en stund innan han gick bort och satte sig på sin stol igen.
Allie verkade ha hämtat sig och satt numera på den stolen Alexander hade suttit på och drack av sitt blod och verkade försöka stänga ute vissa av sina sinnen och det syntes att hon var lite skamsen över sitt beteende.

Hon satte sig och åt av glassen och snart hade det slutat att blöda och hon lutade sig tillbaka och såg på Dorian.
"Hur är det?" Hon log svagt och lade huvudet på sned.
"Jag mår bra Dorian sådant händer. Vi kan fråga Alexander om han kan hitta något som gör mig mindre klumpig? Eller det du kanske gillar med mig?"

Dorian såg på henne och log svagt.
"Det är bra med mig." Sa han och studerade henne. Han skrattade lågt.
"Jag älskar många saker med dig. En av dem är din mänsklighet. Hur är det själv?" Sa han och såg på henne.