wolfy & rollspelare prs

”Klagar du? Jag kan klä på mig igen om så är fallet.” Han låtsades vara på väg att resa sig upp men förde istället sina händer till hennes midja för att kittla henne. ”Min fina älskling,” mumlade han sedan och såg förtjust på henne, Cleo insåg nog inte själv hur otrolig hon var.

Cleo öppnade munnen för att protestera men började istället skratta när han kittlade henne. Hon skakade lite på huvudet och gnällde.
"Jonathan!" stönade hon och vred på dom så att hon var överst. Hon hämtade andan och kollade leendes ner på honom.

”Cleo!” härmade han henne och blåste varm luft mot hennes ansikte. Han fångade upp hennes händer i sina och förde dem mot hans läppar, kysste hennes knogar medan han höll blicken stadigt fäst på henne.

Cleo blinkade några gånger då han blåste henne i ansiktet, liknade nästan ett litet barn då. Hon log sedan stort och granskade honom en stund.
"Jag har saknat dig." sade hon tyst.

”Du är mer fäst vid mig än du vill erkänna, tror jag,” sa han glatt och kramade om hennes handled. Han hade saknat henne också, mer än vad han trott var möjligt. Det hade gått en dag men hans liv hade hunnit vändas upp och ner på de tjugofyra timmarna.

Cleo kollade på honom en stund och svalde hårt.
"Jag gjorde något dumt." sade hon tyst och satte sig bredvid honom igen. Hon drog tillbaka sina händer och tittade ner på sina lår.

Han suckade åt den allvarliga minen hon kopplat på sig igen, hade trott att det var nog pratat om tråkigheter för stunden.
”Vad då för dumt?” frågade han tålmodigt.

"Jag blev ledsen, så jag gick ut till någon klubb som inte kollade legitimation, sen blev jag full och jag strula med en kille fast det var allt." sade hon tyst och kliade sig i nacken. Hon kände sig otroligt hemsk men hon behövde få det sagt.

Han blinkade några gånger, höll tillbaka den svaga irritationen som bubblade inom honom. Vad var det för en snubbe som ens vågat titta på henne?
”Jaha,” sa han tillslut och ryckte på axlarna, ”jag har ingenting att säga om det förutom att jag instämmer om att det var lite fånigt gjort.”

"Förlåt..." sade hon och tittade ner på sina fötter. Hon lutade sig ner och stödde sin överkropp med sina armar, då hon hade armbågarna i sängen. "Är du jättearg?" frågade hon osäkert och satte sig i skräddare.