Rollspelare & Wolfy prs

"Inte jätte, dudå?" frågade han och tittade upp på henne. "Du ser lite sliten ut." sade han och pussade hennes kind istället. Han pillade med hennes hår och gäspade lite, visst var han trött men han gillade att sitta uppe med henne.

”Lite kanske.” Hon lutade sitt huvud mot hans axel. Att hon var lite trött var en mild underdrift, det kändes som om hon skulle kunna sova i flera dygn.

"Vi kan sova lite då." log han och drog den tunna filten över henne också innan han tog den lilla kontrollen. Han tryckte på en knapp så att de hamnade liggandes istället. Han la armarna om henne igen och slöt ögonen.

Hon slöt ögonen men förmådde sig ändå inte att slappna av tillräckligt för att somna. Hon var ledsen och det var ingen känsla hon kunde trolla bort bara genom att knäppa med fingrarna, trots att hon önskade att det var möjligt.

Jason pillade med hennes hår, kunde inte riktigt somna då hela hans kropp gjorde ont men han ville gärna att hon skulle få vila ut. Han hummade lite på en låt som var fast på hans huvud, det var samma låt han hade fått henne att sjunga på när han hämtat henne från Damon.

Hon knep ihop läpparna till ett smalt streck då han började humma på en välbekant låt, ville släppa ut allt men sa åt sig att skärpa sig. Det sista Jason behövde just nu var ett utbrott från henne.

Jason slutade efter ett tag då han råkade somna till, planen hade varit att hon skulle somna och vila ut inte tvärtom. Han sov ganska skönt, det kändes tryggt någonstans i hans undermedvetna att ha henne intill sig och andas in hennes välbekanta doft.

Då hon var säker på att han somnat reste hon sig upp och smög ur rummet, det blev bara för mycket. Hon önskade att hon var stark som person men hon kände sig så maktlös, ingenting kändes bra. Hon satt sig ner på en stol i väntrummet och begravde ansiktet i händerna.

Jason sov lugnt och vaknade igen efter ett ganska bra tag, han såg sig förvirrat omkring då Leah var borta. Han suckade lågt och funderade på att dra bort alla sladdar igen och gå därifrån, han gillade inte sjukhus alls.

Penelope och Nate kom gående från kafeterian hand i hand, Leah hade undrat var någonstans de tagit vägen. Hon log lite mot dem, glad över att ha träffat så fina personer.