Life - Lupple & Medi PRS

Han log och nickade. Han lade armarna om henne och drog armen om hennes midja.

Hon log och såg efter Sammy.
"Längst ner till vänster är varulvsrummet. Det borde vara bra. Annars kan du ta ett av de andra rummen." Hon såg mot Gabriel.
"Jag är inte trött jag har sovit hela dagen."

Mi tappade intresset på boken och koncentrerade sig helt och hållet på honom, på Ethan.

Gabriel lyssnade efter Sammy, och hörde honom inom kort kura ihop sig och somna. Han såg på Olivia och nickade. "Du har rätt, vi åker då. "Sa han leendes och de andra vargarna tackade Olivia hövligt och gav Gabriel en nick innan de försvann iväg.

Han lade ifrån sig boken och lade armarna istället om Mi och drog filten om dem och började att kyssa henne mer och mer.

Hon log efter Sammy och reste sig.
"Så då åker vi." Viskade hon och tog sina nycklar och drog på sig jackan innan hon såg mot Gabriel.
"Så om jag är för trött när vi kommer fram. Blir folk arga om jag sover över? Mormor gjorde det säkert med."

Gabriel såg på henne och reste sig upp och skakade på huvudet. "Nej såklart inte, jag kan ju behöva vård under natten. "Flinade han och pekade ned på sig själv. " Du behöver inte oroa dig för det. Alla respekterar ju dig. "Sa han ärligt.

Hon nickade och lade huvudet å sned.
"Hopp in i bilen." Hon låste upp bilen och satte sig i den och spände fast sig. Såg mot Gabriel och tog hans hand.

Gabriel klev mödosamt in i bilen och bältade fast sig innan han kramade hennes hand. " Nu åker vi. "Log ha och drog filten tätare omkring sig.

Hon log och började köra fast mycket försiktigt. Det var ju trots allt natt och hon ville inte köra på något.
"Det bränner lite i såren just nu. Har du ont?" Hon kastade en hastig blick mot Gabriel innan hon satte på värmen lite mer och log.
"Det ska inte behövas frysas här." Log hon.
"Om du inte fryser så gör jag det."

Gabriel tittade upp på henne och nickade. " Jag har ont. "Sa han ärligt och försökte samla sig. Försökte få styr på sina känslor. När hon satte på värmen så log han stort. " Bra idé, jag är kallare än vad jag brukar vara. "Sa han ärligt.

"Så det är därför jag har ont med?" Hon såg på honom.
"Jag kände inget när du blev huggen på slagfältet. Men när du kom till huset så började jag få ont. Jag ville inte säga något."

Han nickade sakta. "Antagligen, vi är ju nära varandra också så det förstärker väl det hela. "Försökte han förklara för att sedan nicka. "Vi hade större avstånd mellan oss då. " Log han och blev ganska snart allvarlig. " Du behöver inte dölja sånt för mig. "Viskade han ärligt.