PRS Lupple & Medi

"Det ska bli." Tristan försvann och Willow harklade sig.
"Hur kommer det sig att du blev vampyr?" Hon såg frågande på Allie.
"Som sagt du behöver inte säga något. Jag är nyfiken." Hon kliade sig i nacken och vred lite på sig.

Allie såg på henne och om hon hade kunnat rodna så hade hon gjort det.
Detta var väldigt specifikt. Hon gav henne ett vänligt leende.
"Åh Willow." Sa hon och smekte hennes kind lätt innan hon flyttade undan sin hand.
" Det är en ganska sorglig historia. " Sa hon ärligt och la huvudet på snedden.
"Jag vill berätta men kanske vid ett bättre tillfälle." Sa hon ärligt.

"Det går bra-" Hon såg på henne och böjde sig fram och kysste hennes kind.
"Ta din tid." Hon log och pekade på alla små efterrätter.
"Du får välja till mig."

Tristan kom ut med en neonrosa kopp och ställde ner den framför Allie.
"Till dig min sköna böna." Han skrattade och slog sig ner vid Alexander.

Allie nickade sakta och log brett mot henne och såg sedan på alla efterrätter och studerade dem noga.
Hon pekade på en men ångrade sig sedan.
"Åh va svårt." Klagade hon innan hon tog en av dem, en som var färgglad och ställde den framför henne.
"Den där." Log hon.

Hon såg sedan koppen och log brett. "Åh tackar." Flinade hon och drog koppen till sig och tog sedan några klunkar och slöt ögonen. Såå gott.

"Okej..." Hon såg på efterrätten och tog en sked och delade den. Choklad med nougat som innehåll. Den osade ut och hon stoppade en bit i munnen.
"Åh..." Hon svalde snabbt." Chokladen är rik och bitter men det gör inget. Det är en nougatkaramellfyllning som för allt mycket sötare. Botten." Hon pekade.
"Är med jordnötter och det smakar jordnötter." Hon skrattade och pekade på frukterna.
"Ska jag verkligen beskriva dem?"
Tristan skrattade.
"Varför inte?"
Willow tog en jordgubbe och stopppade den i munnen och slöt ögonen.
"Söt men inte för söt. den blandar sig hur bra som helst med chokladen." Hon log och lade huvudet på sned, tog sedan en bit kiwi.
"Lite mer av den bittra delen men jag tror det är för att balansera ut allt med varandra. så den är god." Hon log och petade på en liten skulptur i socker och tuggade på den.
"Rent socker..." Hon släppte skeden och satte handen för munnen och hostade till.
"Förbaskat."

Allie lyssnade intensivt och lät koppen stå kvar på bordet, att blanda hennes ord och blod skulle nog inte vara speciellt smart.
"Det låter underbart." Log Allie och tittade oroligt på henne när hon hostade.

Dorian som hållit till i köket, rörde sig till henne på en halv sekund och stirrade.
"älskling? " Sa han och smekte hennes rygg sakta. Minsta sak med henne gjorde honom otroligt orolig speciellt nu när han visste att han skulle lämna henne under kvällen i många timmar.

Hon hostade fram blod och reste sig.
"Jag råkade göra mig illa på sockret. Skyll på din bror." Hon såg på honom och tryckte händerna mot munnen och sprang mot badrummet.

Han såg på blodet och kände hur hans tänder blottades, det var mycket blod. Eller ja mer än vad dem var vana i i detta hus.
Allie stod i jaktposition men Dorian greppade tag om hennes arm och kastade bak henne mot väggen och rusade sedan efter in på badrummet och gav henne papper.
"Älskling, vad menar du? " Sa han oroligt. Han var självklart frestad men inte tillräckligt.

Alexander var kort därefter inne och knuffade hårdhänt ut Dorian och låste dörren och såg på Willow.
"Min älskade Willow. Får jag se?" Sa han och såg på henne.

Hon sänkte händerna och gapade. Det satt en bit sockerskärva i hennes gom och hon hostade till.
"Förlåt." Hon svalde blodet och vände nästan bort sig.
"Jag borde tugga bättre jag vet."

" Prata inte." Sa Alexander allvarligt och studerade skärvan ett tag innan han försiktigt tog in två fingrar i hennes mun och ryckte loss den.
Tog ut den och fingrarna. "Skölj." Sa han och nickade mot handfatet.
"Jag kan inte plåstra om dig i munnen, men sår i munnen brukar läka fort, eller snarare sluta blöda." Sa han lugnt.
"Men du borde nog undvika att kyssa din pojkvän, lite mer intensivt. Om han känner såret med sin tunga så kommer det kunna gå väldigt illa. " Sa han allvarligt.