prs yehet & kkaebsong

"Såklart han gör, han är sin mors son ju," påpekar Joshua och sätter sig ner bredvid nittonåringen. "Hur skulle han inte kunna gilla dig, i princip omöjligt." Säger han med blicken fäst på Sammie i Zihaos knä. När Yaosu ställer ner tallrikarna dock, då for ögonen till maten på direkten. Herregud vad mycket mat.

Alldeles för upptagen av katten som börjat bita i nittonåringens fingrar, glömde Zihao helt bort stt det fanns mat på bordet.
”Katter brukar ju inte tycka om hundar, men antar att de har blivit så vana vid Haru att de inte har något större problem med mig”, mumlade han frånvarande och kliade Sammie över den fluffiga magen.
”Om du är osäker på vad någonting är, så är det bara att fråga”, sade Yaosu, som skakade på huvudet åt den ohyfsade lillebrodern, samtidigt som han lade på mat på tallriken.

"Men du är inte i hundform nu, eller hur? Du luktar inte hund heller direkt." Förklarar Joshua. Nej, de har ju nyss badat och luktar endast sött som bakelser. Blicken glider upp till Yaosu, kommer han någonsin kunna glömma sitt idiotiska agerande? "Antar att allt inte är vegetariskt?"

”Nej, men ändå”, muttrade Zihao men kunde inte undgå att skratta till när Sammie fortsatte gnaga honom i fingrarna. Yaosu skakade på huvudet åt sin bror, bestämde sig för att det inte var någon idé att börja gräla på honom. Det skulle ändå bara sluta i en massa onödigt bråk.
”Allt är inte det, nej”, konstaterade han och rynkade lire på ögonbrynen. ”Äggen, xifan och tofun är ju det i alla fall.” Han nickade för sig själv och hällde upp lite av den grötliknande röran i en skål. ”Här, det här är xifan. Det smakar legit ingenting.”

Joshua granskar maten, hur skulle han kunna veta? Nej han är riktigt dålig på att testa nya maträtter. Ägg vet han är vegetariskt.
"Jo, jag har fått kunskapen att ägg är vegetariskt, tack." Säger han ironiskt, så dum är han faktiskt inte. Blicken landar på skålen och Joshua tar tacksamt emot den. Även om han undrar varför man läger tid på att laga något som inte smakar ett dugg. "Tackar." Säger han med ett leende.

Yaosu ställde en skål med xifan framför Zihao också, innan han åter vände sig mot Joshua.
”Det är mest näringsrikt, om du vill sätta smak på det kan du ha i lite rutten tofu”, förklarade han och sköt fram en burk, fylld till bredden med röd sörja, mot artonåringen. Han log blekt och började lägga på tofu i sin skål med gröt, rörde omkring den med rissörjan tills allting fått lite chiliolja på sig. Konstigt, men enligt tjugoettåringen, väldigt gott. ”Om du inte tycker om det är det bara att låta bli den. De flesta brukar jämföra det med tapetklister första gången.”

Tapetklister? Jo, mycket underligt i Joshuas egna ögon. Men, allt är värt ett försök, inte sant?
"Tack så mycket," säger han med ett tacksamt leende. Yaosu har trots allt tagit sig tiden att laga en stor bufé med frukost typer. "Du har inte funderat på att bli kock?" frågar artonåringen, som uppmärksamt märkt Zihaos äldrebrors engagemang i mat.

”Nej, nej”, utbrast Yaosu med ett litet skratt och skakade på huvudet. ”Jag gillar att laga mat, men det betyder inte att jag är tillräckligt skicklig för att bli kock och jobba i ett restaurangkök”, fortsatte han med ett snett leende och skyfflade i sig lite av sin xifan.
”Det enda han kan laga är baozi och xifan, så låt dig inte luras”, sköt Zihao in, som äntligen börjat fokusera på maten istället för på katten i knät.

Med rynkade ögonbryn granskar artonåringen de två bröderna medan han för en sked av maten i munnen.
"Men om du nu är tillräckligt engagerad för att laga matt långt in på kvällen, och tidigt på morgonen, är du ju tillräckligt skicklig." påpekar Joshua med ett svagt leende, innan han blänger lätt mot Zihao. "Man kan ju lära sig andra rätter, om man har tillräckligt med engagemang."

Som den barnunge han var, lipade Zihao mot Joshua innan han började ösa på rutten tofu över sin xifan. När hela skålen var täckt med röd sörja, började han skyffla in den i munnen.
”Vadå? Han är värdelös när det kommer till typ..jag vet inte..fisk?” Muttrade nittonåringen buttert. Trevlig och uppmuntrande som vanligt.
”Jag kan faktiskt tillaga fisk riktigt bra”, protesterade Yaosu med en minst lika butter min som sin bror. ”Du borde lyssna lite mer på Joshua tycker jag.”