Rollspelare & Wolfy prs

"Men vad gör du?" suckade Jason, kunde lätt dra åt sig sina händer men lät bli. Han kollade på henne med stora ögon och skakade lite på huvudet. "Jag vill inte vara här, jag mår bra nu ju." sade han och kollade på henne.

"Du kan inte åka härifrån innan läkaren ger lov, dumbom." Hon tvekade en stund innan hon lutade sig närmare för att pussa honom på kinden, lite osäker på hur han skulle reagera med tanke på att han inte kom ihåg henne. Det dröjde inte länge förrän en sköterska dök upp och gav Jason en missnöjd blick då hon såg sladdarna och maskinerna som pep.

"Men jag gillar inte sjukhus, Leah, men om du fortsätter pussa på mig så kanske jag ändrar uppfattning." sade han och log svagt. Han blängde på sköterskan när hon satte i alla nålar och allt vad det var igen. "Inga mer smärtstillande, jag vill inte ta det." sade han kallt och granskade sköterskan som verkade bli osäker.

Hon vände blicken till sköterskan och nickade som bekräftning på att de skulle respektera Jasons vilja om att inte få mer smärtstillande. Då sköterskan var klar med sitt vände hon sig mot honom igen.
”Du kan få en puss till om du lovar att vara snäll.”

"Jag är snällast i världen ifall du lägger dig här hos mig." sade han och flyttade lite åt sidan så att hon fick plats. Han log sedan oskyldigt och gäspade lite, visst var han trött men hon intresserade honom för mycket.

”Okej då, en liten stund. Sen behöver du faktiskt vila.” Leah la sig ner bredvid honom i sängen, passade på att beundra honom en lång stund. Hon visste inte vad som skulle hända efter den här kvällen.

"Jag vill höra mer om oss. Bråkar vi mycket? Isåfall om vad?" frågade han och la armarna om henne. Han kysste lätt hennes axel och slöt ögonen, visste inte varför deras förhållande intresserade honom. Han kunde knappt minnas vem hans senaste flickvän, så mycket tjejer han gått igenom.

”Bråkar gör vi inte så ofta och då när vi gör det är det bara för att vi gör en stor grej av det. Oense om småsaker är vi ganska ofta men vi är så olika som personer.” Hon strök sina fingrar längs med hans arm, tyckte att det var konstigt att berätta om sig själv och deras förhållande för honom. Hon ville skaka om honom och försöka tvinga honom att komma ihåg allt, hon ville ha hennes Jason tillbaka.

Jason nickade lite och lämnade små kyssar över hennes axel och nyckelben, inte för något egentligen utan mest för att det kändes naturligt.
"Mhm..." log han och granskade henne lite snabbt, hade svårt att se det framför sig att han blev arg på henne.

Leah log lite då hon kände hans läppar mot nyckelbenet, det var som om han ändå visste vad hon tyckte om trots att han omöjligt kunde veta det tack vare minnesförlusten.
”Är du trött?” frågade hon tyst.