Life - Lupple & Medi PRS

Han log och började att äta.
"Du behövde inte säga det. Jag var hungrig." Han svalde och log.
"Sen ska jag belöna dig med att läsa en stund."

Hon log och sträckte på sig så hennes arm knäppte.
"Åh jag var stel." Olivia satte sig vid Gabriel och såg mot honom.

Mi nickade sakta. "Förlåt, jag borde inte styra så mycket som jag gör. "Viskade hon och studerade honom för att sedan skina upp. "Åh det är en belöning jag gillar. "Viskade hon ärligt.

Gabriel såg på henne, knäppen hördes verkligen högt men hon såg ju att må toppen. Han smekte hennes kind försiktigt innan han åt upp maten han hade på tallriken.

Han skrattade.
"Det gör inget. Du ville inte bossa runt mig. Du bad mig att äta." Han åt vidare och såg sedan på henne.
"Hämta en bok så läser jag sen."

Hon lutade huvudet mot hans hand.
"Så ska jag vara ensam i natt sen? kommer du och Sammy gå efter maten?"

Mi flög upp ur sängen och tog sig iväg för att leta reda på en bok och kom snart tillbaka med den och la den varsamt på sängen och la sig igen.

Gabriel såg på henne med sorgsen blick. "Du kommer inte vara helt ensam, Mi kommer säkert stanna lite till. "Viskade han och suckade tyst. "Jag behöver gå, behöver försäkra byn att allt är lugnt nu. "Viskade han.

Han log när han såg henne gå iväg och åt sedan upp. När hon kom tillbaka tog han boke och började att läsa för henne medan han såg på henne då och då för att se att hon verkligen var kvar.

Hon log mjuukt.
"Tusan, Jag som valde en alfa." Hon log svagt.
"Men då måste du hälsa från mig. Säg att jag även mår bra."

Mi låg helt stilla och lyssnade intensivt. Det var en bra bok, eller ja alla böcker skulle antagligen vara bra ifall han läste dem.

Gabriel nickade sakta. " Ja det är inte helt lätt men du ska veta att det inte är helt lätt att ha valt en väktare heller. "Viskade han leendes och nickade. "självklart, de kommer undra. "Log han och smekte hennes kind. "Men jag ska försöka och komma tillbaka på morgonen. "Sa han glatt.

Han drog senare på sig en filt och lade sig närmare henne innan han kysste mjukt.
"Ska jag läsa vidare? Då måste du fylla på med pussar." Viskade han blygt.


Hon skrattade.
"Jag vet. Jag är även en varulvs överlevare. Mina ärr gjorde så ont medan du var här. Men jag valde at vara nära för att känna din närhet." Hon log.
"Om du inte orkar skifta och ta dig till byn kör jag dig. Eller någon annan som inte har orken."

Mi tittade förvånat på honom när han tystnade, varför tystnade han? Men så kände hon hans läppar och hon sken upp och besvarade kyssen. För att sedan flina till och skratta lågt. "Åh det måste jag? "Viskade hon lekfullt men kysste honom flera gånger på flera ställen.

Gabriel nickade sakta. "Åh det är klart, förlåt älskade. "Viskade han skamset och smekte hennes kind. " Jag är väldigt tacksam att du var nära. "Sa han ärligt och nickade sedan. "Du får väldigt gärna köra mig. "Log han och såg sig omkring vid bordet. "Och Sammy. "La han till, han såg riktigt trött ut. Ja han hade ju varit vaken hela natten, oroat sig- fått en dos smärta. Klart han var trött.

Ethan fnittrade till och han lade armarna om henne och log.
"En till sen läser jag vidare." Viskade han mjukt och nickade.
"Jag är rättvis." Sa han.

Hon log.
"Det var som det brann inom mig att det inte ville läka." Hon gäspade.
"Jag ska köra er. Det kommer gå bra." Hon nickade och såg på Sammy.
"Vill du inte sova här då?"

Mi skrattade lågt. "Åh nej du är en förhandlare. "Viskade hon och flyttade sig närmare honom och kysste honom på läpparna. Länge och mjukt. Hon ville inte riktigt sluta.

Han nickade sakta. Hon hade väl bättre koll på ett band med en varulv än många andra, hon hade ju ett. Han log och såg på henne. "Säkert? Du är inte trött då?" Frågade han oroat. Sammy tittade upp och skakade lite på huvudet. "Det är snällt av dig att erbjuda men. "Började han men tappade bort sig i sina ord. Gabriel såg på honom, allvarligt. "Gå och lägg dig i ett av rummen här. " Sa han samlat och Sammy tittade på honom med besviken blick men nickade och reste sig upp och gick iväg för att lägga sig.