wolfy & rollspelare prs

”Du kan alltid prata med mig men det kanske vore en bra idé.” Jonathan var en bra lyssnare om han fick säga det själv, men han kunde däremot inte riktigt komma med bra råd och visste därför inte om han skulle vara någon hjälp för Cleo.

Cleo kramade hårt om honom och slöt ögonen en kort stund, ville inte ha något annat än hans kärlek.
"Jag gjorde verkligen bort mig, va?" mumlade hon tyst och smekte hans kinder.

Han svarade inte på hennes fråga utan kramade bara om henne. Givetvis hade de en hel del att jobba på efter det som hänt, det fanns alltid rum för förbättring, men han ville inte tänka mer på det som hänt. Han ville bara fokusera på vad framtiden skulle föra med sig.

Cleo kysste honom snabbt och smekte hans nacke, visste inte riktigt vad hon skulle göra för att göra allt bra igen. Hon svalde hårt och försökte få bort känslan av skuld, men lyckades verkligen inte.

Han drog upp henne i sin famn och placerade händerna på hennes axlar.
”Sluta skuldbelägga dig själv för det som hände, vi är här nu tillsammans.” Han önskade verkligen att han vore bra på det här med ord men han hade inte fötts med den gåvan.

Cleo kollade på honom med stora ögon och nickade lite, lögn men det behövde inte han veta om. Hon slöt ögonen och kurade in sig i hans famn, kände sig som hemma i hans famn.

Han strök handen längs med hennes rygg och började nynna på en låt. Han kände till orden till första versen, kom ihåg att det var en barnvisa hans mamma brukar sjunga för honom då han var liten och upprörd över något.

Cleo rynkade lite på pannan och tittade nyfiket upp på honom, kände igen barnramsan.
"Ser jag ut som en bebis tycker du?" frågade hon leendes och smekte hans nacke, hon hade inget emot det men hon tyckte det var otroligt gulligt att han nynnade en barnlåt åt henne.

Han slutade nynna efter första versen och skrattade lågt till, glad över att hon åtminstone såg lite piggare ut. Det var ett bra framsteg och han hoppades att det skulle hålla i sig, för hennes skull ville han inte att de skulle ta sig tillbaka till startrutan.
”En väldigt söt bebis,” nickade han retsamt.

"Är du min daddy då?" skrattade hon och la armarna om hans nacke. Hon grimaserade lite men sa inget, tyckte väldigt mycket om hans förmåga att ändra hennes humör utan att göra något särskilt.