Sjunde året på Hogwarts

- Nej, det kan vi inte Cara, du ska inte fatta det baslutet.
Jag vill inte att du försvinner eller dör, jag hade vart död för länge sen eller satt i Azkaban om det inte vart för dig, sa jag och såg på henne.
- Ja försvinn inte, sa Dean och de andra nickade.
- Snälla Cara jag ber dig, sa jag och såg på henne med tårar i ögonen.

jag bara skakade på huvudet
"Nej det hade du inte, precis som du sa sist så klarar du dig själv" sa jag och log mot Laura och tittade sedan ut genom fönstret och skruvade lite på mig
"jaja om det nu gör er glada så ska jag inte göra någo dumt" suckade jag och Draco kramade om mig
"Lovar du?" sa min far
"Ja jag lovar" suckade jag
"Håller du det?" svarade han och försökte läsa mina tänkar
"Sluta försöka läsa mina tankar" sa jag argt till honom "Jag har ju reda lovat" suckade jag och reste mig upp
"Jag ville vara säker" sa min far
"Till skillnad från dig hållerr jag vad jag lovar" sa jag och ställde mig vid fönstret och han ställde sig bredvid
"Ja jag vet: men jag är bara orolig för dig" sa han och igronerade de andra i rummet
"Då kan du ju göra något åt syskonen, Scabbbior och Grårygg" suckade jag men log sedan "Ja jag vet att du är orolig" skrattade jag
"Ja jag ska göra det och jag skickar hit Yaxley så får han vara här med dig" sa min far allvarligt och jag orkade inte säga i mot.
"Visst som du vill. men jag tror det är bäst om du åker nu innan du skrämmer ihjäl mina vänner" sa jag roat och han suckade "Jag tänker inte ens vänta på ditt svar för du vet att jag inte tänker sluta umgås med dem" sa jag skarpt
"Jag vet, jag skickar över Yaxley så fort jag kommer hem, och ta hand om dig nu" sa han och gav mig en kram och försvann
"jag orkar inte med eran förvåning nu" suckadde jag utan att vända mig mot dem

- Kanske jag hade klarat mig ett tag, men jag hade fått gömma mig och jag hade inte kunnat gått kvar i skolan, jag hade fått vart på flykt hela tiden, sa jag vänligt mot henne.
Sedan såg jag på Voldemort och Cara, och på de andras förvåning.
Hade jag verkligen betett mig så fånigt som dem?, och bara stått och gapat.
- Stäng munarna och sätt er, sa jag till dem andra och de satte sig runt mig.
Voldemort är och beter sig som en far för Caraa, medans han är Voldemort för resten av världen.
Vad är det som är så svårt att fatta?, sa jag trött och maserade mina ben för att få tillbaks blodcirkulationen.

"Nej det tror jag inte. jag tror du hade klarat dig utmärkt" sa jag utan att se på henne. klart Laura hade klarat sig, de hade de allihop och de hade sluppit bli torterade och allt bara för att folk vill komma åt mig. jag visste hur de andra reagerat men jag orkade inte bry mig om det nu. att de aldrig lyssnar, jag suckade
"Du måste förstå dem" sa en röst bredvid mig och mötte Severus blick
"Varför då? de lyssnar o förstår ju inte mig" sa jag trött
"Nej men tänk efter själv, om du inte hade känt din far och någon annan hade varit hans dotter och du träffat dem hur hade du då reagerat?" sa Severus
"Jag hade inte stått och gapat i alla fall" suckade jag "Och den någon annan kan ju få byta plats med mig"
"Cara, jag vet att det är jobbigt men du måste vara posetiv. jag lovar att du kommer klara det här" sa Severus och jag stirrade rakt fram
"Du har väll rätt" sa jag
"Det ver du att jag har, härskarinna" sa han och bugade lätt och jag log och slog honom lätt på armen
"Sluta kalla mig det" sa jag och han log och jag hörde elden flamma till och Yaxley kom ut och fram till mig
"Är du okej?" frågade han lite oroligt
"Här har ni min tredje hönsmamma" sa jag till mina vänner men log sedan "Ja jag är okej, sluta oroa er." sa jag och log lite ansträngt. ingen mening att försöka få dem att förstå. mina vänner såg lite osäkert på Yaxley och Severus
"Lika bra att inte säga något eftersom ni ändå inte tror på det" sa jag och Draco kom fram till mig
"Jag tror på dig" sa han retsamt och jag skrattade lite
"Klart du gör" sa jag och kysste honom lätt
"Hur är det med er? jag hoppas ni inte fick allt för ont?" sa jag och såg på de andra
"Jag mår bra. jag har råkat ut för värre" sa Draco och jag tog hans hand och vände mig mot de andra

Jag sa inget åt Cara utan vände mig mot brasan när den flammade till och Yaxely uppenbarade sig, de andra ryggade tillbaka lätt.
- Tjena Yaxely, allt bra med dej?, sa jag och log mot honom och struntade i de andras oroliga blickar.
De fick ta och lära sig precis som jag hade gjort.
- Med mej är det bra, och jag har fått tillbaka känseln i fötterna vilket är underbart, sa jag glatt och ställde mig upp.
- Jo det är helt okej, var nog mest rädd, sa Neville och de andra nickade och jag satte mig ner vid Dean i soffan och lutede mig mot honom.
- Jag är glad att ni är okej, sa jag och såg på de andra.
- Tack Sev för att du kom, det var verkligen i sista minuten, sa jag och log mot honom.

jag nickade åt Laura och Yaxley log lite
"Jag mår bara bra, förutom att Cara skrämmer livet ur mig varje gång hon hittar på något" skrattade han och jag suckade
"Men ge dig, du vet att saker oc ting alltdig händer mig och jag antar att jag inte kommer kunna göra något nu när du är här" sa jag roat
"Jo då men inget som gör att du dör" skrattade han och jag suckade och vände mig sedan mot de andra
"Oroa er inte Yaxley är inte farlig och inte Seerus heller" sa jag och log mot dem
"De var inget, jag kund eju inte lämna er och ni verkar ha en tendens att hamna i knipa" sa Severus lite roat och jag suckade
"hedan efter ska jag sitta instängd på mitt rum. är ni nöjda då?" sa jag irriterat
"De var inte så jag menade" sa Severus vänligt men jag svarade inte

Jag log glatt mot Yaxely och vände mig mot Severus.
- Som Cara säger så hmnar vi bara inte i knipa det verkar mer som om den uppsöker oss, sa jag med ett flin och såg på de andra.
- Jag vågar de är inte farliga, de är jättetrevliga båda två, sa jag och log men pekade sedan på Yaxely.
- Men jag skulle akta mig för den där i kriget sen, sa jag men ville inte sänka stämningen så jag vände mig sedan mot Severus.
- Hur lång tid har det egentligen gått?, jag har vart instängd i ett mörk källarhåla och där kunde man inte hålla tiden, sa jag och väntade på hans svar.

jag nickade åt Laura, de verkade som faran söker upp oss.
"Jag vet inte riktigt vad jag ska svara när du säger att jag är jätte trevlig" sa Yaxley och skrattade lätt och jag nickade
"Ja men man ska akta sig för alla dödsätare när kriget börjar" suckade jag och hatade de där dumma kriget
"Två dagar" sa Severus och suckade och jag bara stirrade förvånat på honom
"Tå dagar?" sa jag fast egentligen var jag inte förvånad jag bara suckade.
"Vad är det nu Cara?" frågade Yaxley
"hur många fler hålor kommer jag bli instängd i?" sa jag och Draco la en arm runt mig

( Vad har du för bild?, den är så liten så jag ser inte )

Jag såg på Yaxely och skrattade.
- Jamen du är jätte trevlig, jag menar det verkligen, sa jag och log mot honom.
- Och när det blir krig så blir det mycket lättare för er, jag skulle knappast kunna skada dej nu när jag känner dej, nja men inte med några förbannelser iaf, sa jag och såg på Yaxely.
Och vände mig sedan mot Severus och blev inte särskilt förvånad.
- Då blir det väll två och en halv för mig, jag kom ju före Cara, sa jag och rös till och Dean höll om mig.
- Jag är glad att ni slapp ut, sa jag till de andra och vände mig sedan mot Cara.
- Inga om jag kan hindra, nu har du ju Yaxely här och om din far inte vinner kriget så tar jag och Kingsley och friger dej det har vi lovat, sa jag och log.
- Är ni hungriga?, sa Sev men jag skakade på huvudet.

(den är från spejarens lärlings andra bok det övergivna landet Will tänder eld på en bro)

"Det är för att ni på den goda sidan hade behvt lära er att stänga ute kännslor" sa Yaxley och jag nickade lite
"Ja men jag förstår de också, jag skulle inte kuna skada nån av er" sa jag uppriktigt
"Du är för snäll ibland, Cara" sa Yaxley
"Jag kan ju tortera dig och vara elak om du tycker det är bättre" sa jag och log lite mot honom och han gav mig ett leende men svarade inte.
"Ja och jag antar att vi har dig att tacka för det Cara" sa Susan lite förvånat
"Ni behöver inte tacka, det är väll självklart" sa jag och log o de nickade lite
"Jag vet att du inte låter mig hamna i Azkaban och jag vet att pappa inte tilllåter det, man jag han inte ha någon som aktar mig hela tiden. ta inte illa upp Yaxley du gör ett toppen jobb, men jag kan inte ha dig runt mig hela tiden" suckade jag
"Jag vet, men jag har inget i mot det och de är mitt jobb" sa Yaxley och jag nickade och log sedan mot Severus
"Jag är hungrig i alla fall" sa jag och Severus och nickade och bestälde upp mat och jag tog en skål med nudlar och satte mig i en fåtölj och tittade på de andra
"Severus har inte förgiftat maten" sa jag och de tog lite mat och jag log