wolfy & rollspelare prs

”Ta inte det på fel sätt, jag menade inte något illa,” försäkrade han henne och strök sin tumme över hennes kind och ner mot mungipan. Han lutade sedan sin panna mot hennes och suckade djupt, glad över att deras tid ifrån varandra inte varat mer än en dag.

Cleo suckade tyst och slöt ögonen i några sekunder, trots hans ord så kände hon sig ändå extremt skyldig. Hon kramade om honom och pussade hans nästipp.
"Jag känner mig ändå elak." sade hon tyst och rynkade på pannan.

”Varför då? För att du var ärlig och sa som du kände?” Han tänkte inte ljuga och säga att han inte blivit sårad av hennes ord, men han kunde inte anklaga henne för att ha berättat rakt ut hur hon kände över deras förhållande.

"Men jag vet inte ens om jag känner så på riktigt... Jag- jag har inte mått sådär jättebra på senaste." sade hon tyst och spände sina käkar. Hon svalde hårt, gillade inte alls samtalsämnet men förstod att det var viktigt ifall hon ville ha ett förhållande som varade med honom.

”Vad menar du?” frågade han och fick en djup rynka i pannan. Var det på grund av honom hon inte hade mått bra? Varför hade han inte lagt märke till något? Han kände sig extremt förvirrad. Därför tog han hennes hand i sin innan han gick över till soffan i vardagsrummet.

Cleo suckade tyst och satte sig ner på knä i soffan. Hon pillade lätt med sina naglar, brukade göra det när hon blev nervös.
"Jag har bara inte mått bra, jag är osäker, jag tycker inte jag duger, jag är inte nöjd." sade hon tyst och ryckte lite på axlarna.

Han gav henne en sorgsen blick, förstod inte hur han inte lagt märke till något avvikande. Vilken dålig pojkvän han hade varit.
”Är det något jag kan göra för dig?” Jonathan sträckte sig efter hennes hand och strök sin tumme över hennes knogar, ville vara där för henne på alla möjliga vis.

Cleo ryckte på axlarna och skakade sedan på huvudet.
"Nej, verkligen inte... Det är inget du gör ju, det är bara att typ när vi ska sova så tänker jag typ åh Jonathan kan så mycket bättre, eller typ så." sade hon och tittade ner på sina lår. Hon tyckte det var otroligt obekvämt att prata om det och det märktes på henne.

”Väck mig när du tänker på det viset.” Han ville inte att hon skulle fundera på sådant löjligt, Cleo var det bästa som hänt honom och han var helt vilse i livet utan henne. Det hade han fått bevisat särskilt under det senaste dygnet.

Cleo kollade på honom en stund och nickade lydigt, gillade inte allt att hon gjorde allt så komplicerat.
"Jag kanske borde prata med någon om det..." sade hon, ville inte besvära honom för mycket.