Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel somnade snart igen. Han vaknade långt senare, nästa dag.

Mona hade under all tid pratat med sömmerskan Klara. Klara hade tcky att hon var för snäll ovh borde låta Niel be om ursäkt ordentligt för ayt han oroat henne och kommit hem full.
Då han vaknade satt hon och studerade honom. "Äntligen vaken va?" Muttrade hon.

Niel satte sig sömndrucket upp i soffan. "Mmm...."

Mona sköt fram en bricka med mat. "Här, jag har gjort lunch, och jag skaffade lite tabletter mot huvudvärk". Hon var snäll, men lät hela tiden kylig.

Niel såg undrande på Mona. "Är det något?" frågade han och sträckte sig efter Monas hand.

Niel såg sårat på Mona. Med en suck såg han ner på sin mat som han inte längre ville äta.

Mona såg att han blev sårad och genast mjuknade hennes hjärta. "Du" mumlade hon och tog hans hand och kramade den. "Förlåt mig...Jag är inte arg på dig egentligen...". Hon kramade sedan om honom.

Niel såg upp på Mona. Han kramade om Mona hårt. "Säg inte förlåt. Jag...jag gjorde också fel i att bara försvinna.....du har rätt i att vara arg på mig." mumlade han tyst.

Mona kände hur tårarna började rinna och begravde ansiktet mot hans axel. Hon började blötta ner den. "Jag var så orolig" grät hon. "Jag trodde du var skadad...Att du aldrig skulle komma tillbaka".

Niel blev inte alltför förvånad. "Förlåt. Förlåt Mona, det var fel av mig. Jag lovar att inte göra såhär igen! " mumlade han trött och strök MOna lugnande över ryggen. "Förlåt!"