Förändrad värld Lupple & Medi

Smekningarna fick henne att kvida av välbehag och hon vred huvudet.
Hur kunde han lukta så gott? Rhiannon öppnade sakta ögonen och såg upp i taket. Smekningarna fick henne sedan att skrika till.
"Nejj."


"Aurora?" Spann han och slutade.
"Var du på vinden? Jag fortsätter om du svarar." Sa han. Han lät sina fingrar glida vid öppniingen.

Hon hade hittat Jimmy och satte sig ner.
"Hej." Flora tog av sig masken.
"Haft det bra?"

Han kunde inte riktigt förstå varför hon sa nej men han slutade röra vid henne. "Hände det något när vi var borta?" Undrade han mjukt.

Aurora såg på honom, hon kände sig varm. Blossande. Skulle han verkligen fortsätta? Var det normalt att hon ville det? Hon vred sig hoppfullt. "Snälla."Kved hon plågat.

Jimmy såg på henne och log mjukt. "Ja absolut. Du då?" Undrade han ömt.

"Jag råkade spilla hett vatten på mig. Fick en knäpp och tappade koppen." Viskade hon och snyftade.
"Var så trött på allt."

Theodore såg på henne och suckade.
"Jag gör det om du svarar.
"Var du på vinden?" Han böjde sig över henne och slickade hennes sköte och höll henne nere.
"Hmmm?"

Flora tog av sig masken och nickade.
"Inte värre än förut. Jag fick beröm av mästaren." Hon log svagt.
"Fick höra att jag är klok."

Han såg på henne. "Rhiannon."Viskade han mjukt. "Jag är så ledsen."Viskade han. "Hur mår du?" Undrade han ömt.

Han var stark och hon kunde bara ligga där. Hela kroppen brände och hon kände tårarna på kinden. Hon var frustrerad och skamsen över detta. Och livrädd för sitt svar. "Ja!" Tjöt hon.

Han skrattade till. "Wow, du måste verkligen ha imponerat på honom." Log han. "Vart är han?" Undrade han sedan.

Hon kände tårarna bränna och hon snyftade. Det kändes så oretvist att han var så oemotståndlig och hon var ful.
"Jag tror det. Har inte ont." Viskade hon och kände hur benen särades igen.

Theodore log trimferande. Han hade vunnit. Men istället böjde han sig över henne och började göra henne glad. Han visste att hon skulle älska det här och han smekte henne sensuelt vid skötet. Skulle få henne att aldrig mer tveka att följa honom.

"Tydligen gjorde jag det." Hon såg sedan ner.
"I bilen. Han läser tidningen fortfarande. Jag råkade fråga honom två gånger. Så han är nogt arg på mig..."

Han log. " Bra."Viskade han och sänkte ned sitt huvud och lekte med tungan mellan hennes ben.

Aurora var beredd på något våldsamt men istället rörde sig hans fingrar. Där. Hon flämtade nöjt till och slog benen om hans midja.

Han log snett. "Du kommer hitta sätt för honom att förlåta dig." Lovade han lugnt.

"Nej..." Pep hon och vred sig. Detta var inte det hon ville men hon fick exstas och hon böjdes som en båge.
"Snälla mästare.." kved hon.

Theodore särade henes ben åter och höll henne nere.
Log medan han jobbade.
När han var klar log han.
"Sådär. Är vi klara med att leka?" Frågade han.

Hon nickade.
"Det hoppas jag. Det var så underbart att få beröm. Som en drog."

Han log nöjt när han såg henne nå klimax och drog sig långsamt bort. "Känner du dig nöjd?" Undrade han lugnt.

Aurora fann det hela världsomväldande, hon förstod inte vad som hände bara att det sköna blev ännu skönare. Efteråt kände hon sig avslappnad men spänd, trött men pigg. Hon blinkade några gånger och förstod inte alls. Vad hade hänt? Sedan kom skammen, varför tyckte hon om detta? Det skulle man inte göra. Hon nickade tyst mot honom för hon litade inte på sin röst.

Han log snett. "Åh han är mästare på att få en längta efter det där berömmet."Viskade han.

Hon såg besvärad ut. Hon gillade vad som hade hänt men avskydde det på samma gång.
Försiktigt nickade hon och vände bort ansiktet. Skamen åt henne.
"Varför gjorde du det?"

Theodore skrattade och smekte hennes kind. Hon var så varm nu och han bar henne i famnen.
"Du är så söt när du är såhär." Viskade han.

Flora nickade. Oh gud vad hon längtade tills nästa gång han berömde henne.
"Har vi ett musikrum?"

Han såg på henne, noggrant. Han visste att hon hade gillat det, i alla fall hennes kropp. Hjärnan däremot. Han smekte henne sakta över håret. "För att be om ursäkt. Tänkte att du skulle få uppleva något bra."Viskade han mjukt.

Hon kände hans armar omkring sig och svalde hårt. Hon kunde inte berätta detta för någon. Inte ens Rhiannon. "Tack."Stammade hon fram och var helt stilla. Hon förstod...nu mer än någonsin tidigare. Hon var hans. På alla sätt och vis.

Han nickade. "Faktiskt. Ska jag visa?" Undrade han leendes.