Life - Lupple & Medi PRS

Han kunde inte låta bli att tjuta till av lycka och kysste henne.

Olivia hade gjort klart maten och dukat till dem och ropade.
"Kom den som är hungrig. Maten är klar." Hon såg sig om och log. Hon kunde höra Ethan skratta och hon log.

Sammy flyttade sig en bit ifrån Gabriel när Olivia ropade och Gabriel puffade till honom med nosen som ett tack innan han skiftade tillbaka till människa och tog sig upp på lite ostadiga ben men han kände sig starkare. Han drog filten omkring kroppen och tvingade sig ut till köket. De andra vargarna som var utanför skyndade sig in dem också.

Hon skrattade när så många kom och höll upp en hand.
"Alla kan inte sitta i köket. Jag kan inte göra det möjligt men man får hitta en plats så man kan sitta. Ta gärna av maten och njut." Hon log och visade all mat hon hade gjort och såg mot Gabriel.
"Sammy kom hit!"

Gabriel tog en stol till sig och några andra också medan resten tog mat till sig och gick ut och satte sig och började äta. Gabriel log mot Olivia. "Han kommer inte komma, inte ännu. "Viskade han ärligt och kramade om hennes hand. Så väl kände han Sammy och han antog att Sammy fått ta del av hans smärta, mer än han hade velat.

Sammy kurade ihop sig till en boll och försökte hitta sig själv. Sina känslor, han hade uppenbarligen hjälpt Gabriel men jävlar var ont han hade nu.

Hon log och nickade bara och började lasta upp mat till dem och gav Gabriel.
"Här älskade. Jag är oroad för Sammy. Mår han inte bra?" Hon rynkade pannan och suckade.
"Han är så snäll och rar."

Gabriel tog emot maten och log tacksamt mot henne. Han greppade skeden och tog lite av soppan. " Du behöver inte oroa dig. "Viskade han ärligt och kramade hennes hand. "Han har mått bättre, men han är inte skadad. "Sa han med en suck. Hur skulle han förklara? "Vi hm, han kom för nära och jag kan ha gett honom min smärta. " Sa han tveksamt. Han kunde inte förklara bättre. Det gick liksom inte att förklara med ord hur det fungerade i en flock, hur deras känslor liksom påverkades av varandra men också hur man kunde föra över en del av känslorna, utan att egentligen föra över det. " Han repar sig snart, han behöver bara hitta sin balans. "Viskade han.

(Det är kött och potatis. ingen soppa. Hon ändrade sig bara )

Hon såg på honom och skaade på huvudet.
"Jag vet inte om jag ska vara arg på dig eller arg på honom som tillät dig." Hon suckade.
"Men jag hoppas han repar sig för att Min Sammy får inte ha ont. inte någonsin." Hon lade handen mot sin mage. Hoppades att hon var gravid.
"Jag ska ta lite mat jag med."

Gabriel nickade sakta. "Det var ju inte direkt så att någon tillät det. Det bara hände. "Mumlade han och kände sig nästan lite skamsen. " Det kommer han. "Försäkrade han och flinade lite. "Din Sammy. " Sa han roat och studerade hennes rörelse. Hon gjorde det rätt ofta. Han ville säga något om det men inte här, inte bland alla. " Det borde du. "Log han.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Jag ska ta hand om honom sen. Han vakade över mig och Ethan igår." Hon log och började att ta av maten och såg på vargarna och log.
"Jag kan fixa något till er."

Gabriel nickade sakta. " Det var väldigt bra av honom. "Log han och började sedan äta.