In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet och drog sig från honom.
"Vart är Ivan?" Hon såg sig om och såg sedan på Léon och såg sedan mot Leo igen.
"Jag är sjuk?" Frågade hon och Gix kom in och log mjukt.
"Så du är vaken." han log och stannade upp.
"Det stinker förbannelse." morrade han och Léon nickade.
"Precis vad jag skulle säga."

"Men gör något åt det då.", utbrast Leo frustrerat. Sårad över att hans vän inte kände igen honom.
"Ivan? Vad vill du med honom?", sa Rion och lät oförstående på rösten. "Du är i trygghet. Gix är här för att se efter dig. Låt honom hjälpa dig."

Gix var snabbt fram och tog av henne halsbandet men det var svårt men till slut fick han av det och hennes blick återgick från att vara immig till klar.
"Leo!" Hon slog armarna om honom.
"Du är här!" Hon såg sig om.
"Jag är hemma?" Frågade hon och Gix log.
"Du verkar må bra men låt mig undersöka dig snabbt." Han såg alla bitmärken och han ströck på lite salva och log.
"Hon mår bra, lite trött av blodförlusten samt den där förhäxningen."

När Alice slog armar runt Leo kände han sig förvirrad. Var det halsbandet som hållit henne från att vara sig själv? Hade fått henne att glömma?
"Alice! Du är tillbaka. Åh, jag är så glad att se dig igen.", sa han lättat och kramade henne tillbaka.
Rion såg på när Gix såg efter Alices sår. "Hur länge tar återhämtningen? Finns det något vi kan göra för henne?", sa Rion och såg på läkaren för svar.

Hon såg upp och försökte ta sig ur Leos famn.
"Rion kom hit!" sa hon och sträckte ut händerna mot honom.
Gix skrattade. "Jag tror hon är snabbare. Kanske en dag eller två. Med mycket vila och mat." han log.

Rion omfamnade Alice. "Jag är så glad över att du är tillbaka igen. Och nästan intill oskadd. Tack och lov..!" Han strök henne över hennes rygg och lösgjorde sig sedan. "Gix har rätt. Du behöver vilan. Och mat. Är du hungrig? Finns det något vi kan göra?", sa Rion och såg iakttagande på henne.

Hon kände hur magen skrek efter mat och hon skrattade.
"Jag är utsvulten. Jag gör allt för mat nu." hon såg på honom och lutade sig tillbaka.
"Sen imorgon vill jag läsa något om jag får. Om jag mår dåligt ligger jag kvar och läser."

Leo nickade. Han gav tecken till tjänaren inne i rummet för att gå att hämta mat åt henne.
"Det ordnar vi. Det kommer mat alldeles strax.", sa han med ett leende på läpparna. "Och dina tjänare som du haft med dig från Ivan, jag vet inte om du kommer ihåg de, men de är här med. De finns också till din hjälp.", sa Leo och kramade om Alices hand.
Rion pustade lättat ut. "Vad som helst för att du ska bli bra igen, Alice. Vi har saknat dig så. Jag har saknat dig så.", sa han och kysste hennes hand.

"Jag minns dem inte tyvärr. Allt är som en dimma." Hon såg på Rion med ett leende och nickade.
"Ska bli skönt att bli frisk. Jag är så spänd att jobba igen."

Leo log då. "De gömde dig för Ivan. De skyddade dig. Du kommer att gilla dem. Och vem vet, du kanske visst kommer ihåg de när du väl träffar de igen?"
Tjänaren kom tillbaka med en tallrik med mat åt Alice. Hon placerade tallriken på nattduksbordet och backade därifrån. "Äntligen får du mat, Alice.", sa Leo och log mot henne.
"Folket här har saknat dig med, Alice.", sa Rion. "Du kommer ha många som vill träffa dig när du orkar igen."