prs yehet & kkaebsong

Joshua sväljer hårt, vad hade han trott egentligen? Att Zihao bara skulle låta det glida var bra en dum tanke.
"Förlåt," viskar han och sköljer försiktigt bort balsamet i tystnad. "Jag ska inte göra så igen."

Med smala ögon betraktade Zihao den andre. Vad höll de på med egentligen? Vad var meningen med den här konstiga relationen de hade sinsemellan? Hur hade allting kunnat bli så nedrans komplicerat? Tankarna som hållit sig lugna under en hyfsat lång tid, hade med ens rivits upp igen, på samma sätt som såren i hjärtat.
”Joshua..varför försöker vi ens hålla oss borta från varandra när ingen av oss egentligen vill det? Jag vet att du är förvirrad, men kan vi inte bara låta det vara så?

Innerst inne vet Joshua att den äldre har rätt.. Men förvirringen går aldrig bort, och skuldkänslorna bubblar inom honom. Han orkar inte bli lämnad igen, bli alldeles utmattad och förstörd.
"Jag är rädd.. Okej. Vi går för snabbt, alldeles för snabbt." Viskar han i tystnad, smörjer in sin kropp för att hålla sig upptagen, hålla sig borta från Zihaos ögon.

”Jo, jag vet redan det”, mumlade Zihao, kunde inte undgå att vara lätt bitter över situationen de satt i. “Men det fungerar ju uppenbarligen inte bra att försöka hålla avstånd, eller hur?” Påpekade han därefter och slöt ögonlocken. Nej, hittills hade det inte lyckats någe vidare bra alls och nittonårigen som fortfarande var djupt förälskad i den yngre, började mot bättre vetande fundera över om Joshua inte också var det. ”Vi är så jävla stökiga, Joshua..jag bet inte ens vad jag ska ta mig till i en situation som denna.”

Artonåringen vet han vad vill, han börjar komma tillfund med det också.. Joshua vill bara kyssa den äldre där och nu, men han skulle ångra det på direkten, fyllas med skuldkänslor.
"Ett tag till, snälla?" Frågar han med rynkade ögon. "Jag har fortfarande inte riktigt fått in att du faktiskt är här, levande. "

Zihao vände ögonen upp mot taket, knöt händerna i det ljumna vattnet. Ett litet tag till? Hur länge var det? En vecka? En månad? Ett år? Han tog ett djupt andetag och vände sedan blicken mot Joshua.
”Trodde du verkligen att jag var död?” Undrade han och började bita sig själv löst i läppen. ”På riktigt?” Nittonåringen hade god lust att undslippa sig ett skratt, men han lyckades hindra sig själv just i tid. Död var han defintivt inte. Inte än i vilket fall.

Joshua biter sig hårt i läppen.
"Jag vet inte vad jag trodde Zihao, men det var en möjlighet." Säger han med rynkade ögonbryn och stirrar ner på sina egna händer. "Voldemort samlade ihop sina anhängare, torterade dem ifall de vägrade att komma till hans sida. Varulvar var i hans intresse, så även det var en möjlighet." Viskar artonåringen, ja han hade varit riktigt rädd för den andres välmående, och bara minnet av det får ögonen att vattnas. "Jag kunde inte bortse från att det var möjligt."

Den andres ord fick huden att knottra sig och skuldkänslorna att krypa över ryggraden. Okej, det där var ju i och för sig sant.
”Förlåt”, viskade han och sänkte blicken, bet hårdare tag i underläppen. ”Jag tänkte inte så långt.” Som vanligt då. Zihao hade en tendens att aldrig tänka igen saker speciellt bra och nu hade han verkligen gjort bort sig, big time. ”Tror faktiskt att jag valt döden över att gå med i hans vidriga lilla sekt, som kanske inte är så liten längre..”

Det är klart att Zihao inte tänkt på det, och Joshua klandrar honom inte.
"Det är ingenting att be om ursäkt över, du visste inte att han var tillbaka," säger han med ett leende och drar till sig en handduk. "Om du hade vetat, hoppas jag att du skulle ha kommit till oss tidigare." Artonåringen ställer sig upp och virar handduken om höften.

”Det hoppas helt ärligt jag med. Tyvärr var jag inte speciellt smart under de där två åren, vilket jag fortfarande inte är”, muttrade han och betraktade Joshua som ställde sig upp, med en handduk lindad omkring höfterna. Snart skulle väl nittonåringen smälla av. ”Tror du att det är okej att gå omkring utomhus? Eller kryllar det av dödsätare i Diagongränden?” Undrade han därefter och följde den yngres exempel. Utan några vidare tankar på bristen av kläder, drog Zihao händerna genom det våta håret med ett smalt leende lekandes över läpparna. Håret hade aldrig varit så pass mjukt förut.