Rollspelare & Wolfy prs

En läkare gick ut från Jasons rum och granskade klungan, aningen förvånat.
"Han lider av en mindre minnesförlust, vi vet inte riktigt hur långt den sträcker sig men han minns inte vad som hänt och kan inte riktigt berätta något om sin dag." sade läkaren och kollade på Nate, då han verkat ta kommandot. Han nickade lite och kollade på Leah, antog att hon ville in först.

Leah mötte Nates blick och skakade på huvudet. Hon visste inte om hon ville gå in till Jason. Han kanske inte kom ihåg dagens händelser men hon kunde inte skaka av sig det som hänt och lägga det åt sidan. Lite tid skulle hon därför behöva innan hon gick in och hälsade på.

Nate gick in i rummet istället och hälsade på Jason, märkte inte av någon större skillnad förutom att han inte riktigt kände igen honom direkt tills Nate pratat och Jason kopplat rösten till personen men Nate tänkte inte på det särskilt mycket.

Leah gick en sväng via kafeterian för att köpa vatten åt sig själv. De sålde små gosedjur också, antagligen menade för deras barnpatienter, men hon köpte en söt nalle som höll ett rött hjärta mellan sina tassar. Kanske det ens lite skulle piffa upp Jasons dag.

Jason tryckte på en knapp och log nöjt då han hamnade i en sittande position. Han flinade smått åt det Nate pratade om, kände inte till hälften av det men ville inte få Nate att känna sig dum eller något så han skrattade med och nickade lite.

Leah passade på att gå in i rummet då Nate fortfarande var där, kände att hon behövde moraliskt stöd. Hon la nallen på det lilla bordet intill sängen innan hon såg på Jason.
”Hej,” log hon avvaktande, inte säker på vad som hände.

Jason kollade på tjejen och log smått, visste inte riktigt vem hon var. Han vände blicken mot Nate och höjde ena ögonbrynet.
"Penelope?" frågade han och kollade på tjejen igen. Han tyckte att hon var galet mycket vackrare än Nate, blev nästan sugen på att förstöra mellan dem men Nate hade nämnt något om förlovning.

Eftersom Leah var ett känslomässigt vrak från tidigare så blev det inte bättre av att Jason inte kände igen henne. Hon skakade på huvudet, hon var inte Penelope.
”Leah,” sa hon ifall det skulle hjälpa honom att koppla namnet till henne.

Jason kollade på kvinnan igen, Leah. Han rynkade på pannan och skakade lite huvudet, hade verkligen ingen aning vem hon var.
"Förlåt men jag vet inte vem du är, har du kommit rätt?" frågade han osäkert.

Leah stirrade på honom och förde långsamt sin hand upp mot näsan för att kväva en snyftning. Hon skakade ursäktande på huvudet innan hon vände sig om och lämnade rummet, sjönk ner på golvet utanför. Hur grav var hans minnesförlust egentligen om han inte kom ihåg henne?