Ur ett annat perspektiv [SV]

Kanske lite senare

jay!

jättebra! vill du fortfarande ha tips om hur will kan se ut?

Inte hur han ska se ut, utan en skådespelare som kan ''vara'' han.


TILL ALLA!

Hann inte skriva nått ikv på grund av att jag deltog i Harry Potter internet marathon!. Men imorgon vid ett tiden så kommer det mer! Vi ses då

Vi förstår, bra att vi vet när det kommer mer!

jag längtar tills dess!

Guud så länge sen det var jag skrev! Förlåt, verkligen förlåt!

9. Den chockerande nyheten

När Olive vaknade nästa morgon så tittade hon på klockan och märkte att det var 20 minuter kvar tills den skulle ringa, så hon beslöt sig för att gå upp till uggleboet för att skicka ett brev till sina föräldrar. Olive klädde snabbt på sig och sedan tog hon ett pergament stycke och började skriva.

_______________________________________________________________________

Kära mamma och pappa!
Jag ville bara säga att jag har det bra här på skolan! Hur är det med er?
Igår fick jag mina första fem poäng åt Gryffindor och jag lärde mig också att få saker att flyga.
Svara så fort som möjligt, ser fram emot ett svar.
Många kramar.
/Olive

_______________________________________________________________________

Hon läste snabbt igenom brevet innan hon tyst smög ut ur rummet. Innan hon stängde dörren till sovsalen, så hann hon se att samtliga förhängen var fördragna. Olive började gå mot ugglesalen, medan hon hälsade vänligt på alla de morgonpigga som hon mötte i korridorerna. När hon äntligen kom fram så såg hon hur Winky satt uppflugen på en av pinnarna på väggen med vingen över huvudet samtidigt som hon sov djupt. ''Winky! Winky!'' ugglan tog ner vingen och tittade på henne med sina små ögon. ''Kom här! Jag vill att du ska flyga med det här brevet hem till mig. Det är till mamma och pappa.'' Winky flög lydigt ner från pinnen och sträckte ut benet så att Olive skulle kunna knyta fast brevet. När hon äntligen hade fått fast brevet så strök hon mjukt Winky över näbben och sen flög hon iväg ut genom ett av de stora fönstrerna. Olive tittade efter henne ändå tills hon var omöjlig att se och sen vände hon sig om för att gå tillbaka till sovsalen.

De följande veckorna passerade utan att Winky kom tillbaka. Olive började bli mer och mer orolig att nått hade hänt med henne för varje dag som gick. ''Vart kan hon ha tagit vägen?'' frågade Olive oroligt när de var på väg mot middagen efter att just ha lärt sig trollformeln Lumos (som både Will och Olive visste att Olive redan kunde). ''Jag vet inte...'' svarade Will med en besvärad ton. ''Jag har aldrig varit med om att en uggla har varit borta så här länge.'' Olive suckade. Hon visste att det inte var lönt att fråga längre eftersom att varken Will eller Alice visste nått mer om det än vad hon gjorde.

När de kom in i stora salen så märkte Olive ögonblickligen att någonting var fel. Alla lärarna stod upp längst fram vid lärarbordet, samtidigt som alla elever riktade uppmärksamheten framåt medan de pratade tyst. Maten var inte framme på borden utan de var helt tomma. Det var lixom en kall stämning i rummet. Alice och Will hade också märkt
det, för så fort de kom in i rummet så slutade de att prata och började istället gå mot ett par tomma platser vid Gryffindor bordet. Olive tittade upp mot Dumbledore, som kollade tillbaka direkt mot henne. Hon rös. Hon kunde inte sätta fingret på vad, men när hon såg Dumbledores tomma blick, så visste hon på en gång att all den här tystnaden, all den här... kylan. Hade någonting med hene att göra. När de slog sig ner så var det ingen som sade någonting alls. De bara satt där i ytterligare några minuter och väntade på att några eftersläntare skulle komma in i salen. Efter vad som kändes som en evighet så stängdes slutligen dörrarna till stora salen, och alla vid lärarbordet satte sig ner. Alla utom Dumbledore.

''Jag måste berätta för er allihopa, att jag har mycket hemska nyheter. Det har hänt att en hel del trollkarlar och häxor, helt enkelt har försvunnit.'' Det bröt ut ett höglutt mummel bland alla eleverna, alla viskade och pratade. Alla utom Olive. Dumbledore väntade på att alla åter skulle tystna innan han än en gång tog upp ordet. ''Trolldoms ministeriet har valt att hålla tyst om detta, eftersom att ingen har vetat vad som har varit orsaken till alla försvinnanden. Men idag, idag för bara några timmar sen så kom en försvunnen åter hem. En tidigare försvunnen man kom idag åter hem. Mannen hävdade att han hade hållits fången, fången under inflytande av Imperius förbannelsen. Han hävdade också att viktiga trollkarlar och aurorer hade hållits fångna tillsammans med honom och att han hade lyckats rymma när några av fångarna hade börjat göra motstånd mot mannen som höll dem fången. Men mannen hade inte varit ensam. Nej han hade haft medhjälpare, maskerade medhjälpare som hade hjälp honom att hålla dem fångna. Mannen som hade lyckats rymma berättade att medhjälparna hade kallat deras ledare vid ett namn han aldrig tidigare hade hört talas som. Och namnet var Lord Voldemort.'' Dumbledore tog en paus, men den här gången var det ingen som sa någonting, ingen som svarade över huvud taget. Alla bara satt där stilla och gapade. Sen fortsatte Dumbledore. '' Trolldomsministerit har bett mig att informera de eleverna, som sorgligt nog har försvunna föräldrar eller släktingar. Så om ni känner igen någon av namnen vill jag att ni kommer upp hit.'' Olive var som paralyserad och hon hörde inte ett ord av vad han sa, allt var bara ett enda surr, men hon såg elever gå upp mot Dumbledore, fler och fler häftigt gråtande elever som anslöt sig till honom där uppe. Sen vaknade Olive upp igen, när han nämnde de sista två namnet så klarnade allt upp igen. ''... och slutligen så har vi Jen,- och Fred White.'' sa han. Olive satt bara helt stilla hon kände hur tårarna fyllde ögonen innan de svämmade över och började sakta rinna nerför kinderna. Några platser framför henne såg hon hur Jim och Tim sakta ställde sig upp och började gå mot Dumbledore, utan att säga så mycket som ett ord till henne. Hon vred stillsamt på huvudet och tittade på Will och Alice med tårarna fortfarande strömmande ner för kinderna. Båda två tittade tillbaka mot henne med uppspärrade ögon utan att säga ett ord. Sen reste sig Olive, precis som alla andra, upp för att gå fram till Dumbledore.

Åhnej, stackars Olive :'( vad kommer hända nu ? Du måste skriva mer!! Det var jättebra!!

T
Joo, nu är det lite spännande! Tack så jättemycket! Vart själv rätt så nöjd med detta kapitel.

mer,
vad händer till näst? du måste skriva mer!