Kayla Lewmoon

skriver mer idag, när jag är klar med kapitlet!

Okii Har Jay gått nu?

jepp men han kommer tillbaka nångång.
jag har hans nummer!

Haha

det finns ingen mini-dator vid ditt namn!
(alltså den som visar att man är inne)

SNÄLLA!! MER
O.O

Inte dig heller mican..

vi får mer!!!!!!!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

nu kommer det mer igen!
-----------------------------
Kapitel 14. Milennes hemlighet

Jag flämtade till.
- Vad är det? frågade Milenne oroligt.
- Brevet! Sa jag och höll upp det.
Harry tog det från mig vecklade upp det och började läsa.
Efter ett tag var han klar och gav tillbaka brevet till mig.
- Det kanske inte är han som skrivit det? sa han i ett försök att hitta lösningen.
- Men det låg ju på hans skrivbord! Sa jag.
- I drömmen ja! sa Harry. Egentligen kanske det låg nån annanstans.
- Men hur kom det till Kayla då? Frågade Milenne.
- Det är det vi inte vet! Sa Harry.
- Vi måste ta reda på hur det kunde hamna i din ficka Kayla! Sa Milenne.
- Är inte innehållet i brevet viktigare? Frågade jag.
- Jo, men vi vill ju veta hur det hamnade i din ficka, sa Harry.
Jag fnös, och ignonerade honom.
- Vad är det han är, tror ni? Frågade jag istället.
- Inte vet jag, sa Milenne. Vi får spionera en natt till.
- Vi kan ses samma tid! Sa Harry.
- Nej! Utbrast jag. jag orkar inte en sömnlös natt till! Vi gör det i morgon.
- Okej, mumlade Milenne och Harry i munnen på varann.
Då upptäckte vi att vi nästan satt ensamma i salen.
- Oj! Vi får skynda oss! Sa Milenne och sedan satte vi av mot trollformelläran.
Även fast jag vid det här laget hade gått på Hogwarts i snart en vecka, så förundrades jag varje gång av hur vackert det var.
Och jag blev varje gång lika förvånad när jag såg tavlorna röra på sig.
Jag var inte van vid att allt var magiskt.
Jag kom ju trots allt från en mugglarfamilj.
Vi sa hejdå till Harry som skulle ha en annan lektion innan vi fortsatte mot våran.
När vi kom in i klassrummet såg jag att alla hade varsin fjäder framför sig.
När alla satt sig tillrätta kom en mycket kortväxt man in i rummet.
Han log mot oss och sa med ytterst pipig röst,
- Godmorgon allihopa!
Han gick längst fram i klassrummet och ställde sig på en pall.
- Jag är professor Filtwick.
när han sa det tyckte jag att hans röst om möjligt, lät ännu pipigare än förut.
- Jag kommer att vara eran lärare i trollformellära under er tid på Hogwarts. Som ni ser så har jag lagt en fjäder framför var och en. Ni undrar säkert vad ni ska göra med dom.
Ett mummel bröt ut i klassen om vad man skulle använda fjädern till.
- Jo, sa professor Filtwick. Idag ska ni lära er att få saker att sväva! Någon som kan besvärjelsen?
Milenne räckte genast upp handen, men hennes ansiktsuttryck visade att hon egentligen inte ville.
- Ja, Ms... eh?
- eh... Bottom sir... sa Milenne nervöst.
- Ja just det. Ms Bottom?
- eh... trollformeln heter Wingardium Leviosa, sa Milenne.
- Just det! sa professor filtwick. Kan du handrörelsen? Frågade han.
Milenne svängde lätt på handleden med trollstaven i handen.
- Helt rätt! Sa Filtwick. 10 poäng till Hufflepuff!
Sedan fick vi börja.
Professor Filtwick fick hjälpa några med uttal och handrörelse, men annars klarade klassen det rätt bra.
Efter två försök klarade Milenne det.
Hon såg väldigt orolig ut när hon inte klarade det men när det gick pustade hon ut.
- Är nåt fel? Frågade jag som klarat det med en gång.
Milenne verkade inte märka mig utan fortsatte öva med fjädern.
- Hallå! Sa jag och viftade med handen framför ögonen på henne.
- va? Eh... jag vill klara det fort... så jag får bra betyg sen... sa hon fort.
Jag nickade.
När lektionen var slut såg Milenne väldigt dyster ut.
- Du Mi... sa jag.
- mm, sa Milenne och kollade ner i backen.
- Du måste berätta vad det är, sa jag försiktigt.
- Det... det... det är pappa... sa Milenne och brast i gråt.
- Vad är det med honom? Frågade jag.
- När... när j..jag fick b..b...brevet s..så ändrades h..han helt! H..han t...t..tvingade m...mig! han sa... att j..jag var t..tvungen att f..få b..bra b..betyg! annars s...skulle han s..slå m..mig! stammade hon.
Det var svårt att hänga med i handlingen, men jag fattade tillräckligt.
- Såja! Tröstade jag. kom så går vi till professor Dumbledore!
Hon nickade och torkade bort tårarna med baksidan av handen.