Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Vincent tänkte säga något mer när han ryste till. Det blev kallt i rummet och han sänkte huvudet.

Charles kände kylan och såg sig omkring och studerade sedan Vincent, noga. Han kände oron i hela sin kropp.

"Vad ni än gör. Släpp inte flickan. Om hon vägrar så har ni mitt tillstånd att göra vad ni vill med henne. Bara inte skada henne." Rösten var kall, en viskning och Vincent nickade.

Charles hörde rösten och kände de kalla kårarna över ryggen men även han nickade.

Vad bra. När blodmånen kommer så är hon min....

Sedan blev det varmare igen och Vincent såg på Charles.
"Hon får inte lämna skolan."

Charles såg på honom med en allvarlig blick. " Vi kommer behöva underhålla henne för att hålla henne där. " Sa han ärligt.

"Ja. Men vi kan inte ens låta henne åka hem? Vad är det för..." Han blev blek.
"Jag tror jag vet vad som hände igår." Han såg mot sängen.
"Han gjorde allt för att ha henne kvar.."

Han nickade sakta. " Jag har redan misstänkt det. " Sa han stilla. " Det hela var för slumpmässigt." Suckade han.

"För vad sa mannen hos polisen? Att det var som någon styrde?" Han skakade på huvudet.
"Vi måste pprata med Xaden om detta.... Han kommer säkert be om mer sövande piller...."

Han nickade. " Ja det är vad jag hört. " Sa han samlat. " Men det är inte vår sak att spekulera kring det. " Sa han ärligt. " Vi kan inte droga henne. Hon kommer fan rymma då." Sa han ärligt.