[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase orkade inte röra sig ur sängen nästa dag då han somnat vid fem. Han funderade på att sjukanmäla sig, men kom snart på att det var dags att åka tillbaka till London med hogwartsexpressen. Hans föräldrar skulle vänta på honom på perrong 9 och 3/4, och Abigail skulle bli ledsen om han inte dök upp. Därför reste han sig upp, bytte om, drog igen kofferten och skyndade ner för trapporna. Han orkade inte äta frukost, och han orkade verkligen inte hålla sig kvar vid slottet. Istället tänkte han gå till Hogsmeade stationen och rensa tankarna.

Allison satte fart brevet på en av skolans ugglor och lät den flyga ut genom fönstret. Hon meddelade hennes familj att hon inte skulle komma hem till julen utan skulle spendera den på slottet med Jason (En lögn, Jason skulle åka till hans moster eller något. Så fort hon tänkte på honom sköljde det dåliga samvetet över henne). Hela natten hade hon funderat på vad hon skulle göra. Hon behövde prata med Chase innan han åkte hem, så hon skyndade sig ut ur uggleboet och sedan ut ur slottet. Hon såg Chase's hårsvall en bit bort från slottet och joggade mot honom. Hon visste att det antagligen var en dålig idé, men hon behövde veta vad han kände.
"Chase!", ropade hon, i hopp om att han skulle stanna.

Chase hade gått i ungefär tio minuter när han hörde någon ropa på honom, och han hörde direkt vem det var. Han svalde, bet sig hårt i läppen men stannade till. Det dröjde ett tag innan han vände sig om mot Allison. Han sade ingenting, utan väntade på att hon skulle hinna ikapp.

Allison skyndade sig mot Chase och stannade till framför honom.
"Kan vi prata?", undrade hon. Hon huttrade till. Det var kallt ute och Allison hade varken mantel eller halsduk på sig.

Chase tvekade ett tag, men rätade sedan på sig. Vad hade han att förlora? Han mådde redan skit ändå.
"Visst", svarade han.

Allison visste inte hur hon skulle fortsätta, utan kollade bara generat ned i marken.
"Förlåt", hasplade hon ur sig. "Jag vet inte vad jag känner för vem och allt är bara rörigt, det var inte meningen", sade hon skamset.

Chase svalde hårt, men skakade bara på huvudet.
"Jag.. Jag förstår. Det har varit så mycket den här terminen, och jag tror att vi båda behöver backa ett steg för att tänka", mumlade han.

Allison skakade frustrerat på huvudet.
"Tänka? Tror du inte att jag har gjort det!? Jag har tänkt varje dag på hur gärna jag vill vara nära dig, men tyvärr föds inte alla in i kärleksfulla familjer som tillåter en att älska vem som helst!", fräste hon och suckade.

Chase suckade och drog handen över ansiktet.
"Det var inte så jag menade Allison. Jag menar att vi måste tänka på hur vi ska ta oss vidare från det här. Jag älskar dig-". Han tystnade, tvekade. Visste inte riktigt vad han skulle säga för att det skulle låta rätt. "-men jag vill inte förstöra saker och ting."

Allison blev alldeles varm inombords när Chase ytttade orden, och den kyla hon hade känt tidigare var som bortblåst.
"Nej, jag vet", suckade hon. "Vid Merlin, vi är så körda", utbrast hon frustrerat.