Allmänt rollspel! {HP}

Rachel blinkade till och fäste blicken på anteckningarna i Adeleines hand.
"Åh, just det!" muttrade hon generat. "På tre?" undrade hon och lyfte trollstaven.

Cassandra såg hur tjejerna drog fram sina trollstavar och hon gjorde likaså.
"Behöver ni hjälp?" frågade hon och kollade menande mot dem.

"Visst!" sade Rachel. "Eller hur?" Hon vände sig mot Adeleine. "Eller... ska man vara så få som möjligt?" undrade hon tveksamt och ögnade igenom anteckningarna en gång till.

Adeleine nickade mot Rachel och Cassandra, innan hon pekade sin trollstav mot hyddan. "Jag tror att vi gör rätt... Ett.. Två.. Tre!" Hon viftade på trollstaven, och ett ljust vitt sken sköt sin väg ut genom toppen av den tunna träpinnen. Hon slöt halvt ögonen, då hon blev bländad. Hon ryggade svagt tillbaka, men höll fortfarande armen rakt utsträckt.

Rachel drog efter andan. Hon hade, som den klumpiga personen hon var, inte stängt ögonen i tid. Hon blundade genast och när hon öppnade ögonen igen var allt fortfarande vitt omkring henne, men när hon blinkat ett par gånger återfick hon synen. Allt såg ut som vanligt, förutom stugan av stockar som stod framför den, osynlig för andra.

Eftersom Ilvermorny-eleverna redan var inom området, så kunde de se den medelstora stugan. Adeleine vinkade till sig dem. Hon förklarade hastigt för May vad det var dem höll på med.

Anthony började gå mot den nybyggda stugan. Tjejerna var verkligen skickliga häxor. Han sträckte ut sin hand åt var och en av dem. "Anthony Ray", presenterade han sig.

E
Ethan följde Anthony's exempel, gick fram till häxorna och sträckte fram handen mot Adeleine.
"Ethan. Ethan Carter", presenterade han sig och avfyrade ett soligt leende, vilket de flesta han presenterade sig åt inte brukade se så mycket av. "Och du är väl Adeleine, va? Vi har träffats förut?"

Adeleine sken upp, och skakade om Ethans hand. "Ja, Adeleine Winter", presenterade hon sig, med ett lika stort leende som Ethan visade henne. "Såå.. Vad gör ni här på Hogwarts?", undrade hon nyfiket.

"Well", började Ethan och ryckte på axlarna. "Mamma och pappa fick order om att de skulle hjälpa det brittiska Trolldomsministeriet. De jobbar på MACUSA; Magical Congress of the United States of America", förklarade han. "Och... ja, vi flyttade hit. Alltså jag vet inte, men jag antar att de flesta andra här också vill hjälpa till." Ethan log mot de andra. "Förresten.." lade han till och gav Adeleine en skeptisk blick. "Hette du Winter, sa du? Är inte det efternamnet på er Trolldomsminister?"

"Ni är för fan galna." utbrast May och tog sig stressat i ansiktet, som om för att försäkra sig om att det var var på riktigt. Hela hennes kropp var stress. De gömde elever från fucking Ilvermorny med hjälp av en extremt avancerad besvärjelse och en stuga.
Andas. In. Ut. Andas. Det snurrade. Hon var inte gjort för sådant här. Hon var gjord för att fläta hår och skvallra, för att skrika och protestera, skratta och skämta - inte för detta.
Ingen av amerikanernas ansikten var tydliga. Tjejernas var alldeles för skarpa.
Så trädde en kille fram ur den amerikanska hopen. Hans ansikte var speciellt. Det hade kontraster och käkben. Han var helt enkelt en snygg människa.
Hon tog hans hand och tryckte den.
"May". Hon rättade till sin anspråkslösa frisyr och log finurligt. Och just det. Hon hade ett efternamn också. "Abrams".
Efter honom släntrade ytterligare en kille som presenterade sig som Ethan Carter fram. Käkben här också. Hon log. Det var inte en allt för hemsk situation ändå.
När han frågade Adeleine om sin pappa gjorde May en liten grimach. Det fanns fördelar med att ha okända föräldrar.