Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape tittade på henne och sa.
- Om jag visste vad du vet vem planerade så skulle jag nog kunna säga det till dig.
Men det lär märkas ganska fort när det närmar sig .

" Du kommer behöva strida eller hur?" frågade Tess tyst och fick tårar i ögonen.

Snape såg på henne och nickade och sa.
- Ja jag är ledsen Tess, men jag kommer inte att ha något annat val.

Han visste att mörkrets herre planerade att döda Albus och han visste att det troligen skulle behöva bli han som gjorde det för att mörkrets herre litade på honom och den han litade på mest var den som oftast åkte fast för saker.

Tess gömde ansiktet hos honom och grät.
" Jag vill inte förlora dig" grät hon.

Snape blundade och höll henne mot sig och började gunga fram och tillbaka och strök henne lugnande över ryggen och viskade tröstande ord i hennes öra.

Tess somnade gråtandes i Snapes famn.

Snape såg på henne och la sig ner med henne i sängen och höll armarna om henne och släppte henne inte.
Han skulle låta henne sova och det dröjde inte längre fören han själv somnade.

Tess vaknade inte förens dagen efter men hon låg kvar hos snape då det var hennes trygghet.

Snape visste inte att Tess var vaken och sov därför vidare oc vaknade 1 timme senare helt groggy som han brukade vara på visa morgonar.

" god morgon Sev" sa Tess och pussade honom på kinden. Hon la huvudet närmare honom med ett leende.