Kids are just kids

Isadoras ögon torades hon kunde inte göra det med hon hade ju inget val.
" Snälla berätta vill inte göra dig illa med mina krafter " sa Isadora och tog av sig sin tjocka luvtröja och la den över honom.

Blue såg upp mott Isadora.
" några av mina tremäningar...bor vid ...stugan i skogen " sa Blue skagit.

" okej vart bor resten ?" Frågade Isadora och såg på Blue. Hon ville verkligen inte använda sina krafter mot honom då Olivia aldrig skulle förlåta henne om hon fick reda på det. Hon ville inte heller att Olivia skulle dö och att Blue blir utan mamma.

Blue blev tyst igen. Han ville inte säga något mer då han tyckte att han hade sagt för mycket.

" Tack för det du berättade iallafall " sa Isadora och reste sig och gick mot dörren.

Blue skakade fortfarande lite grann. han frös & var hungrig.
Han nös.

" Ska se om jag kan fixa något åt dig " sa Isadora och försvann upp till köket hon började fixa mat och varm choklad till Blue i köket.

Amadeus höll koll på Isadora. han litade inte alls på henne.
" vad tror du att du håller på med?" frågade Amadeus allvarligt.

" Fixar mat åt fången " sa Isadora och fortsatte med det hon höll på med. Isadora tog ut den varma koppen med mjölk ut ur mikron och letade efter oboyen.

Amadeus skakade på huvudet.
" om du letar efter oboy eller nått sånt så har inte vi det...men du kan använda kakaon & sockret i skåpet" sa Amadeus.