The living dead(Dragon Fantasy)

Försiktig som trevande förde hon sakta sina händer genom hans hår. Hon darrade lätt på handen, som rädd att göra det, rädd att han skulle bli arg eller bli slagen. Det hade hon upplevt med Karl.

Mark stönade lätt av väälmående. Han älskade det. Han kysste henne ännu en gång och drog henne över sig men slutade där.

Alex stelnade lätt till men la sitt huvud försiktigt mot hans axel.
"Kommer göra mig illa?" frågade hon tyst och slöt sina ögon. Hon kröp omedvetet ihop som skydd för slag som skulle falla.

Mark såg förvånat på henne. "Göra dig illa? Aldrig i hela mitt liv med vilje! Jag kan bli arg, men jag kommer inte göra det illa med vilja...Jag älskar dig". Han kunde inte lova helt men nu visste han mer och kunde kontrolla sig.

"Jag hoppas det." sa hon och slappnade av i hans famn. Hon la armarna om honom och kurade. Hon ville tro på honom, honjhade saknat honom.

Mark slöt ögonen igen och la armarna om henne, han ville ha henne nära. Han fick ett lyckligt uttryck och mumlade "Nu känns allt perfekt...".

"Mmm" log Alex. Men allt var inte perfekt, ute var det en döende värld. De var dömda att dö någongång, mänskligheten skulle dö ut.
"Det lät mysigt det där, med att fira jul tillsammans i stugan." sa hon mjukt.

"Mmm, Vi behöver bara jaga." mumlade hon med slutna ögon. Hennes huvud låg mot hans axel och inget kändes fel nu.

"Det kan vänta, du måste bli bra" mumlade Mark tillbaka. "Och vi har redan en hel del". Han sa vi för att han tänkte på dem som ett team nu, partners.

"Du har rätt." gav Alex med sig utan att protestera denna gång hon visste nu att han inte gjorde det för att styra henne.
"Vi, vi låter bra." log hon mjukt och drog handen längst hans knapprad på skjortan, hon ville knäppa upp.