The Beauty and the Womanizer

"Ja!" sa Jack ännu argare och han slet loss sin hand och slängde svärdet ifrån sig. "Jag bryr mig om dig! OCh jag är bra!".

"I helvette att du gör eller är." skrek hon tillbaka och fällde honom, närstrid var hennes sak och snart hade hon kommit över honom.

Jack föll tungt till marken och luften flög ur honom, men han lugnade sig inte för det. "Vad fan är det med dig?" sa han ännu argare. "Jag har hjälpt dig så mycket jag kan, tränat dig...OCh du säger att jag inte bryr mig?!".

Senida höll fast hans armar, andades tungt och såg in i hans ögon.
"Du har rätt jag är orättvis, jag kan inte begära mer." mumlade hon tillslut fram och vände bort blicken för att han inte skulle se att hennes ögon fyllts med tårar.
Hon tar sig upp och drar honom upp, all ilska var som bortblåst.
"Men du borde vila." sa hon lågt utan att möta hans blick och började gå sin väg.

Jacks ilska försvann också och han tog sig sakta upp. "Senida...". sa han tyst och stannade upp henne. Vände hennes ansikte mot sig och såg tårarna. "Hur är det fatt?" undrade han mjukt och torkade bort tårarna.

Senida började darra och lutade sig mot honom tillsist i krampaktig gråt.
"Det är bra." mumlar hon med huvudet tryckt mot hans bröstkorg och armarna om honom, tårarna rinner än och väter hans tröja. Det var inte bra, men vad annars skulle hon säga?

Jack strök henne sakta över ryggen och skakade lätt på huvudet. "Nej, det är allt annat än bra, du är helt förstörd Senida...Vad är det?". Han krävde ett svar.

"Nej, det är inget." fick hon fram tårarna rann nu tyst längst hennes kinder, det var skönt att ha honom så nära. Då han gjorde såhär.
"Det är ingen ide, jag förstår dig." mumlade hon sedan till svar.

"Vadå du förstår mig?" undrade Jack envist och kramade om henne mjukt. Hans tröja var blöt men han brydde sig inte. "Handlar allt det här om mig bara?".

Senida nickade långsamt på huvudet och snörvlade på ett icke tilltalande sätt. Hon torkade ögonen med ärmen av skjortan men lutade sig än mot honom.
"Förlåt, jag ville inte att det skulle bli såhär. Glöm det jag sagt." mumlar hon.