(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
Reser mig snabbt, och tar tag i hennes händer.
"Vad säger du?! Du är inte patetisk! Absolut inte! Det är jag som är det! Det var jag som gjorde det här, inte Marbel!" rabblar jag högt, medan tårarna rinner ner för mina kinder.

Ellie:
Ruskar på huvudet och ställer mig upp på bestämda ben.
"Nej, mina känslor är patetiska", säger jag med en mjuk röst och börjar sedan gå tillbaka till dem andra.

Olivia:
Jag följer långsamt efter Ellie. Vad ska jag säga till Cate, Miyako och Marbel... När vi väl är framme mumlar jag ett litet förlåt.

Marbelle
Men herregud, skärp dig Marbelle. Du beter dig så jäkla fegt just nu! Jag reser mig upp när Ellie kommer tillbaka med Olivia i släptåg. Tar tag i deras händer, går bort till Miyako och ställer mig framför de tre tjejerna, de tre som jag olyckligtvis råkade bli ganska väldigt förälskad i.
- Okej, så ni kommer antagligen att tycka att jag är en jävla idiot efter det här, och jag klandrar er inte. Det är vad jag är också, och två av er är antagligen rätt besvikna på mig, det är inte direkt någon hemlighet att jag kysste Olivia. Jag vill att du ska veta att jag älskar dig Olivia, men det är inte hela sanningen. Jag älskar er andra också, och det är det som är det sjuka i det hela. Ni är så underbara på olika sätt och... Jag vet inte... Jag... Jag tystnar, vänder bort ansiktet. Patetiskt försök Marbelle, seriöst.

Ellie:
Mitt självsäkerhet sjunger som en sten i vattnet när hon säger det. Att hon bara erkänner.. Wow..
Kliar mig besvärat i bakhuvudet för kommer inte på något att säga.
Hon är så jäkla lik Elsa att det gör ont.

Olivia:
"Marbelle... Jag är så ledsen...", börjar jag, " jag älskar dig med, väldigt mycket, faktiskt. Det var jag som startade allt, det var jag som gjorde fel, du är värd någon bättre.", fortsätter jag och sväljer gråten. Jag tittar på Ellie och Miyako.
"Förlåt tjejer.."

Cate:
"Ni får lösa detta själva, jag går och letar efter vatten", säger jag och går in i skogen. Efter en stunds gående hittar jag en bäck som jag sätter mig på knä framför. Dricker lite, tar bort bandaget och sköljer av ansiktet. Grimaserar av smärta. Ser spegelbilden av mig själv i bäcken. Huden är borta från ena kinden till ögat. Det håller på att läka, men ser hemskt ut ändå.

Marbelle
En jobbig tystnad sänker sig. Jag börjar inse att detta var väldigt onödigt, för nu hatar alla mig istället för bara två av dem. Jag drar handen genom håret.
- Så ja, nu hatar ni mig och det är jävligt jobbigt, men jag kan ta det. Nu satsar vi på att överleva. Jag låter så patetiskt käck och falsk att jag bara vill spy, men de får inte deppa ihop nu också.

Olivia:
"Nej..", mumlar jag tyst. Jag hatar inte någon, förutom mig själv. Hur kunde jag vara så dum, att kyssa en person mitt i ett krig!? Jag går iväg till et träd, sätter mig och lutar huvudet mot stammen. Vinden blåser genom mitt hår, och i huvudet virvlar tankarna runt, huller om buller.

Ellie:
Nickar till svar och går skamset iväg.
"Jag letar efter bär och sånt", mumlar jag och går djupare in i skogen.
Behöver verkligen tänka.